Martina

Börjar få tillbaka min vanliga dygnsrytm igen tror jag, vilket är skönt. Är inget fan av att sova bort halva dagarna. Igår däckade jag före kl 23 och vaknade sen före 8. Alldeles lagom tid att vakna, särksilt när skolan inte börjar förräns 12.35 idag, fanns massa tid till att bara ligga kvar i sängen med datorn, svara på lite mail, facebooka lite, allt sånt där nödvändigt ni vet. Men nu ska vi bege oss snart i alla fall. Till ännu en lektion av härmande, stapplande steg på egen hand och lite skrivande. KUL!

Ikväll ska vi på after work med en massa svenskar, ska bli kul att träffa nya människor! Och lyxigt med after work utan att behöva worka för det.

Här utlovar jag bilder på konstiga grönsaker hit och dit, det var ju dumt. Väskan står bredvid sänge och i den finns kameran, men sladden ligger i en låda säkert två meter härifrån och så långa armar har jag inte och så varmt är det inte i mitt rum att det är värt att offra sig för. Sååå, ingen bild på jättegrönsaken ikväll. Men den är värd att suga på det lovar jag. Inte grönsaken alltså utan bilden. Vadå suga på? Vad säger man? Karamell? Värd att vänta på kanske helt enkelt.

Suck jag orkar inte ens skriva om den. Den var kinesisk. Och gick förvisso väldigt snabbt, men att allt ska vara så förbaskat komplicerat ibland. Dock är jag passlös fram tills den 10e mars då jag kan hämta ut det igen med nytt visum i förhoppingsvis. Jag gillar inte att vara utan pass i ett främmande land.

Igår började min pappas vän och kollega sedan länge prata med mig på skype och fråga om jag stött på en viss svensk kille som heter Oliver här. Nä det hade jag inte, däremot hade jag hört hans namn ropas upp på en av lektionerna tidigare i veckan, därav kom jag i alla fall ihåg namnet. Så helt plötsligt blev det en himla aktivitet på pappas kontor hemma i Sverige och inom ett par minuter hade de ringt Olivers pappa (som de känner via jobbet tydligen) och tagit reda på en mailadress och gett mig order om att kontakta honom. Jaja sa jag och skrev ett mail. Sen idag så träffade jag så den här Oliver, som visade sig vara mycket trevlig på alla sätt och vis, och då visar det sig att han gått i samma klass som en annan kille som även han är son till en av pappas kollegor. Det luktar nästan lite konspiration om det här, men världen är så sjukt liten ibland. Här är vi i en stad som har dubbelt så många invånare som hela Sverige, och så är det tre barn till tre kollegor från Stockholm som är här helt oberoende av varandra, på samma skola och samma campus. Knasigt. Får väl bli någon slags get together hemma hos oss snart kanske, alla tjatat ju på att vi ska ha fest. Bara för att de bor på korridor och inte har massa utrymme. Hoho. Dock så fick vi spana in Olivers rum på skolan idag, och det måste erkännas att det var väldigt mycket över min förväntan! Jättefrächt överallt, lagom stort osv. Dock betalar man mer per månad för att bo där än vad vi gör per person för vår lägenhet som dessutom inte ligger åt helvete vilket skolan faktiskt gör litegrann. Det är jättetrist, många av dem jag pratat med som bor på campus har knappt varit omkring i stan! Galet, det är ju det som är hela grejen!

När vi kom hem från skolan idag hoppade vi ur taxin lite innan vi var helt framme vid oss för vi skulle köpa med oss lite mat hem. Har nog glömt att berätta om det senaste matfyndet, i går köpte vi wokade nudlar med massa goda grönsaker (5Y) och någon slags pannkaksliknande grej med jordgubbar och bananer i (2,50Y) och allt var så sjuuuukt gott! Tusen gånger godare nudlar än de vi köpte som jag visade förut, de här var mycket fräschare för de blev tillagade direkt när vi var där, de andra hade stått ett tag. Och så var det godare kryddor. Så vi tänkte ju slå till på samma variant idag, men då var samma kvinna kvar med sitt lilla stånd, men idag sålde hon små grillspett med kött på och inga nudlar alls :( Men tur i oturen ledde detta till att vi började vandra inåt i det fallfärdiga kineskvarteret där maten fanns och helt plötsligt så var vi inne på en jättestor marknad! Där fanns grönsaker som såg helt fantastiskt goda ut (sen vet man ju fortfarande inte vad det är gödslat med), det fanns fiskar (levande mest), kött, skor, kakor, allt möjligt! Men inte så mycket färdiglagad mat så vi vandrade vidare och köpte sen lite mat i små tält som står dygnet runt utanför vårt lägenhetskomplex. Men den maten var inte alls god tyvärr. Så jag hoppas att nudelkvinnan och pankaksmannen är tillbaka snarast! Ska visa en bild senare ikväll på den sjukaste grönsaken någonsin!

Nu ska jag snart åka med Bea till tandläkaren på andra sidan stan och hålla henne i handen. Stackarn måste laga två hål. Inge kul. Men det kommer gå alldeles utmärkt och förhoppningsvis har juiceaffären öppet så jag kan få mig en färskpressad någonting!

Vi var och hämtade upp resultaten på hälsoundersökningen som genomfördes förra veckan. Alla kan dra en lättnadens suck, ingen har någon läskig sjukdom och alla har en puls och en blodgrupp. Hoppas detta räcker för att vi ska få våra efterlängtade förlängde visum och kunna resa ut ur landet om vi så önskar! Imorgon får vi veta!

Jag och min grishögtalare har ett problem, vi är inte riktigt överens ikväll. Han för ett himla liv hela tiden och är inte alls nöjd över att jag har två mobiler som ligger här och utsöndrar och tar emot vågor som han snappar upp. Knasteriknasteriknasteri låter han mest hela tiden. Vad ska vi göra åt det här va? Jag vill ju inte behöva slänga ut honom liksom, han är ju min lilla gris som håller mig sällskap varje kväll innan jag ska sova och kollar på något mindre hjärnstimulerande program eller tv-serie. Hm. Jag ska prata allvar med honom. Och om ni funderar över varför högtalaren knastrar så är det så klart för att han har en radio i sig också.

Ja det var lustigt. När vi hade rast på en av lektionerna idag stod vi ute i korridoren och pratade, när en av våra klasskompisar kom fram och började prata med oss. Detta i sig var ju jättetrevligt, alla i klassen verkar supergulliga på sina egna sätt! Sen helt plötsligt så var vi liksom omringade av en massa killar som skulle prata med oss. Folk från vår klass, från andra klasser, såna vi hälsat lite på innan, såna vi aldrig pratat med förut... Alla bara stod där och var fascinerade av de tre blonda svenskarna. Det var väldigt konstigt på något vis. Som om att en "vågade" börja prata med oss och någon slags spärr släppte sen för de andra? Det skulle bytas nummer hit och dit, vi skulle följa med ut ikväll och i helgen, vi skulle helt plötsligt ha fest snart osv osv. Som en stor härlig köttmarknad fast i trevligare format än de som utspelar sig mitt i natten på en klubb. Skumt. Fast kul på samma gång, alla var ju jättetrevliga liksom. Jag väljer väl ändå att tro att de pratade med oss för att vi är trevliga, inte blonda. Eeeh...

Kommer ni ihåg när man var yngre och gick i grundskolan och läste språk och lärde sig genom att plugga glosor, härma läraren, ha små rollspel etc? Så är vår skola nu! Så himla kul!!! Min klass är jättetrevlig, lärarna är hur gulliga som helst, inget är svårt, allt är lätt (därmed inte sagt att det mesta glöms bort när man går ut genom dörren hehe), man får rast mest hela tiden, campus är hur bra som helst... Listan kan göras lång! Och det är så fascinerande att lära sig ett språk som verkligen verkligen ÄR utrikiska rakt igenom. Allt annat har man ju alltid haft någon liten koll på. Svenska räknas väl inte, ungerskan kom flygande in i hjärnan på ett par månader av att bo där, engelskan likaså (av att bo i Ungern alltså), franskan började ju från grunden men det är ju ändå en helt annan sak än kinesiskans kryptiska tecken, och till och med i min korta ryska-karriär fanns det mycket likheter med andra språk jag kunde innan. Men denna kinesiska alltså, den är ju helt ny. Och så häftig! Och det är så coolt att efter bara några veckor här och tre dagar i skolan så ser jag på tecknena på ett helt annat sätt. Det är inte alls samma virrvarr av streck, utan det finns en logik, ett system och en uppbyggnad som jag lärt mig genomskåda. Sen att jag inte har det blekaste om vad det mesta betyder är ju en annan femma. Den biten kommer snart. Har plöjt en halv säsong av Prison Break med kinesisk text till, jättebra träning att sitta och försöka känna igen tecken! Jag trivs ju allmänt väldigt bra på universitetet hemma i Stockholm också, men det här är kul på ett helt annat sätt!

Skönt att inte behöva ställa klockan på 6 idag! Idag har vi inte lektion förräns 12.35, för lektionen som ska ligga innan dess (teckenskrivningsträning) drar inte igång förräns om två veckor. När vi ändå är på skolan så ska vi även ta foto för ett campuskort och hämta ut hälsoundersökningen från förra veckan. Är väl bara att hoppa på att man inte har någon läskig sjukdom hoho.

Jag somnade så konstigt igår. Hade datorn i sängen och kollade på Prison Break, kände hur ögonlocken började bli tunga men tänkte att jag skulle se klart avsnittet bara. En stund senare vaknar jag av jag vet inte vad, men avsnittet är slut, det plingar och har sig på msn, den lilla lampan som var tänd i rummet bländade halvt ihjäl mig. Obehagligt uppvaknande. Jag dumpade datorn på golvet och sov vidare. Tror att någon knackade på min dörr när jag precis höll på att glida tillbaka in i sömnen, men jag var alldeles för trött för att orka visa något livstecken.

I detta läge funkar min nyinköpta och nyblingade "ipod". Inte annars.

Gick ut på balkongen för att kolla läget och vädret och skrotade nog springplanerna ganska snabbt där. Det var för tusan jättekallt. Funderar på att sträcka mig till att gå till posten och posta ett vykort som legat och skräpat allt för länge nu. Eller så stannar jag bara vid datorn och töntar istället.

Ja ni, det är frågan. Hade lektioner idag från 8-11.35 och efter det har jag inte gjort mycket förutom att äta goda köttbullar och kollat på två avsnitt av Prison Break med Bea. Sen somnade hon i min säng så nu ligger hon där och myser haha. Nu rörde hon visst lite på sig. Vaknade till lite nu tror jag bestämt och meddelade att min säng var så skön (hon yrar nog) och att det var så mysigt att ligga där och vila när jag sitter vid skrivbordet med datorn och knapprar och lyssnar på musik. Sådärja, nu har hon nog somnat igen. Klockan är ju trots allt fyra på eftermiddagen...

Skolan var jättekul idag! Gick bara på A-nivå-lektionerna, har nog bestämt mig för att satsa på den kursen nu. Allting blir så mycket lättare och förhoppningsvis blir kinesiskan ganska bra ändå. Idag fick vi rabbla en hel del, lite segt stundtals men det är sjukt bra för uttalet och för att lära sig uppfatta vad läraren faktiskt säger. Inte alltid lätt när alla stavelser kan uttalas på fyra olika sätt och betyda en herrans massa saker. Sen fick vi lära oss att föra en konversation kring huruvida man ätit frukost eller inte, var hungrig eller inte och om man var trött eller pigg. Det går framåt! Har träffat tre av fyra lärare hittills och två av dem verkar väldigt bra, den tredje var rätt lam men hon kanske skärper till sig lite.

Skulle vilja ta på mig kläder och gå ut och springa lite och ta med mig kameran, men dels är jag fortfarande alldeles mätt efter köttbullarna och sen vet jag inte om kamera + springa är en så bra kombination egentligen. Men jag blir rastlös av att bara sitta inne just idag. Borde passa på att gå ut innan det blir mörkt för jag får nog bege mig av solo misstänker jag med tanke på en sjuk och en sovande kamrat.

Så här var det då det gick till. Vi började dagen med att gå till en lektion på den lättaste nivån, A. Där var det ett evigt tragglade med allas kinesiska namn samt de olika nationaliteterna. Det kändes ungefär som när jag började läsa franska i sexan, härma läraren, upprepa samma ord om och om igen... Så efter rasten gick besökte vi istället en klass där lektionen skulle vara på B-nivå. Tjena. Folk i den klassen pratade ju för tusan redan kinesiska! Vissa bättre än andra, men alla verkade liksom redan kunna hur mycket som helst. Vi har ju hört flera som sagt att även om man är nybörjare ska man försöka satsa på att hoppa upp till B-nivå på en gång, men det här var liksom smått omöjligt att över huvud taget följa med på lektionen. Visst att läraren drog mycket på engelska också, men han skrev som en tok på tavlan och använde då enbart tecken, aldrig bokstäver, vilket medför att om man inte vet vad tecknet betyder så är man rätt lost och har dessutom ingen möjlighet att uttala ordet heller. Och i boken för B-kursen är det långa texter av tecken man ska förväntas kunna läsa. Hur då?

Såååå.... Vi har ett svårt beslut att fatta. Om andra har klarat att plugga in hela A-kursen själva och hoppas på B på en gång är det klart att vi också skulle klara det, men frågan är på vilken bekostnad det blir? Dels så är det ju bara att inse att man faktiskt kommer att missa mycket av de viktiga grunderna rörande både uttal, gramatik, ordföråd osv. Sen kommer det kräva stenhård diciplin under hela terminen, plugga plugga plugga skulle vara det enda som skulle gälla i så fall. Och här kommer ju den sociala biten in, att plugga så mycket skulle innebära väldigt mycket mindre tillfällen till sociala aktiviteter utanför skolan, och att skaffa nya vänner och kontakter, hinna åka till massa ställen och kanske gå ut lite då och då är ju också en väldigt stor del av varför jag är här. För det skulle verkligen krävas en enorm ansträngning. När man öppnar kursboken nu är det bara som att stirra på ett virrvarr av streck som inte betyder någonting alls. Och alla dessa tecken finns ju inte på långa vägar med i själva boken med en förklaring, utan man skulle själv behöva sitta och slå upp hur mycket som helst. Men. I den lättaste klassen var det ju som sagt lite av en dagisnivå på det hela, i alla fall idag. Samtidigt så finns det kanske inte så många andra sätt att göra det på? Någonstans måste man ju börja, och sitter man i en grupp där ingen kan ett ord i princip så är det ju väldigt svårt att få någon som helst interaktion mellan elever och lärare, så att traggla och åter traggla är väl förmodligen det bästa sättet. Plus att man då faktiskt får med sig grunderna från början, och får betydligt mycket mer tid över till att göra andra saker. Läxläsningen i sig om man bara är på rätt nivå är tydligen inte alls särskilt jobbig.

Tråkigt nog är det ju även så att jag måste tänka lite på CSN där hemma också eftersom jag ju ska fortsätta plugga hemma i höst. Redan i april så är det tentaperiod, och klara man den så går man vidare till nästa nivå. Och har jag då satt mig i en B-grupp som är alldeles för svår så känns det i alla fall just nu som att risken är överhängande att jag inte skulle klara några tentor.

Ja ni hör ju åt vilket håll det lutar just ikväll, men samtidigt skulle det vara så häftigt att ha kommit så långt det bara går innan jag åker hem också! Men frågan återstår vilket alternativ som faktiskt tar en längst... Det hela tål att funderas lite till på.


Håret mitt sitter för övrigt fortfarande inte riktigt fast som det borde, även om det inte verkar lossna i samma takt som igår kväll, det var läskigt. Har knaprat vitaminer för fulla muggar och ska nog försöka äta lite bättre framöver, får se hur det går och om det hjälper. Vågar inte borsta håret med rädsla för att allt bara ska åka av haha. Är nog lite överdrivet för det är på det stora hela vääääldigt lite som har åkt bort egentligen, men ändå. Obehagligt när kroppen säger ifrån sådär liksom. Jaja. Godnatt vänner. Observera att klockan är före 23 och jag redan är på väg in i drömmarnas värld. Var sjukt bitter i morse när jag skulle åka hemifrån kl sju och satte på datorn för att kolla en grej, och såg alla där hemma fortfarande vara online på msn, och att klockan var halv tolv eller nåt, och att ni hade en hel natt sömn framför er. Men sen piggnade jag till.

Jag skulle vilja börja med att citera mig själv:

Fick man köpa böckerna för båda klasserna? Så klart inte. Men vi tar det från början! Invigningen utspelades (kan en INvigning UTspelas) i en stor lokal där deltagarna som skulle prata satt uppradade längs ett långt bord. Alla presenterades på kinesiska och engelska och sen var det en radda människor som höll väldigt högtravande tal, alla vilka översattes efterhand till engelska. Det drogs lite historia om Fudan, lite om utbildningen och en hel massa om hur braaaa det är att gå den och hur fantaaaastiska individer vi alla kommer bli när vi är klara, hur tidigare studenter gått vidare och blivit högt uppsatta företagsledare och politiker. Blabla mycket vackra ord, men den här delen var ändå helt ok. Sen meddelades det att en representant för byrån som har hand om visumansökningar skulle prata, samt en polis som skulle berätta om hur man beter sig i största allmänhet typ. Och det var här pinan började. I över två timmar malde de på om saker som sagts flera gånger tidigare, som stått i alla papper vi redan fått och även på internet. Dessutom skulle det nu dras på hela fyra språk, så varenda liten grej tog en evighet. Det var inte bara vi som fick myror i byxorna efter ett tag och smet ut.

Utanför satt det scheman uppe, så först var man tvungen att hitta sitt namn på en lista där klassindelningarna fanns, Marianna och jag var i samma klass, Bea var inte i någon klass alls visst. Sen när man kollat vad klassen hette så gick man till nästa ställe och där fanns smått obegripliga scheman för alla klasser. Nu ska vi nog inte gå kvar i den klassen vi blev satta i ju, men oavsett så var det rätt ok schema, man börjar 8 två eller tre morgnar i veckan, resten 9.55, och sen är det inte riktigt fyra timmar per dag som jag trodde utan lite mindre de flesta dagar och lite mer någon dag. Lektionerna kommer vara uppdelade mellan att skriva, läsa, prata och lyssna. Än så länge har vi som sagt bara de lättaste kursböckerna hemma, ska läsa igenom dem ikväll tror jag och se om något fastnar. Annars har man nu hela första veckan på sig att hoppa omkring bland klasser och prova vilken nivå som passar bäst. Blir nog till att typ pressa in hela A-kursen den här veckan så att jag är någorlunda redo att följa med ordentligt från och med nästa vecka. Och det känns som ett måste att gå i B-nivån, kollar man i den lättare boken så har man när den är slut typ lärt sig hälsa och presentera sig själv. Vill nog få ut lite mer än så av första halvan av terminen. Men det kommer bli tufft. Men kul!!! I slutet på april har vi första tentaomgången, och sen en till i början på juli. Sen är det slutt. Känns redan nu som att det kommer gå så sjukt fort. Roligt är dock att man bara hör fler och fler som säger att de känner folk som efter en termin på Fudan faktiskt pratar riktigt ok kinesiska. Spännande eller vad!?

Varför ligger den här affären inte på vår gata utan på andra sidan stan? Jag drack en variant bestående av pressad kiwi och apelsin, visade sig vara en sån där grej jag skulle kunna tänka mig att leva på resten av livet om så krävdes. Det vattnas i munnen bara av att skriva om den!

Det har i dagarna inföskaffats både badminton- och pingisutrustning till vårat hushåll. Ikväll så tyckte så Bea att det var dags att inviga den senare, så vi tömde matbordet och riggade upp pingisnätet tvärs över och sen körde vi på! Sjukt kul hade vi, var väl inte så många bollar som faktiskt hamnade på bordet men vad gör det? Det är att ha roligt som räknas och jag har fortfarande lite kramp i magen av allt skratt. Kanske att bordet var i minsta laget men det funkade i alla fall! Nätet sitter fortfarande kvar, tänkte att det lika gärna kan göra det, vi har gott om plats att sitta där och äta ändå :) Vi kommer vara grymma snart på pingis!

Imorn, upp tidigt och iväg på invigningen + bokinköpen.

Ok jag bjuder på den va. Jag är ju för tusan inte hemma själv i sommar. Godmorgon blondie. Fast jag kommer nog hem i slutet av augusti någon gång, kanske att jag får se några av er då i alla fall. Tur att jag är en flitig läsare av min egen blogg så att jag kan komma på sådana små missöden.

Jag sitter och äter torkad kiwi men det smakar inte alls kiwi. Bara liksom sött. Inge gott. Ont i magen fick jag av det också. Men det ser gott ut!

Jo imorn är det söndag ja. Då ska vi klockan 10 infinna oss på Fudan (skolan) för en opening ceremony. Jag ser framför mig en storslagen kinesisk historia med drillade deltagare och propaganda o grejer. Men jag tror det kommer bli något mer måttligt än så för lokalen är samma som vi skrev in oss i och den var inte särskilt stor. Ryktet säger att den brukar vara rätt seg också, då allting ska dras på flera olika språk. Men det ska bli väldigt spännande i vilket fall! Efter det ska man köpa sin kurslitteratur, lite klurigt eftersom vi blivit placerade i A-nivå men tänkte försöka hopopa på B-nivån på en gång för att inte fastna i ett segt träsk liksom. Skulle inte förvåna mig om de har en regel som säger att man bara får köpa för en klass, men sen å andra sidan så tjänar de ju mer på att vi köper mer. Vi får väl se. KUL att börja skolan äntligen!

Idag är det exakt en månad sen vi lämnade de närmast sörjande på Arlanda! Helt stört att det gått så fort, och att om man tänker på den tråkiga biten så har det redan gått 1/7 av tiden här. Men det ska vi inte göra! Utan nu tänker vi att imorn börjar skolan (en söndag är väl lika bra som alla andra dagar att ha en invigningsceremoni på!) och sen har vi sjukt många roliga dagar framför oss!

Tänk egentligen vad tråkigt det vore om jag inte hade alla mina prylar som jag nu sitter här med i sängen. Jag skulle inte kunna blogga, inte kunna lyssna på musik, inte ta några bilder, inte spara massa saker, inte titta på min fina högtalargris och tycka att han är fin... Men samtidigt, det tar ju upp så mycket tid! Det ska föras över bilder hit och dit, hårddiskar blir fulla, mappar ska märkas, sladdar ska passa, det ska kollas på filmer och tv-serier, bloggar ska läsas och skrivas... Försöker få lite ordning på allt nu i alla fall, tur att alla bilder sorteras efter datum automatiskt när man lägger dem på datorn. Måste dock göra något radikalt med datorns hårddisk, den är alldeles för full. Vet inte riktigt vad det är. Kanska borde börja med att rensa i downloads-mappen där det ligger 20gb med sånt jag inte riktigt vet om jag vill ha kvar eller inte. Men det är ju just därför det ligger där. Men jag ska nog vara lite drastisk och flytta bort/slänga allt som är film eller tv-serie, det går ju lätt att få tag på nytt. Däremot finns det massa musik som jag inte riktigt vill göra mig av med.

Slutsatsen? Att kärleken till tekniska prylar övervinner allt negativt det innebär att ha dem.

Åter till sladdarna...

Var precis ute på balkongen för att studera lite mer smällar och jag kan tala om att det fortfarande var helt ljummet fast solen varit nere flera timmar! Nästan som en svensk sommarkväll när det liksom är helt ok att sitta utomhus med lite mer kläder på bara. Jag tror att jag även evenuellt kan ha bevittnat ett brott nästan! Från och med igår ska det nämligen ha varit olagligt att smälla mer smällare och skjuta fyrverkerier inom stadsgränserna. Har man överblivna saker från nyår så ska man lämna detta till polisen för förstörelse, men som sagt så både såg och hörde jag att några smällde även ikväll! Ojojoj...

Marianna och Bea kom hem från Carrefour med ett komplett kitt med allt man behöver för att kunna spela lite beer-pong här hemma! Sjukt kul. Kitt och kitt iofs, allt man behöver är ju lite plastglas och pingisbollar. Och öl gör väl det hela lite roligare också. De köpte även en liten dunk med risvin för att kunna ha i en skål att göra rent bollarna med. 56% alkohol var det tror jag. På klubben/baren vi var på igår har de en absint-lista. För varje person som tar en absint-shot så får den personens land ett poäng. Amerikanerna hade gått ännu lite längre och börjat slänga in delstater i det hela också. Kan ni gissa vart Sverige låg då? Jojo, på en hedrande andraplats med 59 shots tror jag det var. Bara sju eller åtta upp till ledning, vi försökte få Bea att ställa upp för sitt land men det var inte rätt kväll för det tydligen. Jag hade kunnat tänka mig att ta en för Nigeria, de stackarna låg på en delad sistaplats med bara en endaste poäng. Men det fick man tydligen inte. Ungern var inte ens med på listan. Kom precis på att en trevlig amerikan frågade om vi ville följa med på någon slags rockkonsert ikväll med massa olika band. Tydligen var man tvungen att åka med några hyrda bussar som gick dit, han kunde inte säga vart det var någonstans. Jag misstänker att vi kanske inte vill följa med just ikväll, men jag ska vara en artig flicka och meddela honom detta dystra besked. Om jag bara kan hitta telefonnumret som han sparade i min mobil under gud vet vad vilket namn. Det var även en annan amerikan som vi är lite kompis med men som är lite för het på gröten på allt som rör sig och är av det kvinnliga könet som under en period ihärdigt försökte hångla med mig. Lika ihärdigt försökte jag undvika att hångla med honom. Jag vet inte vem som vann riktigt. Oki slutberättat för nu för jag är sjukt kissnödig.

Jepp, har spelat beer-pong för första gången igen på jag vet inte hur många år! De hade värsta turneringen på I love Shanghai där vi var, men vi körde själv när de andra var klara istället. Var ett väldigt tight race men Marianna och jag vann till slut över Bea. Tur det, hon hade blivit så kaxig annars ;)

Kom precis hem, inte allt för sent, imorn ska vi åka med Bea till tandläkaren för en undersökning (jag säger det igen, ETTHUNDRATJUGO rmb). Vart dagen leder oss sen återstår att se, nyss var det mest tal om att åka hem och sova igen, men när man väl är uppe brukar det ju kännas piggare.

Adios amigos, a demain!

Den här reklamrutan längst ner på det stora msn-fönstret visade precis en bild på Kicki Danielsson och så stod det "vill du köpa min brölloppsklänning?". Det var reklam för Tradera tydligen. Utrop 1kr. Ber till gudarna att ingen i vårt land ens slösar en endaste krona på hennes klänning, skulle det ske kan man lika gärna ge upp hoppet om mänskligheten. Undvik att vila blicken på den rutan alltså om ni inte vill sätta frukosten i halsen.

Den här dagen började klockan 04.45 med att mobilen väckte mig för första gången. Efter lite snoozande tog jag mig upp och drog på de närmsta kläderna jag kunde hitta och sen gick vi ner för att ta en taxi till skolan. Känns redan som att det var flera dagar sen, dagarna blir så galet lång när man är uppe så tidigt! Taxichaffisen hade lite svårt att hitta men han var tålmodig och lät oss läsa på vår karta och peka vart vi skulle när vi närmade oss. Sen irrade vi omkring lite i mörkret på området för studentkorridorer men isåg efter en stund att vi gick omkring bland de kinesiska korridorerna fast vi skulle vara vid dem för utländska studenter (ja det är skillnad på dem, och de utländska studenterna betalar betydligt mer per person och månad för ett rum utan kök än vad vi gör för vår lägenhet). Till slut hittade vi rätt byggnad men då var grindarna stängda, så vi klättrade helt enkelt över staketet för att komma in på området. Tre koreaner satt och stirrade storögt på oss, som tur var inga vakter. Sen hittade vi en ingång och kunde till vår lättnad konstatera att det bara var just tre personer i kön framför oss. Varför vi var där så himla tidigt var för att vi på flera håll hört att det blir kaos vid hälsoundersökningarna och att det förra året hade varit slut på nummerlappar även om man var där två timmar före det hela satte igång. Men nu var vi i alla fall på plats och förutom att det var väldigt kallt så var det nemas prolbemas att vänta de två och en halv timmarna. Vi hade korsod och jag hade även en oläst Åka Skidor, då kan jag vänta hur länge som helst.

Det skulle vara att ljuga att säga att allt var redo för start i tid, men med bara en halvtimmes försening så började i alla fall undersökningarna, och vid det laget hade kön växt sig till åtminstone 50 personer som fick stå ute i en trång korridor, då var vi allt glada att ha varit där så tidigt. Det hela gick sen till på följande sätt:

Vid ett långt bord satt massa kineser uppradade och sen började man helt enkelt i ena änden och lämnade fram olika papper och blanketter vid varje person, som i sin tur skrev något, satte en stämpel eller en klisterlapp på dem. Varför det behövdes 10 personer för detta och inte en kan nog bara kineserna själva svara på. När långbordet var avklarat fick man så gå in bakom en liten skärm där det var dags för blodprov. Jag hade fasat lite för detta med tanke på hygien osv, men det var inga problem. Rena sprutor och ren sjuksköterska och inte gjorde det ont heller. Sen var det två män som tog ens väska och saker och satte på en annan stol, där man skulle vänta några minuter och kolla att det inte blödde längre. Det hade ryktats om en buss blablabla, så vi trodde att vi skulle bli ivägbussade någon annanstans för att göra mer undersökningar, men det slapp vi som tur var utan det var helt enkelt en mobil hälsocentral inhyst i en stor buss. Det fanns tre små rum, i det första var det lungröntgen som gällde, i det andra tog de blodtrycket samt klämde väldigt hårt på magen (tydligen behövde inte killar göra detta andra steg så vi misstänker att det hade med att kontrollera för graviditet att göra) och i det sista rummet fick man ligga ner och få ekg taget samt ett ultraljud på magen/lungorna. Ulraljudet var spännande, jag låg och kollade på skärmen och inbillade mig att det skulle dyka upp ett litet barn där hela tiden, det var obehagligt. Och sen var det klart! Vi var väl klara strax efter tio, då var kön ännu mycket längre och de som stod mot slutet då fick förmodligen vänta hela dagen stackarna.

Efter detta äventyr strosade vi över till Foreign Students Office där vi behövde hämta ut ett orginal av antagningsbeviset eftersom vi bara fått det mailat förut och det inte gilldes vid ansökan om förlängt visum. Sen var en kvinna där även uppmärksam nog att kolla om vi hade ett till formulär som skulle skickats per post, men det hade vi ju inte fått heller. Så då gav de oss en två decimeter tjock bunt med alla utländska studenters blanketter och bad oss leta igenom och se om vi hittade våra. Rätt intressant att de gav oss tillgång till all information som fanns där, och lyckligtvis fanns även våra papper där! Så nu måste vi bara vänta till tisdag och få den godkända läkarundersökningen tillbaka så är vi all set för ett längre visum och fler in- och utresor i landet. Skönt. Sen åkte vi bara och åt lunch och tog en snabb manikyr och sen gick jag hem och fastnade framför datorn i många många timmar. Städade gjorde vi också iofs.

Var så härligt att se alla riktigt gamla människor som verkar våga sig ut nu när solen tittar fram, de satt i mängder i sköna stolar ute på trottoarerna och myste!

Usch så ytligt av mig att prata väskor och plånböcker när det faktiskt hänt så stora grejer ute i världen idag. Fidel Castro avgår som president för Kuba, ska bli otroligt intressant att se vad som händer på lite längre sikt efter hans avgång! Det är vid såna här tillfällen jag önskar att jag läst mer statsvetenskap och hade coola lärare som kunde berätta och diskutera aktuelle ämnen som dessa!

Det gick inte så bra med vårt försök att förlänga visumet utan att göra hälsoundersökningen. Vi åkte dit, fyllde i en blankett men den sura killen i kassa tyckte tydligen inte att det räckte. Vi måste alltså upp kl 5 imorgon bitti för att åka till skolan och göra den här undersökningen. Man måste inte vara där så tidigt egentligen, men ryktet säger att det är galen trängsel där och de gör enbart 150 undersökningar per dag, så vill man få en tid är det bara att vara där tidigt. Och bättre att vänta någon timme innan än att åka dit och kanske inte ens få en tid, eller komma dit på morgonen och få en tid på eftermiddagen. Jaja. Jobbigare saker har jag väl gått igenom än att gå upp tidigt.

Efter det misslyckade visumbesöket gick vi till den älskade underjordiska marknaden och shoppade lite väskor som tröst. Dagens skörd blev två väskor, en plånbok (som jag var nära att köpa i Paris förra våren haha till det riktiga priset) och en till liten pengagrej. Det roligaste var dock när vi skulle åka därifrån och hittade en gata där taxisarna stod uppradade och väntade på passagerare. Tydligen var de inte så sugna på att köra utlänningar (såg andra som hade samma problem) och sen tyckte de inte alls att våran adress var en adress värd att åka till över huvud taget. Visserligen skulle vi till andra sidan stan, men ändå? Efter några försök hittade vi i alla fall en snäll herre som ville ha oss så vi hoppade in. Sen när vi står vid det första rödljuset för resan så glider det upp en annan taxi bredvid, innehållandes de andra dissade utlänningarna, och den andra taxichaffisen vevar ner rutan och börjar skrika till vår snubbe och frågar vart vi ska någon stans. Vår kille meddelar destinationen och den andra skakar på huvudet och någonstans där förstod jag att den andra chauffören precis försökte byta passagerare med våran! Hur lustigt var inte det liksom, tänk er en Taxi Stockholm-bil glida upp till en Kurir och försöka byta kunder med dem mitt i en korsning på stan :) Men vi fick sitta kvar och kom även hem tryggt. Nu är jag mest ledsen för att jag måste gå upp igen om cirka fem timmar. Har laddat väskan med dricka, torkad kiwi, kakor och Åka Skidor så jag ska nog överleva ett par timmars väntan. Lite läskigt med undersökningen dock. Hoppas man får fota den.

Undersökning på hypermodern tandklinik, belägen i en av världens högsta byggnader (visserligen låg den bara på tredje våningen men ändå), trevliga receptionister, trevlig och proffsig tandläkare, söta tandsköterskor i rosa klänningar...

Skall erkännas att jag inte själv gjort denna undersökning utan jag var där som sällskap till Marianna som skulle fylla i en lagning som hade pajat lite, men räkna med att jag kommer låta mig undersökas innan jag åker hem! Idag var det Bea och Marianna som var tappra, jag höll fortet i väntrummet genom att somna ett tiotal gånger, sen insåg jag att jag måste sett rätt rolig ut så då gick jag en sväng vilket inte hjälpte alls mot tröttheten men jag somnade inte när jag gick omkring i alla fall. Och nu är klockan bara tjugo över tolv och jag är strax redo att sova!

Men förstår ni? Typ 110kr för en undersökning på en tandklinik av högsta klass? Mariannas ingrepp blev även det chockerande billigt så skulle det vara så att man har ett hål eller två så är jag nu övertygad om att det inte skulle kosta många kronor att laga detta heller. Förmodligen inga kronor alls, men i alla fall några Yuan.

Ni må tro att vi åkt mycket taxi idag! Kors och tvärs över hela stan, fram och tillbaka!

Mitt kinesiska namn förtjänar nog ett eget inlägg men det får komma lite senare för jag måste fixa med lite fina bilder på tecknena och så. Marcin stog för morgonens skratt, hade fått sms under natten "...finns chun li?" Finns det väl säkert tänkte jag och kollade vad det betydde, och fann (lämpligt :) ) att chun bland annat betyder alkohol. Fast det betyder även elva andra saker. Li hade 127 betydelser. Det kommer bli en resa som heter duga det här...

Och anledningen till att vi måste ha dessa kinesiska namn är alltså för att underlätta för lärarna på skolan om jag missat att förtydliga detta. Det är ju även väldigt praktiskt i andra sammanhang när man har med kineser att göra. Dock undrar jag hur lång tid det kommer ta att lära sig reagera på totalt annat namn än sitt eget? Vi får väl se. Jag borde träna på att skriva det några gånger till också, det går fortfarande ganska hackigt.

Dagen tog sin början obehagligt tidigt, redan strax efter halv 8 gick vi hemifrån, och ha då snälla i åtanke att normal rutin för oss de senaste veckorna är att ha ätit frukost vid ett någon gång. I alla fall. Vi får tag på en taxi och det visar sig vara förvånansvärt lite trafik så resan tog bara dryga tjugo minuter och var inte alltför dyr. Efter lite omkringvimsande hittade vi rätt sal där registreringen ägde rum och sen var det bara att sätta igång och fylla i blanketter för fulla muggar. För första gången fick vi använda våra kinesiska namn! Vilka vi iofs bestämde igår kväll så det har väl inte funnits så där jättemånga tillfällen innan. Det hela var väldigt organiserat, när allt var ifyllt satte man sig i en lång kö och allt eftersom de längst fram blev klara hoppade man vidare till nästa stol. Det blev lite hela-havet-stormar-känsla ett tag där, Bea var allt på väg att bli hemskickad redan innan det hela började ett tag. Sen var det bara att langa fram alla papper man hade vid varje registreringsstation och om och om upprepa att det inte var någon idé att de pratade kinesiska med en, JAG FÖRSTÅR INTE DET ÄR DÄRFÖR JAG ÄR HÄR!! Mycket folk var det så det hela tog några timmar. Mycket asiater, en hel del amerikaner, en jättesöt dansk tjej med kinesiska föräldrar och även en hel del svenskar. Polisen var även på plats. När de såg våra tre blonda huvuden traska omkring lite planlöst i jakt på någon som kunde förklara vad vi skulle göra tog de plötsligt fram en himlans massa kameror och satte massa broschyrer i handen på oss och fotade som tokar. Vad de skulle med bilderna till har jag ingen aning om, men de fotade ingen annan så jag antar att vi var i rätt målgrupp för vad de nu skulle göra. Hrm. Kanske sitter snart en bild på blond 1, 2 och 3 uppe på den lokala polisstationen så att de kan visa upp hur internationella de är och hur trygga de fick oss att känna oss.

Jaja, allt gick bra och nu är vi registrerade och klara. Det råder lite delade meningar om huruvida vi behöver göra en läkarundersökning eller ej för att få nedan nämnda visum förlängt. Vår plan är att försöka imorgon utan att ha papper på någon undersökning, annars måste vi nämligen infinna oss på skolan redan vid halv sju på onsdag morgon. För att göra en läkarundersökning i en kinesisk skola. Med blodprov och röntgen. Roligare saker har ju hänt i mitt liv.

Sååå, på söndag är det någon slags invigningsceremoni och på måndag drar undervisningen igång!

Sååå... Vad hände på polisstationen igår? Har vi fått uppleva en släng av kinesisk fångenskap? Blivit uppdelade och utsatta för tuffa förhör? Nja. Vi kom dit, ingen engelsktalande där, please wait, ok, engelsktalande kom, tog med oss in i polishusets inre, bad oss artigt sitta ner och vänta lite, tittade på pass och residence permit, hummade, lämnade tillbaka Beas grejer, lämnade tillbaka Mariannas, lämnade inte tillbaka mina, vi gick ut till entrédelen igen, engelsktalande polisman pratar med icke-engelsktalande poliskvinna, de hummar lite mer och även jag får tillbaka mina grejer. Varför detta ståhej? I mitt pass står det Åberg, på mitt visum står det Aaberg och på min rosa viktiga lapp står det Aåberg. Man kan ju bli förvirrad för mindre (nej det kan man inte) och tro att jag skulle ha dolda avsikter med min vistelse. Men alla är glada och vi har en ny polisvän. Vän och vän, vi har en polis punkt slut.

Inte slut ännu med poliseriet dock! Vi fick oss varsinn lapp vid registreringen på skolan som vi skulle ta med oss "to the police station" för att få våra visum förlängda samt tillstånd att resa in och ut ur Kina under tiden vi är här. Oki så vi åker förbi vår polisstation på vägen hem, de hummar lite igen, diskuterar hej vilt med varandra och med oss (på kinesiska) och pekar sen på pappret vi fått och där står det ett helt annat ställe man ska åka till för att fixa. Jaja, det kan inte alltid bli rätt. Vi åker dit senare under eftermiddagen men då var det stängt. Den här sista resan är den halva i rubriken. Dels är det inte en polisstation utan en annan myndighet och sen var den ju faktiskt stängd.

A jag har ju glömt att berätta värsta spännande grejen! För ca två veckor sedan var vi ju på den lokala polisstationen här och registrerade oss och fick något slags tillstånd att vistas här en längre tid och en rosa lapp som alltid skulle finnas med en när man är ute. Vi trodde ju att det var klart så, men så i fredags så ringer en polissnubbe till mig och börjar ställa massa frågor om varför jag och de andra är här och vem vi jobbar för osv. Som tur var pratade han väldigt (enligt kinesiska mått mätt) bra engelska så jag svarade snällt på alla frågor, det enda jag inte lyckades förstå var vad han ville, varför han ringde och varför vi idag måste infinna oss på polisstationen. Han lovade dock att det skulle finnas någon där som pratar engelska när vi kommer in så jag hoppas verkligen det. Annars kan jag säga på förhand att det kommer bli ett bortkastat besök. Tur att stationen ligger precis utanför vårt område i alla fall så det bara tar någon minut att knalla dit. Ska bli spännande det här. Måste bara hitta min rosa lapp först för den måste vara med. Vilket den hittills bara har varit på vägen hem från polisstationen förra gången vi var där, sen hamnade den i en låda.

Jajamänsan. Idag är den sista lediga dagen innan skolan börjar! Imogron är det registrering och betalning och en annan dag i veckan ska man göra en hälsoundersökning och sen ska vi se om vi kan få hjälp att förlänga våra visum lite till då vi bara har ett halvår hittills och kommer behöva en månad eller två till. Sen kan det iofs vara så att undervisningen drar igång först veckan efter och då kommer vi ju ha mycket ledig tid nästa vecka också. Ingen som vet riktigt... Jag ser i vilket fall mycket fram emot att själva undervisningen drar igång! Dock galet att vi varit här i snart en månad, tiden har gått så otroligt fort! Vi har hunnit med så mycket samtidigt som vi inte har det på något sätt. Många dagar har vi inte varit alltför överaktiva om man säger så. Men det viktigaste är väl att man i alla fall känner sig hemma i stan nu och det gör i alla fall jag. Vet att jag kan ta mig dit jag behöver med både tunnelbana och taxi, kan få chaufförerna att förstå vart jag ska även utan att ha det nedskrivet, har koll på Starbucks, KFC och McDonalds... Ja, vad mer behövs? :)

Ikväll efter middagen gick vi och köpte massa blingbling att pynta mobiler och mp3spelare med och sen hade vi blingverkstad vid köksbordet. Förutom att det var väldigt kallt så hade vi mysigt och alla grejer vi gav oss på blev väldigt tjusiga. Bea pimpade sin gamla mobil, Marianna sin nya "ipod", jag likaså. Dock tror jag att det råkade komma in lite lim i mina knappar för de funkar inte riktigt som de ska just nu så imorn ska jag mecka isär den och se om jag kan få den att funka. Annars får jag väl införskaffa en ny och flytta över mitt blingade skal bara antar jag. Tur att de var billiga i alla fall. Mina vänner har även skaffat sig långa pålimmade ögonfransar idag! Det blev väldans tjusigt men jag avstog tills vidare. Varken bling eller ögonfransförlängning känns som min grej riktigt. Men att blinga var i alla fall kul. Rätt meningslöst att prata om allt detta bling utan att visa bilder meeeen. Det kanske kommer.

En helt random fransk kille hittade mig på facebook igår och ville bli min vän. Skummo tänkte jag och skulle precis plocka bort den, men så tänkte jag att jag skulle kolla på hans profil iaf och då hade han typ skönaste introduktionen om sig själv så jag drog iväg några rader till honom o så. Han var rätt trevlig så nu har tänker jag tvångsgöra honom till min vän och träna franska på honom. Började så smått idag och det gick väl sådär, blev helt deppig när jag insåg hur mycket grammatik som gått och lagt sig i bakhuvudet. Sen satt jag ett par timmar och surfade runt på franska grammatiksidor och friskade upp minnet. Det gick bra så det sitter nog där någonstans fortfarande. Kankse kan jag få ihop mer än fem rader nästa gång jag skriver. Hoppas jag kan hitta mig en fransk vän här i Kina också och prata med, det håller inte att kunskaperna bara ska förfalla sådär.

Värmen har ju så smått börjat visa sig här i stan på dagarna i alla fall, så jag tänkte att det är lika bra att ladda upp med vårskor. Hade bara med mig stövlar och obekväma skor med massa klack, något som tagit hår på mig mentalt. Har väl egentlinge inte sen faktiskt saknat andra skor här, men det är ju ingen hemlighet att jag hellre går omkring i sånt här än i fjantiga stövlar och högklackat. Så nu är jag all set för vårens ankomst.

Det här är Bruno. Bruno blev min idag för 40rmb då jag räddade honom från en glashylla i ett köpcentrum. Han är fortfarande lite blyg och jag har inte provat om han funkar ännu, men jag känner full tillit till att Bruno kommer förgylla många framtida ljudupplevelser. Välkommen hem Bruno! Hoppas han inte saknar sina vita och svarta syskon allt för mycket bara. Han sitter på skrivbordet och tittar lide ledsamt på mig. Kanske måste trösta honom lite. Vad äter en plastgris? Fast han borde ju förresten bli mätt på el! Där har vi det. När Bruno viftar på svansen så ändras volymen och när man trycker på hans öron kan man om man har tur få in en radiokanal. Dock tror jag Bruno saknar antenn så jag vet inte hur mycket jag litar på den senare funktionen.

Allt till det fantastiska priset 11 rmb! Typ en guldpeng hemma! Dock var majskolven inte så god, den var helt hård. Vi köpte båda rätterna för att prova, men det var visst exakt likadana förutom annorlunda nudlar. Jag dränkte min i lite mer soja och nån stark sås så blev det ännu godare. Och ingen är alltså magsjuk av det ännu. Fyrakronorsmiddag jo jag tackar!

Jaha, så dramatiskt var det då. Vi köpte  med oss massor av gatuköks-mat hem, och jag mår fortfarande prima flera timmar senare! Sjuuuukt nice. Ska bara flytta över bilderna från kameran så ska ni få se hur det såg ut och hur mycket kalaset gick loss på!

Dagens inköp i övrigt: Ett par skor, högtalare i form av en rosa gris med volymspak på svansen, ett halsband med körsbär på, knallrosa & glittriga skosnören som jag tänkte pryda några skor med.

Jojo. Vi hade funderat på om vi skulle åka ut till Fudan (skolan) idag för att kolla hur lång tid det tar med tunnelbana och så, men det kändes inte rätt för Bea riktigt, hon ville hålla sig lite nära hemma idag. (?) Så vi ska bege till en mystisk marknad som man kommer åt genom att gå in i en butik och sen gå in i genom en öppning längst in i butiken. Därefter är jag fast beslutten om att köpa mat från gatudstånd för första gången här. Pappa tjatar alltid om att det är där den fräschaste maten finns och det är bäst omsättning på råvarorna osv. Jag är väl lite tveksam ännu, MEN det kostar 4kr per rätt och det ser sjukt gott ut. Så idag gäller det. Får väl se om jag ligger med huvudet i toan och spyr senare idag, men det kan det vara värt i så fall. Bildbevis utlovas. Inte på när jag spyr kanske men på maten.

Våren har verkligen kommit hit nu och det är så skönt! Inte jättevarmt ännu men man fryser inte längre i vinterjackan i alla fall. Soligt har det också varit i flera dagar nu! Måste nog ta och införskaffa lite träningskläder så att jag kan börja utforska omgivningarna här springandes.

Har för övrigt övergivit bilddagboken innan jag ens började använda den, den gick alldeles för långsamt härifrån och var bara ful och ologisk. Släkten ska istället få glutta på mina bilder via Picasa. Tacka vet jag Google, det är bra grejer det.

Alltså jag måste bara säga att jag tror jag precis läst den roligaste texten i hela mitt liv. Inte humor-rolig men dålig-svenska-rolig/patetisk. Tack Louise för förgyllandet av min kväll. De grävande journalist-liken var bara början. Jag ska inte hänga ut den här stackars människan mer, men jag kan inte låta bli att avsluta med ett citat också bara:

Stoppa upp dina tuttar?i röven?och var din egen gam; sluta vara kannibal

Vad som menades med det vet jag inte, vet faktiskt inte vad som menades med hela texten. Men kul var det.

Såg det roligaste idag på vårt lokala halvskabbiga köpcentrum. I en miniaffär på kanske 7-8 kvadratmeter ligger det en snubbe och sover. Han har liksom lagt sig ovanpå en lång rad av jeans som ligger uppradade längst med väggen, och ovanför honom hänger kläder från klädstångarna som fyllde hela väggarna. Mellan jeanshögarna och nedre delarna på de hängande kläderna var det ett utrymme på kanske 30cm, och där hade han helt enkelt lagt sig för att ta en tupplur. Jag ville så gärna fota men jag vågade inte då kvinnan som jobbade i butiken verkade lite läskig.

Tänkte säga att min konsumtionsavhållsamhet har fortsatt idag men kom sen på att det var buffel och båg. Kom hem med nymanikyrerade naglar, solglasögon, två par grymma skor och lite grejs från Sephora. Och en god middag i magen.

Bea sitter för tillfället i fotändan i min säng och berättar för sin Harald på Skype vad hon hade gjort om inte jag hade varit här. Vem fick låna mitt rum för att prata för att hennes eget var för kallt va? Och detta är tacken :)

Idag i ett köpcentrum skulle Bea och jag köpa solglasögon. Vi frågade hur mycket de kostade och när tanten sa 38 rmb så tyckte ju jag att det var som taget, men Bea ansåg att vi borde pruta ändå så jag började väl göra det lite försiktigt sådär. Och då jävlar blev det fart i tanten! Hon började skrika och vifta och ha sig och jag fattade ingenting, de brukar mer reagera med butterhet när vi kommer med våra skambud, men sen började hon peka på en skylt (som enbart fanns på kinesiska så klart) så efter ett tag förstod vi att hon helt enkelt hade satt upp en skylt med information om att man inte fick pruta. Sjukt roligt. Dock köpte jag dem ändå för de var fina och hade ingen knasig förvrängd logga på sig. Bea fick sig ett par tjusiga också.

Martina vaknar för tidigt efter för få timmars sömn. Martina somnar om. Martina vaknar av väckarklockan klockan tio och är dödstrött. Martina snoozar. Martina vinglar ur sängen mitt i natten och bort till garderoben för att hämta en varm tröja. Martina Öppnar garderobsdörren rakt i ansiktet med full kraft. Martina får en fläskläpp. Martina gick och la sig igen.

Melon Kitty i massor! 12rmb stycket!




Marianna och vår amerikanske vän Kirt, som dessvärre har återvänt till usa i kväll :(

Så mycket mer än den där frukosten har väl inte avklarats idag tror jag. Återvände till sängens någorlunda varma vrå igen men fick sen upp mig själv och gick ut på en lite shoppingrunda i området här. Trodde jag ja. För när jag väl kom ut kände jag bara avsmak mot allt vad konsumtion hette och vägrade gå in i en endaste affär. Gick istället runt och spanade in gator och kvarter vi inte utforskat ännu. Hittade väl inte så mycket spännande direkt så efter ett tag gick jag hemåt igen. Ska man åka tunnelbana från oss så går man ut på baksidan av vårt komplex och sen genom en liten park och sen ut på gatan som leder till tunnelbanestationen. Jag anser dock att man borde kunna komma in i den här parken direkt från våra lägenheter, utan att behöva lämna området och gå en liten snutt på gatan och sen in i parken, så jag försökte hitta något hål eller grind i staketet mellan parken och lägenheterna men det gick inte så bra. Eller jag hittade faktiskt en grind som jag tappert försökte öppna med både passerkort (den hade en gammal kortläsare) och lite milt våld, men det funkade inte dessvärre. Stod en vakt och blängde på mig under tiden så jag vågade inte hålla på för länge. Sen gick jag runt lite inne på vårt område och kollade lite, hittade en pool jag inte visste fanns! Den såg ganska fräsch ut men man får väl se hur det blir till sommaren med den biten. Hade tänkt att spana in gymbyggnaden som även har tennisbana på taket men det såg så stängt ut så jag gick bara förbi. Detta var nog den mest ointressanta beskrivningen av en promenad man kan tänkas göra, men den var faktiskt inte så mycket mer spännande än så! Gick ner till floden en sväng också innan jag åkte upp till lägenheten igen. Faktiskt hade damerna vaknat då också så jag hängde en stund med dem och sen städade jag lite på mitt rum. Min vana trogen så blir det stökigt på en gång. Så efter middag på KFC och lite bildkollande med de andra så har jag nu återvänt till sängen. Ska försöka att inte sitta uppe så himla sent idag så att man kommer upp någon gång imorn och hinner göra nåt kul. Skolan börjar ju snart! Ska bli sjukt kul men det kommer ju bli mindre tid till att göra annat.

Äsch det var ju resten av kvällen jag skulle berätta om det glömde jag. Vi börjar med middagen. Den intogs på ett ställe som heter Saizeriya och serverar pizza och pasta. De finns på lite olika ställen i stan, bland annat på en gata oroväckande nära oss. Det är så löjligt billigt där att man bara vill gråta, pasta kostar kring 9 rmb, pizza 19 och drinkar 12. Dessa priser innebar att vi fick 3 pizzor och 9 drinkar för 161rmb tror jag det var. Mina vänner, det är mindre än vad en drink kostar numera på Café Opera.

I alla fall. Efter middagen fick vi tag på en normalare taxi än den i förra inlägget och åkte de få kvarteren ner till I Love Shanghai. Lustig klubb egentligen, den ligger i ett väldigt slummigt område mitt emellan byggnadssällningar och floden. Men jäklar vilken utsikt man hade över till andra sidan floden sen när man kom upp på taket till klubben. Inte taket taket alltså utan det var en gångväg som gick där. I alla fall. Vi hade väl en timme eller så kvar på ladies night när vi kom så det var bara att knalla fram till baren och hämta det man ville ha. Har fortfarande inte riktigt vant mig vid detta fenomen! Inget inträde och sen gratis dricka. Sjukt. I alla fall. När vi står i baren och väntar på drinkarna kommer vår käre vän Kirt fram från ingenstans! Vi träffade honom på just den klubben precis innan det kinesiska nyåret. En härlig amerikan som haft som jobb att hålla ställningarna i en bar på en bargata här i stan. Men då visade det sig att han helt plötsligt fått sparken för att han skällt ut sin kinesiska personal för att de stulit från kunder!! Först tyckte jag det lät som nåt man hittar på när man fått sparken rakt av, men jag ändrade uppfattning sen när han förklarade hur barägaren tänker och blabla. Skittrist och så himla skevt. Och sen kom smällen att Kirt bokat en biljett hem till USA igen redan IDAG! Så klockan 18 lokal tid, dvs om mindre än fem timmar, så flyger vår vän bort från Shanghai igen. Det är tråkigt, han var väldigt snäll. Dock var han jätteglad över att tillbringa sin sista kväll här med oss så efter ett tag skulle vi åka vidare till ett karaokeställe men det var ett konstigt ställe som dessutom skulle ha hur mycket betalt som helst för att man skulle få komma in så vi dissade det och åkte hem till Kirt istället.

Det var lite skönt att se, han ville inte berätta hur mycket han betalat i hyra för sin lägenhet här, men antydde att det skulle varit ett väldigt bra pris så vi gick väl och tänkte att vi nog betalar rätt saftigt överpris här. Men så frågade vi honom hur mycket man "borde" betala och då ligger vår hyra iaf inom det spannet. Sen när vi fick se hans lägenhet så kände vi alla att vi gärna betalar ett par tusenlappar extra per månad för att få det så fint som vi har det. För våran är verkligen fin och det kändes så skönt att komma hem till den i morse efter att ha hängt i hans halvskabbiga fula lägenhet.

Under kvällens gång hängde även Kirt's kompis med. Jag tror han hette Leeroy och visade sig iofs vara väldigt trevlig sen, men han inledde kvällen med att inom loppet av två minuter när vi hälsade få ur sig ett större antal av de vanligaste raggningsklyschorna man kan tänka sig. Lite patetiskt kan man tycka, men kanske att det funkar på kinesiskor, han hade tydligen varit där och nosat också. Eew. Han hade kanske lite för mycket alkohol i kroppen.

Plötsligt slår det mig att jag vaknat tidigare i morse av att det ringt på både porttelefonen och dörren. Hm. Det är väl vår mäklares kinesiska assistenter som är tillbaka för att fixa med saker efter nyåret? Men man kan tycka att det borde vara mer effektivt att ringa innan och kolla att vi är hemma. Nu var vi ju förvisso hemma men jag brukar vara den som får hoppa upp och öppna men jag orkade verkligen inte idag. Och att de två sömntutorna på andra sidan lägenheten skulle ens vakna av det är föga troligt efter en utekväll :)

Nej nu ska jag nog gå upp och äta frukost i min ensamhet. Tror att blondie och blondie behöver sova lite mer, så blondie äter gärna frukost själv. Mmmm äppeljuice!

Köket, here I come!

På innergården mellan husen här har vi på ena sidan ett litet minigym som är fritt att använda för alla som bor här. Detta minigym ser mest ut som en lekpark med sina gula och blåa färger på mojängerna, men kollar man riktigt noga kan man se att det är en träningscykel, en sån här man går på och drar med armarna, lite armgrejer och så. Det hela är väldigt spännande och jag ämnar absolut inviga det när det blivit lite varmare så att man slipper frysa händerna av sig av att hålla i kallt stål Idag har jag även införskaffat ett par träningsskor. Jag sörjer ganska mycket att mina springskor från Sverige blev tvugna att bortprioriteras, men nu har jag i alla fall ett par. Förhoppningsvis överlever både fötter och knän i dem ett par månader i alla fall. De var åtminstone billiga. Har även köpt tre par tygskor idag, de kostade 17,50 rmb stycket! Allt inhandlat på Carrefour. Bea och jag har även lagat IKEAs köttbullar till lunch, de smakade nästan precis som de gör på IKEA här wee. Så nu har jag någon slags eftermiddagsvila innan vi ska gå ut och äta middag och fortsätta natten i dimman. Väldigt skönt då jag är både förkyld och har haft lite ont i huvudet för första gången på kanske tre år? Om man bortser från rödvinskvällen/natten hemma hos Erik någon gång i början på förra året, den kommer jag aldrig glömma. Varken kvällen eller huvudvärken den orsakade dagen efter. Ojoj vad ont jag hade den gången. Meeen. Nu är det prima och om mina kompanjoner bara kan slita sig från sitt Judge Judy-tittande så kommer det bli en bra kväll :) Är lite i valet och kvalet om jag ska börja kolla på en film, läsa lite eller plugga lite.

De senaste dagarna har jag lyckats slå upp ögonen strax före 10, isället som vid 13 som det var innan. Dagen har alltså fått tre extra timmar helt plötsligt :) Dock har jag ännu inte riktigt orkat mig upp ur sängen och väcka de andra, men det är på gång. Snart. Idag är planerna inte så stora, vi ska nog ta en svänt i området här igen och handla lite mat. Sen blir det nog middag ute innan vi beger oss av till I love Shanghai där det är ladies night. Har alltså en billig kväll att se fram emot, yay. När jag vaknade höll de för övrigt på att spela piano i lägenheten ovanför. Man hör det bara väldigt svagt, men den stackars människan spelar exakt samma stycke om och om igen i flera dagar och inte låter det som att han eller hon blir bättre på det hela heller... Men betydligt behagligare ljud att vakna till än gårdagens smällar i alla fall! Spela på du bara där uppe!

Oh yes I do. Och imorgon ska vi dit!


bild från smartshanghai.com

Har precis svurit lite över min mobil som inte ville sätta ihop sig som den borde efter att jag tagit isär den lite. Satt och pillade med skalet en halv evighet innan jag upptäckte att jag höll det upp och ner. Sen ville telefonhelvetet inte komma igång som den skulle heller. Missade visst att sätta i ett simkort också. Ibland kan man ju undra om jag sitter på rätt jobb där hemma i Sverige :) Men idag har jag minsann införskaffat ännu en teknikpryl att träna upp mina färdigheter på. En knallrosa, fullt fungerande kopia av den äldre varianten av ipod nanon för ynka 200 rmb. Har även köpt ännu en usb-sladd till kameran då den gamla visst inte var riktigt rätt storlek på. Så kan det gå men nu passar den iaf. Bea har även köpt sig en jättefin röd kamera till kanonpris! Förutom det har jag köpt en rosa necessär för 6.50 och en rosa pillerburk för 13 rmb. Inte för att jag någonsin äter några piller eller mediciner men den var så fin så jag tänkte att jag kunde lägga fluortabletter och vitaminer i den. Vitaminer äter jag numera extra av även om jag inte tror på dem egentligen, men med tanke på att varken frukt- eller grönsaksintaget varit det största här är det väl lika bra.

Ikväll är det enda jag önskar mig att inga kineser ska smälla raketer utanför mitt fönster.

Det är väl bara att erkänna. Kineserna vinner, jag har inget att sätta emot längre. Klockan är nu 11 på morgonen och jag ska försöka ta mig upp och väcka de andra också så att vi kan hitta på något. Men. Jag brukar kunna sova igenom det mesta när jag väl somnar, men det här natten har varit galen. Sov väl ok de första timmarna, mellan typ 3 o 6 kanske, men sen trappade smällandet upp igen, och vid 8 skallrade fönsterrutorna igen. Jag orkar inte mer! Mina öron orkar inte mer! Jag ber på mina bara knän till alla kineser inom en mils omkrets! Snälla sluta nu! Andarna är utdrivna, jag lovar!

Jag har ju för övrigt försökt skaffa nån sån här knäpp bilddagbok idag. Himla skitsida, när den väl laddat upp massa bilder som jag skulle ha där för att visa min familj och släkt som inte har facebook så finns ju inte bilderna där liksom! Stört irriterande. Och det är inte jag som är dum i huvudet för jag har precis provat att ladda upp två bilder till separat och dessa hittar jag nu där men de 60 jag laddade upp tidigare finns bara inte. Typiskt, det tog flera timmar att få upp dem, orka göra igen. Fast jag borde. Imorn. Inget första bra intryck av den siten iaf. Eller så är det bara att jag är övermätt på alla olika forum jag "måste" uppdatera hela tiden för att hålla kontakt till höger och vänster. Skype bråkade också med mig ikväll när jag pratade med mamma, hörde typ vart tionde ord hon sa. Smällarna utanför gjorde ju inte det hela bättre heller. Aaaa jag är lite nervös över att jag faktiskt såg ett litet kryp på väggen nyss. Vet inte om jag vågar sova ändå. Tänk på något roligt.... Hm... Jo! Nu är det bestäm att tre eminenta herrar kommer och besöker oss här framöver! Ska bli väldans roligt att se dem alla! Välkomna ska ni vara. Hoppas någon av dem är modig nog att gå på krypjakt om det behövs. Oki godnatt på riktigt nu då.

Alltså jag är hemskt ledsen att jag tjatar om detta smällande, men ikväll hände det igen! Kineserna måste vara komplett galna när det kommer till fyrverkerier och smällare! Hela den senaste veckan har jag i princip vaknat av att det har smällt, och somnat till samma (knappast sövande) ljud. Nyårsafton var ju totalt urspårad, men jag undrar om inte ikväll var nästan ännu galnare! Vi hade oss en lugn hemmakväll med lite drinkar och så hör vi hur det börjar smälla mer än vad de gjort de senaste kvällarna ändå. Så efter ett tag går vi alla ut på balkongen, och mina vänner, det var som att stå med en kulspruta vid varje öra och ha någon som droppar bomber lite här och där. Plus de visuelle effekterna av en och annan raket som faktiskt visar sig vara fin att titta på och inte bara låter. Det var heeelt omöjligt att höra vad personen en decimeter bort sa! Och det bara fortsatte! Nu verkar det ha lugnat ned sig men så är klockan två också. Jag är bara så fascinerad över hur de orkar! För nu känner jag faktiskt att jag har fått nog av detta smällande. Dock skulle det vara intressant att få reda på vad det är vi firat ikväll eftersom det smällde så himla mycket. Jag menar, alla andar och så måste ju ha blivit utdrivna ur hemmen för länge sedan så som folk har hållt på? Jag fattar ingenting. Hoppas det här var något slags klimax i alla fall så att det kan ta slut snat. Det sitter för övrigt ett litet kryp på andra sida rummet på väggen som stör mig ganska mycket. Jag vågar inte gå upp och kolla vad det är, med fara för att det är något läskigt som jag inte vågar göra mig av med. Eller klart att det är läskigt eftersom det är ett kryp iofs. Det har annars varit väldigt skönt här till skillnad från de andra sunkiga lägenheterna vi kollade på innan, jag har inte sett minsta lilla äckeldjur här än så länge. Förutom det som sitter på väggen nu då men det ser itne allt för köttätande ut ändå. Ska nog släcka lampan och ignorera det snart, det brukar funka. Förvisso läskigt att inte veta vart det har tagit vägen sen när man vaknar, men hellre det än en garanterad adrenalinchock ikväll om jag ska börja ge mig på den nu... Fattar inte varför det aldrig är någon som tar mina julklappsönskningar om att få gå i sån här fobiterapi på allvar. Så länge får jag fortsätta förtränga. Fast Bea är ganska modig, kanske att jag kan få hjälp av henne eller Marianna om det skulle behövas senare under min vistelse här. Vissa av er glömmer väl aldrig fjällvandringen + martina + spindeln i tandborstspåsen... Inte jag heller.

Från smällare till småkryp, det svänger snabbt ibland. Nu ska jag ta min förkylda näsa och sova tror jag bestämt.

A demain.

Igår hade vi en väldigt produktiv dag minsann. Vi åkte ner på stan, gick lite i frisör-butiks-kvarteren, köpte lite böcker, åt lite lunch och åkte sen över till andra sidan stora floden! Vi har inte varit där ännu så det var mycket spännande! Dock hann vi den här gången bara med att hänga i ett stort köpcentrum där vi först handlade lite på HM (kändes tråkigt först men sen hittade jag deras aids-kampanjgrejer och då blev jag glad och då idkade vi lite välgörenhetsshopping). Sen behövde damerna en paus så då tog vi oss till Starbucks och vilade lite och sen gick vi direkt vidare till en vegetarisk spännande restaurang och åt middag. Efter det bar det av ner i källaren för lite matinhandling i en megastor mataffär. På vägen fastnade Marianna och Bea på en skönhetssalong och tog en manikyr. Själv har jag lite svårt för såna här rosa fluffiga salonger så jag passade den här gången. Sen hängde vi väl en timme i mataffären eller så, kom ut därifrån precis när de skulle stänga vid 22. Så här i efterhand låter det iofs inte som en särskilt produktiv dag ändå... Men det kändes som att vi gjorde mycket saker haha. Jaja.

Idag blir det nog lite lugnare, Marianna behöver ett par timmars hemmatid och vill sen till IKEA igen. Jag föreslog till Bea att hon och jag skulle promenera till IKEA men hon skrattade bara och gick in till sig... Så mycket gehör för det haha. Funderar på att ge mig av själv med musik i öronen, tror inte att det borde ta mer än två timmar? Ska kolla snabbt på en karta bara... Hm, ja det är nog en bit. Men om man inte provar vet man ju inte hur lång tid det tar... Eller så ställer jag mig i en varm dusch och lägger mig under täket igen sen. Min förkylning skulle nog föredra det senare men hur spännande är det egentligen? Fast det beror ju förståss på hur länge vi ska vara hemma innan IKEA. Jag kanske hinner med båda? Now I'm on to something... Och jag behöver ju dessutom ingenting från IKEA förutom lite mer grejs från matavdelningen så det är ju chill om jag kommer lite senare än de andra också.

Jag fick bild från en AIK-tränignsmatch igår och blev helt sorgsen över hur jag kommer missa större delen av säsongen hemma. Kommer väl hem lagom tills dess att det börjar bli kallt och vidrigt att vistas på Råsunda igen. Men men. Vad är väl en match i Solna...

Glömde ställa klockan men vaknade före 12 ändå! Seger! (Ni som känner mig väl undrar väl vilken sömn-djävul jag blivit besatt av haha) Och nu är klockan inte ens två och vi ska snart ge oss ut! Bea och jag ska gå till ett Jade Budha-tempel och kolla, ska bli jättespännande! Tydligen ska de ha en väldit välutrustad souvernirbutik också hehe. Sen ska vi möta Marianna någonstans och se vad vi gör, för att senare förmodligen åka till IKEA. Behovet av en extra sån här bäddmadrass börjar bli påträngande, sängarna är så galet hårda!

Lite nya bilder finns nu på facebbok också...

Ja jävlar nu smäller det verkligen! Blir inte de onda andarna ivägskrämda av det här så vet jag inte vad man kan göra! Det smäller, knastrar, ekar, dundrar konstant här mellan höghusen! Rätt läckert för så länge det inte är typ grannen som smäller av sin arsenal så låter det liksom inte öronbedövande. När grannarna drar igång däremot, då skallrar fönstrena och öronen gråter. Ska nog bege mig ut i vardagsrummet och spana om det är någon som kanske skjuter lite fyrverkerier också och inte bara smällare! Se om de andra lever också, och om vi ska orka oss på något äventyr ikväll! Spännande!

Jag har för övrigt lite problem med min kamera för tillfället, får inte över de senaste bilderna från minneskortet till datorn av någon mystisk anledning. Men jag jobbar på det och hoppas att det kan vara löst snart!

Jag har en liten sån där väderapplication till mitt firefox som är inställd på Shanghai. Men den verkar vara så himla dålig! För tillfället visar den strålande sol och 1-5 grader. Kollar man ut är det totalt gråmulet, duggar lite och temperaturen ska jag iofs inte uttala mig om då jag inte varit ute. Men ändå. Måste hitta en bättre och nog ta en som man kan lägga på skrivbordet istället så man inte måste ha webläsare uppe för att kunna kolla.

//Martina, fortfarande med en doft av herrparfym

Så har ännu en dag flugit iväg! Tiden går så sjukt fort här, mycket beroendes på att vi sover bort halva dagarna haha med annars också! Idag har vi varit hos våran mäklare och betalat hyra för en massa månader framöver, var skönt att bli av med pengarna som vi tog ut för massa dagar sedan och slippa ha dem hemma. Bea var hemma och vilade efter att ha drabbats av någon slags magsjuka i natt, så Marianna och jag begav oss av för att äta frukost/lunch/middag (klockan var typ fem på em och vi hade inte ätit något innan) på ett italienskt ställe. Det besöket är värt ett eget inlägg, man kan väl sammanfatta det med att vi blev mätta. Väldigt mätta :) Sen gick vi över till en jättestor bokhandel och köpte oss varsinn nybörjarbok i kinesiska. Vi försökte även få tag på stora ordböcker som skulle ha både engelsk-kinesiskt och kinesiskt-engelskt innehåll, men alla vi hittade hade bara de kinesiska orden utskrivna med tecken, inte med vanliga bokstäver och då försvinner ju hela poängen för oss som inte kan läsa de jäkla tecknena. Vi får hålla till godo med våra pocketvarianter så länge men det saknas massa braiga ord i dem. Sen åkte vi och mötte upp Bea som hade tillfrisknat nu på Carrefour (surprise, det har för tusan blivit vårt andra hem) och tillbringade tre timmar där. Är rätt läss på stället nu, de har ju underbart bra och billiga saker men det är så galet mycket folk när man åker dit på kvällarna och särskilt nu så här före nyår. Vi stog i kö i över en timme, det säger väl kanske lite om hur mycket folk det var. Och om hur ineffektiva kassasystem de har också. Sen släpade vi hem allt, packade upp det mesta, åt lite varma mackor och nu ligger jag här i min säng och tycker att klockan är jättelite för att hon bara är ett. Ska försöka ställa klockan tills imorn så jag inte sover bort hela dagen igen. Eller så borde jag sova bort den eftersom vi ska städa massa bara. Det sägs nämligen här att man måste städa sin bostad från golv till tak före nyår för att få tur nästa år eller nåt sånt. Så det är väl bara att lyda antar jag.

Åh jag glömde det bästa med Carrefour idag haha! Själva varuhuset är liksom inhyst i ett jättestort hus, på de två översta våningarna. Så i vanliga fall tar man rulltrappan upp hela vägen, tar sig en kundvagn där och arbetar sig sen neråt i huset. Idag så visade det sig dock att kundvagnarna där uppe var slut för att det var så mycket folk, så massa stog och väntade på att personalen skulle komma upp med fler vagnar. Till slut kom det en lång rad med vagnar åkandes upp för rullbandet, och då blir det ju värsta kaoset av kineser som ska ha sig en vagn! Vi höll oss i bakgrunden och det var då vi såg hur en kvinna samt en annan kvinna och hennes man fick tag i samma kundvagn! I säkert fem minuter stod de så och bråkade högljutt, skrek på varandra, tog till våld för att få bort den andra, men båda kvinnorna höll ett järngrepp om handtaget och mannen bara skrek och knuffade på den stackars ensamma kvinnan. Eller stackars och stackars, hon vart rätt bitsk hon med iofs. Vi bara stod och gapade och skrattade, var helt bisarrt! Den ensamma kvinnan vann iaf till slut och tågade ilsket iväg.

Kvällens uppdrag var alltså att äta Pekinganka. Siktet var satt på en speciell restaurang och efter lite vilsegång hamnade vi rätt. Dock var Pekinganka på riktigt kinesiskt vis kanske inte helt min grej. Ankan i sig var jättegod, men att få fat på fat serverade med fettbitar och stekta skinnbitar fick mig lite att tappa aptiten. Det roligaste var dock när Bea deklarerde att hon spanat in en bit som såg extra god ut. Jag hade redan tidigare sett vad det var men valt att hålla inne med det då jag vet att det skulle vända ut och in på magen hos vissa i sällskapet, men Bea var så snabb med pinnarna att innan jag han stoppa henne satt hon där med ankans huvud i handen haha. Det var ganska komiskt, behöver väl knappast tillägga att den "köttiga" biten ganska snabbt åkte tillbaka på serveringsfatet :)

Sen rullade vi över till en bar som var väldigt död förutom några som firade nån födelsedag och lite annat folk, men de hade i alla fall goda cosmopolitans. Sen gick vi vilse i ett kvarter i jakt på en annan bar (som aldrig hittades) och sen åkte vi till Malones som är ett säkert kort här om man vill se lite västerlänningar och få lite hemkänsla. Där blev vi snabbt uppraggade av två italienska herrar som iofs var väldigt trevliga. Drack lite drinkar och sen åkte vi hem. Ska upp alldeles för tidigt imorgon för att träffa vår mäklare och sen ska det vara fint väder så då ska vi väl ut på stan och utforska.

Bea är för övrigt värd en stjärna i kanten idag för att hon skrev en lapp med en kinesisk adress (med tecken alltså) som vi lämnade till en taxichaffis och han fattade på en gång! Ett stort steg! En av italienarna lärde oss även att "jag ska äta mat" och "jag ska gå på toa" låter likadant på kinesiska sånär som på nån liten uttalsskillnad så det kan lätt bli fel där. Ungefär lika riskfyllt som att kärlek och cancer är samma ord på det här mystiska språket. Även fyra och död. Hur ska det här inlärandet gå undrar jag bara.

Det gick ju inte alls bra med saltinköpet. Det närmsta vi hittade var något som såg ut som finfördelat flingsalt och det stod att det skulle vara för krydda och smakförhöjare av all mat. Vid närmare studerande av förpackningen visade det sig innehålla 20% vanligt salt och 80% något annat. Det smakade som väldigt svagt salt, om salt nu kan smaka svagt, med en touch av buljong. Väldigt mesig och skum smak och inte alls gått. Tur att påsen kostade typ 3kr. Saltjakten går alltså vidare...

Jaha nu sitter det en liten kines i vår soffa ute i vardagsrummet igen. Ingen vet vad han vill eller vad han gör här, han kom bara in och har sedan dess mest pratat i telefon och smsat. Jag misstänker att han ska fixa något med antenngrejset som inte blev klart igår, men mer än så har jag ingen aning om faktiskt. Skulle ju vara trevligt om han ville avlägsna sig snart så vi kan gå ut och göra roligare saker...

Jäklar vilken energiboost! Tyckte det såg väldigt ljust ut utanför gardinerna när jag vaknade men orkade inte riktigt kolla, men nu har jag precis varit ute i vardagsrummet och det är helt galet ljust ute nu! Blev pigg som en lärka på en gång och ska nu genast sätta igång att göra något vettigt. Bea kom precis in och visade lite livstecken så vi ska nog gån ner en sväng och handla ordentlig frukost. Ikväll ska vi nog göra ett nytt försök på peking anka också, det blev liksom ingen tid till det igår med allt shoppande. Ooops. Ut och lek i solen alla små kineser!

Det var tre slutkörda blondiner som kom hem från shoppandet idag så efter lite övervägande bestämde vi oss för att laga lite middag och stanna inne och titta på film istället. Middagen blev nudlar (som vi kokade själva, inte bara såna där man häller på vatten på i kopp, mind you) med soja, ketchup och sötsur sås. Sjukt gott. På riktigt alltså. Sen myste vi ihop oss i Mariannas säng och kollade på en film som vi började titta på för några dagar sedan men alla somnade ifrån. Kommer inte ihåg vad den hette men den handlade om två gamla män som fått canser och hamnat i samma sjukhussal och som till slut sket i allt vad cellgifter och sjukhus hette och begav sig ut för att upptäcka världen. Den var jättebra i vilket fall, se den. Inte ofta jag orkar mig igenom en hel film så den måste varit bra. Blev nästan lite tårögd på slutet. Marianna somnade ifrån även denna gång så hon får köra tredje gången gillt på sista delen av filmen haha.

Det ryktades tydligen om bilder på det som inhandlats under dagen men det kommer få vänta tills imorn.  Nu ligger jag här på ett täcke och under ett annat med massa kläder och fryser inte alls förutom om händerna litegrann, så då är det säkrast att inte gå upp igen och släppa in kylan. kanske att armarna är lite kalla också fast jag har en hoodie på mig men det får gå. Verkar som att det ska snöa imorn igen enligt min lilla vädergadget på datorn, men på måndag visar den sju grader och bara en sol! Hoppas hoppas!

Imorn ska vi nog försöka få lite mer ordning här i lägenheten, städa i köket och vardagsrummet. Kanska jag sagt att vi skulle göra det idag, men what do you know, den här dagen försvann också i ett ryck. Ska nog köpa lite frukt också på order av min mamma. Ska nog fortsätta på kiwispåret. Sen ska vi även försöka få tag på salt. Har varit ett både svårt och stundom bortglömt uppdrag hittills.

Alltså jag måste bara få avsluta med att jag shoppat galet mycket snyggiga och för det mesta billiga grejer idag. Jej. Ibland är jag lätt att tillfredsställa.

Så har det hänt igen på Gärdet får man läsa. En kvinna har blivit knivskuren i halsen i samband med ett våldtäcktsförsök. Tror att alla tjejer på Gärdet gått omkring och varit extra vaksamma i många månader nu med tanke på hur mycket otäckt som har hänt senaste tiden där, men för egen del var nog detta det värsta ändå, det skedde i den älskade parken mellan min port och tunnelbanan, kanske 50m från mitt hus om ens det. Just nu känns det väldigt skönt att befinna sig här istället, med kylan som största fiende. Men det är så jävla sinnessjukt att något perverst monster sitter och lurar i buskarna i väntan på att en ensam och ouppmärksam tjej ska gå förbi. Hade jag varit i Sverige nu hade jag typ vägrat gå utanför dörren, alternativt krävt eskort av alla mina vänner av det andra könet. Det här mentala frihetsberövandet är av värsta sorten, att man inte ska kunna gå i en park ens vid tidiga tider på kvällen utan att hela tiden tänka att någon är där. Tack och lov verkar det som om polisen tagit det hela på allvar under natten och genomsökt området med både hundar och helikopter. Hoppas de hittar något som kan sätta fast denna vidriga människa och det snarast. Kanske man kan våga gå där i höst igen då. Fy fan.

Tjejer: Gå försiktigt, inte ensamma och var uppmärksamma!

Killar: Ta hand om era tjejer, så väl flickvänner som kompisar!

Jag är helt slut! Vi har sprungit runt som tokar i underjorden och kom precis hem. Klev av tunnelbanan och hade ingen aning om vilket håll vi skulle gå åt, lyckat. Men det blev rätt på en gång som tur var. Måste nästan visa upp lite av det shoppade men jag orkar inte nu. Måste ju isf plocka upp skiten ur påsarna, fota, lägga över på datorn och vänta en evighet på att de ska laddas upp. För stort projekt just nu. Det ryktas om att vi ska försöka orka gå ut ikväll också. Mon Dieu. Men kul!!

För idag är det ju tomorrow från igår! Så nu är vi fyra stolar rikare till vårt matbord. Killen hade även med sig en antennsladd till TVn, och det här kan bli intressant. För tror ni det finns något antennuttag i vardagsrummet där TVn står? Nej varför skulle det göra det liksom. Men i Mariannas rum, där fanns ett uttag. Drar man sladden tvärs över golvet behöver man kanske åtta meter, vill man dra den längs väggen, minst det dubbla. Hur man än gör går dörren till hennes sovrum inte att stänga och det är typ det viktigaste som finns här för att inte släppa ut värmen. För tillfället har killen sprungit iväg, men vi får se hur han löser det hela sen. Eller inte sen utan nu hoppas jag för vi vill åka och shoppa.

Har tvingat mig att vakna med väckarklockans hjälp idag. Detta var för en halvtimme sen och nu ligger jag och funderar lite på om jag ska återvända till sömnens värld eftersom ingen annan verkar vara vaken ändå, eller om jag ska gå upp och väcka dem och dricka thé. Det som talar emot det senare är att jag då måste gå ut i vardagsrummet och jag vet att temperaturen där inte är många plusgrader. Visserlige känns det rätt kallt här inne också nu och jag är sjukt kissnödig och har lite ont i halsen, så det skulle ju inte vara helt fel att gå upp heller.

Idag är nog planen att åka tillbaka till den underjordiska marknaden och köpa lite mer väskor. Jag skulle även behöva en plånbok och kanske ett par skor som inte är stövlar. Lite smycken kanske?

Jojo, Bea och jag har återigen varit på vårt kära Carrefour. Jojo är alltså inte en person som man kanske skulle kunna tro, utan jag menade jo jo. Tror inte så många kinerser heter Jojo. Iaf, vi var där och lyckades bränna 1500 kr! Galet med tanke på att det känns som allt man köper kostar typ en eller tre kronor. Alltså sverigepengar och kinapengar kan i princip jämställas med varandra därför kan jag skriva i kronor utan att det blir konstigt. Men vi har iaf köpt en brödrost nu. Den är svart och fungerar. Sen köpte vi en orange damsugare. Den är ganska ful men den funkar också så nu är det fräsct (fräschare iaf) i våra rum, återstår bara att röja upp i köket och vardagsrummet där alla våra saker som inte fått plats på rummen hittills råkat hamna. Vi fick ett matbord i dag också! Det var ganska snyggt. Brunt och stort är det. Stolar har vi inte fått. Chairs? Oh, they come tomorrow! Så jäkla soft, allt händer imorgon, vad det än gäller! Segt bara att vi förväntas vara hemma när snubbarna ska vara här. Vi har alla nycklar så de kommer liksom inte in annars. Ett himla ringande på både porttelefon och ringklocka. Vi har även provat den lokala ketchupen ikväll och konstaterat att den funkar hur bra som helst. Knasigt nog fanns det bara ganska små flaskor så vi måste köpa ett lager, men sen kostar de 3.90 per flaska så det ska väl inte vara allt för kostsamt. Bea har även hällt i sig större delarna av en rödvinsflaska och ligger förmodligen och är full för sig själv i sitt rum nu. Jag fick i mig nåt glas också men det var inte särskilt spännande. Borde väl dricka lite sånt här risvin snart, men det jag provat i Sverige har ju inte bidragit med någon särskilt angenäm upplevelse så jag känner ingen panik över det direkt. Däremot ska vi ut och äta pekinganka snart någon dag. Känns som jag skrivit det redan här men det har jag ju inte. Kanske skrivit det någon annanstans? Jag råkade lägga till lite ljudeffekter till anka-delen i pekinganka, vilket inte alls var uppskattat av vegetarianen Marianna haha. Men det är väl ingen hemlighet att det faktiskt är en anka? Det hänger för övrigt ankor lite överallt här, Bea hade sett nån idag som hade det på balkongen. Alltså döda ankor. På Carrefour ligger de i en enorm kartong och bara ser ut som att de ska svämma över på golvet, det är inte fräscht kanske. En annan sak som var svårt att köpa här var ris! Va tänker ni, det är ju Kina! Ja, och just därför så säljer de bara ris i typ 10-kilossäckar! Det fanns lösvikt också men det föll inte Bea i smaken riktigt. Vi hittade iaf en lite förpackning, får väl prova den och är det inte bra är det väl bara att slå till på en bamsesäck antar jag.

Vi har även köpt kinesiskt nyårspynt idag! Inte så mycket men vi tänkte att det passar ju bra, så kan man bara låta det sitta uppe hela tiden sen. Ska bli spännande att se vad som händer över nyår, lite svårt att veta hur staden kommer funka. Man vet ju när själv helgdagarna är men det verkar lite som att hela landet typ går i ide nån vecka också och firar. Vi får väl bunkra nudlar och ketchup så ska vi nog klara oss finfint. Jag borde nog sova nu men datorn är så varm och skön att ha i knät och det är inte riktigt varmt under mina täcken ännu så jag väntar nog en liten stund till. Men annars håller det inte att vända på dygnet så här knasigt. Undrar om den kinesiska snöstormen fått något namn? Kanske kan kolla med de norska metrologerna som är de som namnger våra svenska stormar. Jag skulle rösta för en Gudrun i repris här, det känns som ett bra namn för Kina där alla kineser väljer namn som typ Summer, May och Flower som sina engelska namn. Skadar itne att komma med lite ny inspiration.

Sådär, nu har jag ändrat tidszonen i mina inställningar till bloggen så att det slipper se ut som att jag går och lägger mig kl 19.34. Det är ett himla kollandes på olika tidszoner här hela tiden, ska försöka hålla koll på er därhemma, mig själv och lite på USA på en gång. Alla klockor är omställda, förutom den på datorn, den går kvar på svensk tid. Har istället lagt till nång klock-application i mitt firefox som visar lokak tid. Kan för övrigt meddela att jag vaknat för bara 20 minuter sedan! Det innebär alltså att jag sovit till kl 12. Vad är det som händer?? Jag hoppas på att det är kroppen som ännu inte helt är med i leken på den nya dygnsrytmen och att jag snart börjar vakna tidigt igen. Visserligen fick jag gå upp kl 8 en gång för det ringde på dörren (blir inte förvånad längre när det stolpar in folk i lägenheten). Den här gången var det en tjock gammal man som jag tror ville något med tvn? Vi förstod inte alls varandra och till slut pekade han på ett telefonnummer som stod på en lapp han hade med sig, så han fick låna min mobil och ringa det, sen skrek han lite i telefonen och sen gick han. Typiskt att jag ska ha lättare att vakna än de andra, annars kunde jag överlåta dessa ständiga morgonbesök på dem muhahaha :) De var för övrigt lustiga de här unga killarna som är här hela tiden (en har nog en liten crush på Bea tror vi, funderar på att bjuda över dem på SingStar nån kväll haha), de påstod att tvn skulle funka med bara kinesiska kanaler med enbart strömkabel? Vi fattar ingenting, måste nog gå och leta antennsladd här i dagarna. Nä, nu ska jag gå och väcka de andra, vi hade satt någon slags uppgång på 10.30 egentligen men det gick ju sådär när jag sov igenom det hela.