Martina

Den långa resan till Shanghai var tänkt att ta en herrans lång tid. Flyg i ottan till London för att sedan vänta där sex timmar innan det var dags att flyga tillbaka över Sverige med destination Shanghai. Men kvällen innan avfärd fick jag ett sms från British Airways som vänligt meddelade att första planet var inställt. På onlinebokningen såg det ut som att de bokat om mig på ett senare plan som skulle ge mig 1h20min på Heathrow vilket borde varit lugnt eftersom planen skulle komma och gå från samma terminal. Åkte ändå ut till Arlanda i god tid, och lyckades där nästan bli ombokad igen på en Finnair-flight vilket hade varit fantastic eftersom de faktiskt flyger åt rätt håll hela vägen. Men icke, jag fick istället snällt knata iväg till London-gaten. Väl på planet var det lite sent iväg. Ännu lite efter tidsschemat tog vi mark i London. Och ytterligare 20 min senare fick jag gå av planet. Vid det här laget var det 50 min kvar tills nästa plan skulle avgå och här påbörjade jag nog någon slags rekordrusning genom terminal 5 på Heathrow. Lååååång trång gång avverkades i språng, nästlade mig igenom priority linen i varenda kontroll jag skulle igenom och höll på fullaste allvar att gå i bitar när en familj framför  mig i stora säkerhetskontrollen skulle krångla. Vill inte ta av skorna, är emot religionen att ta av något annat, barnet skriker, oj-där-var-visst-en-till-flaska-längst-ned-i-väskan-som-inte-fick-tas-med, smaka barnmaten, recept på medicinen.... Jag trodde aldrig att det skulle ta slut, och när jag väl packat upp och ner mina två datorer och diverse andra prylar så var det inte mer än 20 min kvar. Rusade ner till det lilla tåget som tar en ut till gaterna, upp för rulltrappor, genom gångar, och så uppenbarade den sig så äntligen - min fina gate som just då kändes som hemma. Inte sist på planet men nästan ville jag mest ligga i en hög på golvet och inte röra mig. Blev dock happy happy  när jag hittade min plats och det sen inte kom en enda person och satte sig bredvid så jag hade tre säten för mig själv. Yay. Kunde inte sova en blund när det väl begav sig, men jag kom med i alla fall. Vilket var mer än min väska gjorde, men det var ok ändå. Blev utropad i högtalarna vid bagagebandet i Shanghai som Mister Aberg Somomomonånting och fick snällt fylla i papper och blev lovad att väskan skulle komma följande dag. Men inte ens det fick mig på dåligt humör, utan jag gick ut till taxikön med ett stort smile på läpparna och lycklig över att vara hemma i Shanghai igen.

Och trots allt springande (eller tack vare egentligen) så blev ju faktiskt den långa färden några timmar kortare.

I'm alive! Måste genast för min egen skull skriva ned allt som hänt den senaste veckan innan jag glömmer! Men genast kanske får vänta tills imorn för nu är jag faktiskt ganska trött. Klockan är ju ändå två och jag vill få något vettigt gjort innan jobbet imorn. Ska lägga ner huvudet på min gröna kudde i mitt mintgröna rum med det konstiga gardinerna med fiskar på. Hello Ikea i helgen!

Ps. Jag är i Shanghai, hur coolt är inte det!

Usch idag sa jag hejdå för den här gången till pappa. Riktigt ledsamt känner jag nu att inte få träffa honom på massa månader. Han säger att han ska hälsa på, men jag är lite tveksam till att det kommer hända. Jag saknar honom redan, lilla pappa med de roliga felsägningarna. Pappa överdriver gärna sina historier (och på något mystiskt vis är det ALLTID en ungrare som spelar huvudrollen!), så idag när han skulle berätta om en gubbe han känner som är frisör och sa "Ja och jag har känt honom i säkert tusen år. Nej, nu överdriver jag, men i alla fall sedan 80-talet." kunde jag inte låta bli att skratta lite. När han för en gång skull drar till med en vedertagen överdrift, då passade det minsann att erkänna det haha.

Pappi och jag!

Human Rights Watch redovisar en rapport om den kinesiska vården av missbrukare. Vård verkar ju vara ett överdrivet positivt ord om man läser vidare:

"The report documents how individuals detained in some drug detention centers are routinely beaten, denied medical treatment, and forced to work up to 18 hours a day without pay. Although sentenced to "rehabilitation," they are denied access to effective drug dependency treatment and provided no opportunity to learn skills to reintegrate into the community."

Läs hela artikeln här och ladda hem rapporten här.

Om klockan slår 19 ikväll och jag har fått jättemycket saker gjorda blir jag jätteglad! Frågan är bara när det är ett bra läge att sätta igång med allt som behöver göras, och i vilken ordning det borde göras... Bara det kräver ju sin tid att fundera över.

Har precis pratat på Skype en stund med en gammal gymnasiekompis som jag inte hör av särskilt ofta. Han är för tillfället ute på motsvarande praktik som jag ska ut på, men på Exportrådets kontor i Botswana. Var väldigt kul att höra om jobbet från en insider som inte är i chefsposition och försöker få det låta mer glamoröst än vad det säkert är! Jag blir ofta fascinerad av mina vänner runt om i världen (Sverige inkluderat!) som alla är så smarta och ambitiösa! Sjukt bra att ha ett sådant härligt nätverk omkring sig. För att inte tala om ölprovningen jag var ute på före nyår, ett härligt gäng av vänner som alla känt varandra minst sedan första klass. Så mycket skratt har jag inte varit med om på länge. Och att sedan fira nyår med andra härliga vänner i Holland som jag bara känt ett par år, det var lika roligt det minsann. Ett helt galet nyår var det förresten, helt klart ett eget inlägg. Jag blev the queen of Jägermeister och höll den Skandinaviska flaggan högt på dryckesfronten.

Jag trotsade kylan idag och gav mig ut en sväng på Söder. Apoteket var öppet trots den röda dagen så jag gick in och botaniserade lite inför min stundande resa. Resultatet blev lypsyl, liten handkräm, liten alkogel (så man får ha med dem på planet), deo (allt i Kina har typ whitening-grejs i sig) och något mer som jag inte kommer ihåg nu. Bidde inga resorb, de brukar annars gå åt som smör i solsken bland mina vänner där (bakfyllebot). Första gången jag åkte bunkrade jag upp med en stor kartong med någon slags smärtstillande/febernedsättande eller vad det nu är i Alvedon/Ipren osv. Jag är ju annars inge pillerknaprare, men jag tänkte det var lika bra att ta det säkra för det osäkra. Sex månader senare kom jag hem med alla piller utom ett och vetskapen att det går precis lika bra att köpa skiten där. Tror att jag har en bild från apoteksshoppingen innan jag åkte den gången, ska se om jag kan rota fram den!

Herre jisses, idag har jag frusit precis hela dagen tror jag. Frös redan när jag skulle sova igår, men vaknade upp varm ändå, men det varade inte länge det. Tofflor och många lager kläder till trots sitter jag och huttrar och fingrarna rör sig endast med viss tröghet över tangentbordet. Har nyss maxat elementen i lägenheten dock så förhoppningsvis blir det lite bättre strax. Har även kört det gamla gasugnstricket, eller i alla fall en lightversion av det - efter användande lämnar man ugnsluckan öppen så att värmen får puttra ut i lägenheten. Den mer extrema varianten är att man helt enkelt sätter på ugnen och öppnar luckan. Funkar väl även på elspis, men tänk då på att räkningen kan bli saftig. Gas ingår redan i hyran. Inte så värst miljövänligt heller misstänker jag, men vad göra när termometern kryper under -15?

Precis hemkommen från en helt totalt galen nyårshelg i Holland är jag nu så slut som jag inte varit på väldigt länge. Semestrar brukar väl i regel vara i alla fall lite uppvilande, så inte i det här fallet. Men kul utav bara tusan har det varit, men jag är otroligt tacksam över min sköna mjuka varma säng just nu. Mon dieu.

Kina har för första gången på 50 år avrättat en EU-medborgare. En man anklagad för att ha smugglat 4kg heroin sköts igår ihjäl efter att ha suttit häktad sedan 2007. Härligt land jag är på väg till. Brittiska UD har förgäves försökt få till ett uppskov med referens till mannens mentala hälsa som sägs ha varit ostabil redan när han greps. I Kina räcker det att du åker fast med så lite som 50g heroin för att du ska kunna dömmas till döden. Nu är jag ju emot allt vad dessa tunga droger heter och har inga som helst planer på att beblanda mig med dem, men nog är det lite skrämmande. Jag tycker dödsstraff är det kassaste som finns kvar i vårat moderna rättssystem (inte Sveriges då) och tycker att det är extra vedervärdigt när en regering som inte direkt är känd för att alltid eftersträva upprätthållandet av de mänskliga rättigheterna tar sig friheten att ta en annan människas liv. Den här historien sprider sig som en löpeld och har redan väckt enorma reaktioner runt om i världen, och bra är väl det. Frågan är bara hur högt man vågar protestera inne i Kina utan att riskera att själv åka illa ut. Det svaret är väl enkelt, man ska inte protestera alls...

Här är en mer utförlig artikel från The Guardian: http://www.guardian.co.uk/world/2009/dec/29/akmal-shaikh-execution-china

Igår på parkeringen utanför mitt hus var det en man som skulle backa ut bilen från parkeringen. Nu är det så att alla parkeringsrutor blivit mer eller mindre inplogade, så det är liksom en vall man måste forcera för att komma in eller ut. Så den här mannen tar sats med sin tjusiga Saab och backar bakåt...och tjoff sa det så hade halva bilen kommit över vallen men sen fastnade den liksom på magen och hjulen började spinna utan grepp. Alla vet väl att det inte direkt blir bättre i dessa lägen av att hysteriskt trycka på gasen och på det viset försöka få loss bilen. Så efter att ha provat just detta och misslyckats placerar han sin dotter vid ratten för att själv stiga ut och knuffa på, dock helt rådvillt. Jag hade hittills stått vid porten och väntat på två kompisar som var på väg till mig, men insåg att det nog behövdes lite knuffhjälp på parkeringen så jag gick dit och fick med mig de två vännerna som extra hjälp. Den här stackars lilla dottern som nu satt vid pedalerna verkade helt vettskrämd och knappt veta vad som var gas och vad som var broms, så det tog ett antal minuter innan hon ens vågade mer än nudda den. Vi försökte också upprepade gånger föreslå att vi nog borde knuffa fram bilen lite igen för att kunna ta sats och sen knuffa den bakåt över vallen, och mannen sa hela tiden ja, men sen stod han liksom kvar på andra sidan bilen och fortsatte knuffa i motsatt riktning som oss haha. Det hela var smått komiskt, men till slut hittade tjejen gaspedalen ordentligt och vi fick till lite gung på bilen och till slut så bumpade den över vallen och var fri. Tror jag hörde ett tack från mannen, inte helt säker. Som dotter till en far med Land Rover har jag ofrivilligt blivit indragen i ett antal räddningsaktioner, oftast på en hal vinterväg någonstans utanför stan. Det här var väl dock lite mindre dramatiskt men jag tror ändå att pappa hade varit stolt. Sen idag när han kom och hälsade på mig och jag berättade om det hela så tog han sin Land Rover och körde ner snövallarna på två lediga platser så gott det gick haha. Vilken vardagshjälte va.

Men hallå eller. Vem har gett vädret tillstånd att slå om och bli alldeles blött och slaskigt!? Inte jag i alla fall. Tji fick jag när jag begav mig ut för att sätta sprätt på ett presentkort, klädd i tjocktröja och dunjacka hann jag ju bli alldeles svettig innan jag kom in i provrummet! Byxorna blev blöta av slasket på gatan också. Nä usch och fy va.

Julen är över, födelsedagen likaså, och jag inser att om två veckor och fyra dagar flyttar jag till Shanghai. Den insikten fick mig att släpa ner flyttkartongerna från vinden och här sitter jag nu mitt i en salig röra. Allting känns totalt oorganiserat men det blir nog bra till slut, så länge jag får med mig min pass, min dator och ett gäng skor (inte lätt att vara bigfoot i Kina) så kommer jag att klara mig fint.