En äventyrlig parkering

Igår på parkeringen utanför mitt hus var det en man som skulle backa ut bilen från parkeringen. Nu är det så att alla parkeringsrutor blivit mer eller mindre inplogade, så det är liksom en vall man måste forcera för att komma in eller ut. Så den här mannen tar sats med sin tjusiga Saab och backar bakåt...och tjoff sa det så hade halva bilen kommit över vallen men sen fastnade den liksom på magen och hjulen började spinna utan grepp. Alla vet väl att det inte direkt blir bättre i dessa lägen av att hysteriskt trycka på gasen och på det viset försöka få loss bilen. Så efter att ha provat just detta och misslyckats placerar han sin dotter vid ratten för att själv stiga ut och knuffa på, dock helt rådvillt. Jag hade hittills stått vid porten och väntat på två kompisar som var på väg till mig, men insåg att det nog behövdes lite knuffhjälp på parkeringen så jag gick dit och fick med mig de två vännerna som extra hjälp. Den här stackars lilla dottern som nu satt vid pedalerna verkade helt vettskrämd och knappt veta vad som var gas och vad som var broms, så det tog ett antal minuter innan hon ens vågade mer än nudda den. Vi försökte också upprepade gånger föreslå att vi nog borde knuffa fram bilen lite igen för att kunna ta sats och sen knuffa den bakåt över vallen, och mannen sa hela tiden ja, men sen stod han liksom kvar på andra sidan bilen och fortsatte knuffa i motsatt riktning som oss haha. Det hela var smått komiskt, men till slut hittade tjejen gaspedalen ordentligt och vi fick till lite gung på bilen och till slut så bumpade den över vallen och var fri. Tror jag hörde ett tack från mannen, inte helt säker. Som dotter till en far med Land Rover har jag ofrivilligt blivit indragen i ett antal räddningsaktioner, oftast på en hal vinterväg någonstans utanför stan. Det här var väl dock lite mindre dramatiskt men jag tror ändå att pappa hade varit stolt. Sen idag när han kom och hälsade på mig och jag berättade om det hela så tog han sin Land Rover och körde ner snövallarna på två lediga platser så gott det gick haha. Vilken vardagshjälte va.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0