Lay down your arms, put up the fight!


Kina avrättar brittisk medborgare

Kina har för första gången på 50 år avrättat en EU-medborgare. En man anklagad för att ha smugglat 4kg heroin sköts igår ihjäl efter att ha suttit häktad sedan 2007. Härligt land jag är på väg till. Brittiska UD har förgäves försökt få till ett uppskov med referens till mannens mentala hälsa som sägs ha varit ostabil redan när han greps. I Kina räcker det att du åker fast med så lite som 50g heroin för att du ska kunna dömmas till döden. Nu är jag ju emot allt vad dessa tunga droger heter och har inga som helst planer på att beblanda mig med dem, men nog är det lite skrämmande. Jag tycker dödsstraff är det kassaste som finns kvar i vårat moderna rättssystem (inte Sveriges då) och tycker att det är extra vedervärdigt när en regering som inte direkt är känd för att alltid eftersträva upprätthållandet av de mänskliga rättigheterna tar sig friheten att ta en annan människas liv. Den här historien sprider sig som en löpeld och har redan väckt enorma reaktioner runt om i världen, och bra är väl det. Frågan är bara hur högt man vågar protestera inne i Kina utan att riskera att själv åka illa ut. Det svaret är väl enkelt, man ska inte protestera alls...

Här är en mer utförlig artikel från The Guardian: http://www.guardian.co.uk/world/2009/dec/29/akmal-shaikh-execution-china

En äventyrlig parkering

Igår på parkeringen utanför mitt hus var det en man som skulle backa ut bilen från parkeringen. Nu är det så att alla parkeringsrutor blivit mer eller mindre inplogade, så det är liksom en vall man måste forcera för att komma in eller ut. Så den här mannen tar sats med sin tjusiga Saab och backar bakåt...och tjoff sa det så hade halva bilen kommit över vallen men sen fastnade den liksom på magen och hjulen började spinna utan grepp. Alla vet väl att det inte direkt blir bättre i dessa lägen av att hysteriskt trycka på gasen och på det viset försöka få loss bilen. Så efter att ha provat just detta och misslyckats placerar han sin dotter vid ratten för att själv stiga ut och knuffa på, dock helt rådvillt. Jag hade hittills stått vid porten och väntat på två kompisar som var på väg till mig, men insåg att det nog behövdes lite knuffhjälp på parkeringen så jag gick dit och fick med mig de två vännerna som extra hjälp. Den här stackars lilla dottern som nu satt vid pedalerna verkade helt vettskrämd och knappt veta vad som var gas och vad som var broms, så det tog ett antal minuter innan hon ens vågade mer än nudda den. Vi försökte också upprepade gånger föreslå att vi nog borde knuffa fram bilen lite igen för att kunna ta sats och sen knuffa den bakåt över vallen, och mannen sa hela tiden ja, men sen stod han liksom kvar på andra sidan bilen och fortsatte knuffa i motsatt riktning som oss haha. Det hela var smått komiskt, men till slut hittade tjejen gaspedalen ordentligt och vi fick till lite gung på bilen och till slut så bumpade den över vallen och var fri. Tror jag hörde ett tack från mannen, inte helt säker. Som dotter till en far med Land Rover har jag ofrivilligt blivit indragen i ett antal räddningsaktioner, oftast på en hal vinterväg någonstans utanför stan. Det här var väl dock lite mindre dramatiskt men jag tror ändå att pappa hade varit stolt. Sen idag när han kom och hälsade på mig och jag berättade om det hela så tog han sin Land Rover och körde ner snövallarna på två lediga platser så gott det gick haha. Vilken vardagshjälte va.

Inte OK

Men hallå eller. Vem har gett vädret tillstånd att slå om och bli alldeles blött och slaskigt!? Inte jag i alla fall. Tji fick jag när jag begav mig ut för att sätta sprätt på ett presentkort, klädd i tjocktröja och dunjacka hann jag ju bli alldeles svettig innan jag kom in i provrummet! Byxorna blev blöta av slasket på gatan också. Nä usch och fy va.

Flyttkartongsvardag

Julen är över, födelsedagen likaså, och jag inser att om två veckor och fyra dagar flyttar jag till Shanghai. Den insikten fick mig att släpa ner flyttkartongerna från vinden och här sitter jag nu mitt i en salig röra. Allting känns totalt oorganiserat men det blir nog bra till slut, så länge jag får med mig min pass, min dator och ett gäng skor (inte lätt att vara bigfoot i Kina) så kommer jag att klara mig fint.

Det lackar mot jul

Försökte mig på det här med att pryda mina paket med lite lack och en sån där stämpel. Det gick väl halvbra kan man säga, antingen så hade jag för lite lackgojs så att bara halva stämpeln kom med (Go Ju), eller så började pappret brinna... Håller tummarna för att inget blev skadat i denna dramatiska process. Ganska fint blev det ändå.

På tal om eld, gluttade lite på nyhetsmorgon när jag åt frukost och fick se den där vingubben (Bengt?) elda upp halva inredningen. Sjukt roligt och programledaren blev alldeles nervös tills det att någon ur produktionen kom farandes med ett vattenglas.

Men nu så... Gooood Jul på er!

A photo a day - Shanghai dag 19

Något som var misstänkt likt dalahästar i ett krims-krams-köpcentrum på gatan där vi bodde. Matchar de små gubbarna där bredvid utmärkt. Dock ser hantverket faktiskt inte ut att vara särskilt gediget, en mindre lyckad kopia helt enkelt. (Alternativt var det kineserna som uppfann dalahästen och vi som har kopierat från dem och tagit åt oss äran. De var ju lite före sin tid på många andra saker så varför inte trähästar liksom.)


Nordic Quack

Slate Magazine har en ganska rolig artikel som går under namnet Nordic Quack idag. I en lång utläggning har författaren analyserat svenskarnas tradition att vaje år klockan 15 på julafton bänka sig framför tvn för att titta på Kalle Ankas jul:

"Three years ago, I went to Sweden with my then-girlfriend (now-wife), to meet her family and celebrate my first Christmas. As an only partially lapsed Jew, I was not well-versed in Christmas traditions, and I was completely ignorant of Swedish customs and culture. So I was prepared for surprises. I was not prepared for this: Every year on Dec. 24 at 3 p.m., half of Sweden sits down in front of the television for a family viewing of the 1958 Walt Disney Presents Christmas special, "From All of Us to All of You." Or as it is known in Sweden, Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul: "Donald Duck and his friends wish you a Merry Christmas."" //Jeremy Stahl

Läs hela artikeln HÄR!

Checkelicheck

  • Flygbiljett Stockholm-London-Shanghai-London-Stockholm 14 januari-9 september - check
  • Visum 365 dagar multiple entry - check
  • Julklappar -check alla utom två små som ska köpas på samma ställe när jag hinner
  • Någon slags plan för de närmsta veckorna - halvckeck
  • Alldeles för många saker i mitt huvud - trippelcheck

Dagens deppigaste stund:

Helt klart när jag för tio minuter reste mig från skrivbordet, helt slut och med en enda önskan - att blaska av tänderna med tandborsten och slänga mig i sängen, bara för att vända mig om och konstatera att sängen inte är bäddad med rena lakan efter morgonens tvättid. Dock är detta åtgärdat nu.

Suck

Jag jobbar som tentavakt idag igen och fy bubblan vad långsamt tiden går. En timme och 15 min kvar nu, men jag vet att det kommer gå seeegt. Har läst alla bloggar jag vill, alla nyheter jag orkar, kollat flygbiljetter och jag vet inte vad. Blä. Dessutom har det varit himla gnälliga personer som skrivit det här dataprovet som jag vaktar. Ett himla tjat om dålig luft, trasig klocka i salen, fel belysning osv. Tagga ner för tusan.

Dagens duktigaste var nog ändå mannen som gick efter 90 min (alla andra sitter alltid tiden ut, dvs 3 timmar ) och när jag skulle logga ut honom så såg jag att han hade fått 96%. Gamlingar kan de med minsann.

Förklara någon?

På tal om klimatsmart. Läste för någon vecka sedan att Stockholmspolisen (tror jag det var) sparar tusentals kronor i år genom att tvinga alla poliser att backa in när de parkerar nu i vintertid. Motiveringen var att man då kör kortare sträcka med kall motor när man drar igång. Jag har tänkt och tänkt (vilket inte alltid säger så mycket), men jag kan inte förstå varför det skulle vara så.

På UPS hade vi som policy att man skulle backa in med rumpan först på parkeringen, men då var det för att minska olyckor. Detta har jag hört från många ställen, men sen å andra sidan kanske man är som jag och inte är så bra på att backa in (förutom vid fickparkering), och då skulle jag vilja påstå att skaderisken istället ökar om man råkar bumpa de andra bilarna lite lätt på väg in. I och för sig är ju det betydligt mildare än att backa rakt ut i någon förbikörande. Ja, se detta var kvällens fundering.

Inatt gäller det

Det verkar som att Obama, Reinfeldt och gänget har några väldigt intensiva timmar framför sig. Jag hoppas att utgången blir positiv, inte enbart för miljöns skull utan minst lika mycket för den politiska trovärdighetens skull. Man kan tjafsa om procent eller grader hit och dit, men det viktigaste måste ju ändå vara att det finns en gemensam grundtanke och en önskan att uppnå förbättringar. Sen tycker jag västländerna ska sluta vara så förbaskat giriga. Vi har pengar, andra länder har det inte, svårare än så är det väl inte egentligen och så länge pengarna används rätt kan de väl göra lika mycket nytta (om inte mer) i förbättrandet av till exempel Afrikas miljöarbete. Å andra sidan tror jag att utvecklingsländerna måste inse att om målet verkligen är att minska utsläppen så kan deras industrialisering inte vara lika aggressiv som den har varit i till exempel Europa.

En intressant poäng gjordes av en föreläsare jag hade förmånen att lyssna till för några veckor sedan - vad hade hänt om den industriella revolutionen hade utspelat sig i Afrika och inte väst? Självklart hade mycket sett annorlunda ut idag, men det mest intressanta tycker jag är huruvida andra energikällor (istället för kol) hade använts. Solen lyser ju en hel del där till exempel.

Visste ni förresten att om man täckte bara en bråkdel av Saharaöknen med solpaneler skulle det räcka till energiförsörjning åt hela världen? Nu behöver "bara" någon komma på hur man ska transportera den energin ut i världen.

Skatteverket

Jag ringer till Skatteverket för att ställa lite frågor om min utlandsflytt. Telefonsvararen sätter igång, och kommer efeter mycket om och men fram till att "Du har för närvarande plats 172 i kön."

1    7     2.

Men, jag misströstar inte, de kommer ju faktiskt att ta hand om mitt samtal så fort de kan!

Nationella prov all over again

Idag har jag tillbringat större delen av dagen på Sidas kontor för diverse intervjuer. Morgonen ägnades åt språktest i engelska, och det var verkligen som att sitta i skolbänken på högstadiet igen! Först lyssningsövningar där man skulle svara på löjligt enkla frågor och fick höra texten flera gånger, sen gramatikprov och slutligen en skrivuppgift. Morgonens insikt blev således att jag har svårt för att koncentrera mig när jag väl måste, att skriva för hand är jobbigt och att jag stavade fel på ordet advice.

A photo a day - Shanghai dag 18

Den enda bilden från den här dagen. Bad hair day med inslag av gråa hår?


95 dårfinkar?

Igår kunde man läsa i Metro att det under första ordentliga snöfallet skett inte mindre än 95 bilolyckor i Stockholmsområdet. Då kan jag bli lite trött på att folk inte tänker åtminstone ett litet steg längre när de sätter sig i bilen vid halt väglag. Bara idag har jag sett säkert tio bilister som inte riktigt lyckats stanna i tid vid trafikljuset eller för att släppa fram en fotgängare. Och alla fotgängare som inte tänker heller utan bara rusar över vägen och inte tänker på att bilen som faktiskt är oroväckande nära kanske inte hinner stanna. Skämmes säger jag bara. Så himla onödigt. Bra för bilverkstäderna kanske. Min pappa som är en vis man säger VARJE gång jag sätter mig i en bil för att åka från honom att jag ska se upp för rådjur och tänka på att det är halt. Jag har aldrig tänkt på det som tjat, utan hållt ögonen öppna på den mörka vägen och inte kört för snabbt i kurvorna. Så borde fler göra tycker jag, för det är faktiskt inte så värstans svårt.

Ps. Snön är fin. Befriend the snow and it shall protect you.

Stressad

Varje dag stressar jag upp mig över att jag inte känner att jag i detalj hänger med i vad som händer i till exempel klimatförhandlingarna i Köpenhamn eller med Saabs framtid. Och varje dag inser jag till slut att jag faktiskt kan luta mig tillbaka och bara hänga med så gott jag hinner och vill, jag måste inte vara inne på kontoret klockan åtta i morgon för att översätta och analysera artiklar och skicka till Washington DC och då blir jag genast lite lugnare. (Och ägnar sedan ändå en timme eller så åt att läsa ikapp för att jag inser att jag ändå blir stressad av att inte hänga med.)

Jaha nähä...

...nä, om man skulle ta och läsa på lite om Kenyas stålindustri då. Spännande möte imorgon!

Ibland är det bara att inse...

...att tandkrämstuben faktiskt är tom även om den tjänat en troget i över två veckor efter det att den såg ut att vara tom första gången.

A photo a day - Shanghai dag 17

Peruker peruker så långt ögat kan nå!

 

Någonstans i den här röran så skapades ett nytt liv! En kvinna som bara kommer fram när natten lägger sig över staden och vars namn är Mona. Ibland är hon från Sverige och ibland från Ryssland, man kan aldrig riktigt veta vad som väntar en i mötet med henne.

 

Och den här stackarn fick ingenting alls.

 

 

En helt vanlig fasad i Kina, med tvätten hängandes från varje fönster. Ovanligt blå himmel var det dagen till ära också!

 

Det berömda TV-tornet, aka Pearl Tower. Har aldrig varit uppe, men det är ju fint att titta på!

 

Just här kändes det väl inte riktigt som att man var i det riktiga Kina.

 

Vi avslutade dagen i sällskap med en jättestor vodkaflaska. Disco disco.


Julklappsbestyr

Mina julklappsinköp går så här långt inte så bra. Resultat hittills: 0. Men det är ok, än finns det tid. Jag tror på att köpa lite allt eftersom och jag har några guldkornsbutiker där man alltid hittar något vettigt. Kanske att jag redan på onsdag eftermiddag vågar mig ut på stan för att göra en första gallring. Jag tycker ju egentligen att det är hemskt roligt att köpa saker till andra och få slå in dem och se dem bli glada (förhoppningsvis), men jag blir samtidigt så trött på hela hysterin. Några diamanter blir det inte i alla fall, jag blir alldeles för förskräckt och arg när jag läser om alla dessa blood diamonds som kommer från till exempel Zimbabwe. Sen att innehållet i min plånbok nog inte heller skulle räcka till mycket mer än en liten sandkornsstor diamant är väl också en faktor som spelar in, dock inte den viktigaste.

Året i bilder enligt Time

Då kan det se ut så här (klicka på bilden):

Mycket krig och katastrofer och nöd. Varje gång jag ser bilder på soldater i fält blir jag lika imponerad över hur de av mina vänner som själva varit stationerade i Irak och Afghanistan klarar av att gå vidare så bra som de verkar göra. Det kan inte vara lätt alla gånger, och jag fascineras av hur de är militärer ut i fingerspetsarna, även när de befinner sig på svensk mark på poster som är i jämförelse helt ofarliga. Och mitt i allt det hemska så skrattade vi också förra veckan åt hur lustigt det är att man på deras arbetsplats och där jag tidigare hade praktik inte reagerar när någon går förbi i full mundering och vapen i högsta hugg. (Nu syftar jag väl främst på min amerikanska vänner även om jag har full respekt för vad de svenska militärer jag känner gör också och hoppas att jag aldrig någonsin behöver se dem skickas ut i skarpt läge.) När jag tänker efter så är det nog någon av dessa vänner jag helst skulle ha med mig om det höll på att gå riktigt illa någon gång, jag beundrar deras beslutsamthet när det väl gäller.

 


En sån där bra dag

Ja igår var verkligen en härlig dag! Vaknade lagom tidigt, åt frukost och kollade på idolfinalen (bara ett litet minus här för att Tv4 har ett kommentarsfält bredvid bilden där folk envisas med att skriva typ "Grattis Erik till vinsten" vilket ju förstör spänningen något), fick ett sjukt bisarrt och ytterst oväntat samtal, knatade till Operan med trevligt telefonsällskap i form av Marianna och mötte upp mamma för att lyssna på lite julsång i foajén. Sen gick vi runt en sväng på stan och konstaterade att det var mycket folk. Sen åkte jag hem och på vägen började det snöa såna där härligt luddiga flingor vilket ledde till ett stort fånflin på mina läppar, utsträckta händer och lite dans på vägen från tunnelbanan. Sen hade jag ett par timmars lugn och ro här hemma med bra musik och begav mig sedan till en vän för härligt sällskap och jättegod middag. Kom hem lagom lullig och somnade gott. Bättre än så blir det inte en lördag tror jag.

Alla är vi olika

Var nyss nere på Konsum och handlade lite mat. När jag står och spanar in i en gång på jakt efter knäckebröd kommer det fram en äldre man och frågar mig om jag kan hjälpa mig leta efter Coops egna kaffe på hyllan där bredvid. Det kunde jag ju så klart, men vi hittade inte den sorten han ville ha för den skulle minsann kosta mindre än 20 kr och jag hittade bara en för 27. Så då skulle han minsann inte ha något, och när han går därifrån säger han något i stil med att "Det är så mycket sågspån i det där" och syftar på det kaffet han egentligen ville köpa. Ja, usch svarar jag, varpå han säger att Nej, det är bra för då räcker det längre. Nu är jag ju ingen kaffedrickare av rang, me jag har svårt att förstå att det skulle vara bra med den dåliga kvalitéten? Dessutom fattar jag inte logiken i hans resonemang. Ok, typiskt en sån där historia som var jättekul när den väl hände men faller pladask när jag försöker återberätta. Oh well.

Jag o svinis, svinis o jag

Passade på att få mig en shot av det här omdebatterade influensavaccinet idag. Hade bestämt mig för att inte få några biverkningar av det, men nu ser jag hur min vänstra överarm har antagit en betydligt större storlek än innan och hur det känns som någon har boxat mig riktigt hårt på armen. Men det är ju i och för sig ingenting, blir det inte värre än så så är jag glad minsann. På detta tema skickade min käre bror Viktor nyss det här, lite fnissig blir man allt:


Ending Aid Dependence

Ja det var titeln på gårdagens föreläsning av Yash Tandon från Uganda. Ämnet han belyste var hur, enligt hans egna teorier, utvecklingsländerna måste skära av banden av beroende från väst och våra pengar. Han ville helt enkelt ta bort biståndet. Det här är ju en väldigt kontroversiell fråga och något rätt eller fel finns knappast, men jag ansåg själv att han var alldeles för extrem i sina åsikter. Han menade i princip att biståndspengarna måste försvinna för att Afrika fullt ut ska återvinna sin frihet. En nobel tanke, det håller jag med om, och självklart det vi ska sträva efter på väldigt lång sikt. Jag inser nu att jag kan skriva hur långt som helst om det här så jag ska genast stoppa mig själv för det här är inte rätt forum för det. Kort sagt så sa han mycket tankeväckande saker och kunde väl till viss del presentera konkreta lösningar på hur det skulle kunna gå till, men det kändes som han ville hoppa från dagens läge direkt till en situation som i bästa fall skulle kunna figurera ett femtiotal år in i framtiden. Jag hade verkligen velat diskutera med honom efteråt och ställa frågor, men jag blev för blyg där jag satt som ensam svensk bland ett trettiotal känslofyllda afrikaner från diverse länder som alla var så otroligt kunniga så jag vågade inte komma där med mina simpla frågor.

A photo a day - Shanghai dag 16

25 nuances of grey with a dash of red. The little river just next to our complex. Not exactly a river that invites to a morning swim. Not a night swim either for that matter.

 

One of my favorite photos.

 

"Don't release the captured animals in the pool without permission no litter." Ok, got the msg!


Hur modernt är SVT?

Jag och min lånade tv kommer ju inte så bra överens dessa dagar, så nu ska vi se om SVT lyckas sända live från nobelfesten även på nätet. Jag hoppas det, för det hör ju ändå till att titta en stund och beundra denna högtidliga tillställning även om jag brukar tröttna ungefär då när kommentatorerna ska börja dra sitt historiska jidder hit och dit. Jag skulle tycka det vore betydligt mer intressant att få lyssna till konversationerna som förs vid bordet! Kan man inte placera ut lite mikrofoner vid lämpliga personers platser och lyssna på vad som sägs?

Det blev ett...

JA!!!!!!!!!!!!!!!

Väntan är över, nu börjar istället en hektisk periods med en jäkla massa fix av praktiska saker!

Jamådduleva!!


Stort stort grattil till Louise på 25-årsdagen!Jag och Louise blev vänner redan samma dag min familj flyttade in det fina rosa huset i Täby för ganska exakt 20 år sedan. Jag minns att vi lekte kurragömma. Lite märkligt val av lek i ett halvtomt hus, men vad gjorde väl det. Vänner blev vi och har så förblivit sedan dess, även om vi på senare år bott på olika ställen och inte får tillfälle att ses så mycket. Men i jul är det jag som bjuder in till saftskål för att fira vårat åldrande! Louise är även hon en briljant skribent (inte lik som jag utan lik som Stephen jag skrev om här nedan) och hennes äventyr kan ni följa på Virrhönans irrfärder.

Kom ihåg att inte glömma bort!

Jag har varit och lyssnat på en så sjuk intressant och tankeväckande föreläsning ikväll. Jag borde genast skriva ner massa saker om den innan jag glömmer detaljerna, men jag orkar liksom inte. Jag hoppas hoppas att jag kommer ihåg det imorgon bitti när jag vaknar! Det var i alla fall i ett udda sammanhang, och man kan väl lugnt säga att jag tillhörde en väldigt klar minoritet just vid detta tillfälle. Jag har redan lyckats glömma namnet på ett bokförlag som jag absolut skulle komma ihåg (för envis för att skriva ned namnet). Det heter något på swahili. Och betyder något som jag också glömt. Det närmsta ordet jag kommer på som liknar det lite är Jakuza, men det är ju namnet på den japanska maffian och jag tvivlar på att det också skulle vara namnet på ett radikalt afrikanskt bokförlag. Hm. Ja vi får se om jag över huvud taget kommer ihåg vad föredraget handlade om när jag vaknar imorgon.

Ps. Idag har jag gjort intervju nummer sju i ordningen, för en jäkla praktikplats. Vilka tror de att de är egentligen? Man skulle kunna tro att de tillhör någon av sveriges populärasete arbetsgivare. Men hallå, man hittar dem inte förräns på typ tredje plats! Så jag hoppas att nästa gång mitt hjärta börjar klappa snabbare för att siffrorna 0086 blinkar ilsket på displayen så är det för att få ett slutgiltigt besked. Ja, eller nej. Svårare än så kan det ju inte vara kan man tycka.

Ps2. HAHA, jag var tvungen att kolla upp det där med rankingen, och mycket riktigt hamnar de på tredje plats, jag som trodde jag fått till en bra överdrift där. Jag kanske ska sluta vara så förundrad över att det är så tuff konkurrens.

COP 15

Om någon är intresserad av att läsa en bra sammanfattning av olika politiska utspel från de två första dagarna av klimatmötet i Köpenhamn har min vän Stephen skrivit en bra artikel i The Diplomat Magazine. Stephen Minas hittar ni annars på hans blogg Shanghai Green Gang, ibland lite tunga texter man han är en briljant skribent och har kommit galet långt trots sin ringa ålder.

Ta ställning mot barnsexturism!

Ingen har väl missat kampanjen som går under namnet Support Kim. Om ni motförmodan har det, läs mer här. Allt fler företag engagerar sig i frågan, och ett av dem är Air France som visar den här videon:

Det får mig att vilja kräkas att tänka på att äldre män åker på charterresor i detta syfte. Fullständigt vidrigt är det och det finns inga gränser för den uppmärksamhet frågan kräver, detta måste få ett stopp!


A photo a day - Shanghai day 15

I guess the adventures of last night are to blame for the lack of photos this day. I do remember vague plans to meet up with a friend (at the time our only friend haha) for indian food, but I also remember 2/3 of the household sleeping past dinner time hehe. (For you guys who know me well you'll be able to guess what third I was in...)

"Jag är faktiskt fin i det!"

Så brukade min fina vän Elin säga om saker hon hade på sig, och jag tycker det är bra! Vi säger inte så ofta att vi är fina i något faktiskt. Elin krossar just nu mitt hjärta genom att vara bosatt i Australien, men det gör inget för jag blir glad när jag tänker på att hon är en av ganska få personer jag känner som gör slag i saken och faktiskt går emot de normer och vägar samhället har stakat ut åt oss. Så jag förlåter henne och hoppas att vi kan ses snart ändå, kanske i Hongkong som vi pratade om förut! Jag känner mig lite på det sättet själv också ibland, men sen inser jag att jag nog misslyckats med just den här göra-slag-i-saken-biten och att det mesta hos mig förblir outövade idéer.

I alla fall. Jag kom att tänka på Elin nyss när jag tyckte att jag förtjänat att stänga ner jobbdagen, fixa lite middag och titta på några avsnitt av någon härlig dramafyll tv-serie. Då tänkte jag att "jag är faktiskt vär det". Sen insåg jag snabbt att jag inte alls är värd det eftersom min effektiva arbetstid idag kan räknas i minuter och jag mest suttit och väntat på ett samtal och sen pratat det här samtalet. Men ibland kan man inte kräva så mycket mer av en obeslutsam snart 25-åring som inte gillar sitt nuvarande jobb. Och som jag väntar. Blir det ett JA så blir det sjukt bra, dock måste jag då ta tag i att slingra mig ur ett annat jobb som jag egentligen tackat ja till. Och blir det NEJ så har jag ju det här andra jobbet, så då blir det ju bra ändå kan man tycka. Win-win helt enkelt, fast det ena är lite mer win än det andra. WIN-win kanske. Mina grannar har förresten satt upp en sån här ljusslinga på balkongen, men de släcker den när de går hemifrån. Är inte det lite snålt mot oss andra som vill beundra julepyntet? Jag kan tycka det.

A photo a day - Shanghai dag 14

Chinese New Year! Fireworks going off scaringly close to our house, sounded more like we were in a war zone than in an apartment complex! Fun for the first couple of hours, not so much after the first three or so days...

 

We went out for a fancy new year's dinner at Zapatas! As it happens it was also ladies night, which means they serve you free flow of Margaritas. After having had maybe 5 of them I concluded they must be close to non-alcoholic. So then...

...we ordered some proper drinks from the bar, and guess what, we found the missing liquor! Lordie were they strong!

 

Moving on to the next venue of the evening, TongRen lu (classy I know, but hey we were new in town and one of our new friends were working in a bar..). A colorful inferno welcomed us there.

 

Crazyyy!

 

Now that adventure called for a shot!


Nääe

Näe. Jag känner mig som ett enda stort NÄE just nu. Inte som ett Nej, utan just ett Näe. Som i att Näe nu orkar jag inte vänta på att andra ska göra sitt jobb innan jag kan göra mitt, Näe nu vill jag att min dator ska sluta krångla, Näe jag vill inte behöva gå utanför dörren för att köpa mat. Jag önskar att jag var i Köpenhamn nu faktiskt. Jag skulle lätt kunna tänka mig att knalla runt på mässan i två veckor och lyssna på kloka och okloka människors förslag på hur vi ska rädda världen. Jag skulle ju i alla fall lära mig mer än nu när min hjärna bara väntar väntar väntar.

COP15 Opening Film


Ständigt denna väntan

Jag håller på att förgås av väntan. Det har gått så långt att jag är inte ens nervös över det besked jag väntar på, jag skiter i om det blir av det negativa slaget, så länge det kommer. Jag jonglerar för tillfället med två olika praktikplatser och jag vet inte hur det hela ska sluta och jag vet att om jag inte får slutgiltigt besked snarast från det ställe som ännu inte lämnat så kommer en av bollarna att falla platt till marken. Det känns som att jag hela tiden från maj månad gått och väntat på liknande besked. Oftast har det uppenbarligen blivit nej eftersom jag fortfarande väntar, men ett och annat ja har även slunkit med, men antingen har de kommit för sent eller så har de dragits tillbaka på grund av diverse orsaker, läs taskigt med pengar i företagen. Trist att det har blivit så, för nu har det gått så långt att glädjen liksom försvunnit ur det hela, och jag vill bara veta så att jag kan gå vidare utifrån det besked som kommer. Dessutom tycker jag att det är respektlöst att dra ut nåt så förbenat på tiden, tror de verkligen inte att man har annat att göra också?

Det här med ödets ironi

Jag gillar det! Ödets ironi liksom. Och håll med om att det faktiskt händer rätt ofta att något händer där just detta uttryck passar in. I alla fall. Den här gången handlar det om pärlörhängena som finns på bild lite längre ned. Och hur glad jag var för att de överlevt så länge och att jag fortfarande har dem. Tji fick jag för igår var jag på middag med min kära praktikantkollega och när jag skulle ta av mig jackan så måste även ett örhänge följt med och sen var det poff borta. Nu är de ju köpte i Kina och kostade nog inte många kronor, men ändå. Typiskt när jag precis hyllat dem.

Live från tentavaktandet!

Har precis insett att jag kan surfa medans jag tentavaktar. Halleluja, grattis att jag upptäckte det när det bara är en timme kvar... Jag tror i alla fall att jag har skött mitt jobb ganska bra. På förmiddagen var det en kille som tog upp sin mobil och började pilla med den, men då gav jag honom arga ögat och stirrade ut honom tills han la ner den igen. På eftermiddagspasset har det bara varit fyra stycken så då har det varit lättare att hålla koll på dem. Är dock galet kissnödig nu, men jag vet inte om jag vågar lämna salen. Förmodligen borde jag också sluta skriva nu då varje tryck på tangenterna ekar högt i del kala salen.

En rolig grej från i förmiddags bara! Såg plötsligt en liten spindel komma springandes mot mig i full fart, vilket ju inte var så lyckat med tanke på min lätta fobi. Och det var en luring jäkel, jag trodde att jag hade trampat ihjäl den, men se den hade bara spelat död, så en liten stund senare statte den fart igen. Såg nog ganska roligt ut när ajg diskret försökte mörda det stackars djuret och hålla mina tillhörigheter långt borta - allt under fullständig tystnad.

Hur man tjänar pengar utan att jobba...

  • Man blir uppringd och erbjuden jobb som tentavakt
  • Man tackar ja
  • Man åker dit på utsatt tid och dag
  • Då upptäcker administrationen att de bokat in en på fel dag
  • En snäll tant tycker att den andra tanten var klantig och tycker synd om en för att man bokat av andra möten...
  • ...och skriver på lappen om att man jobbat 7 timmar idag fast klockan knappt är nio på morgonen...
  • ...och ber en komma tillbaka nästa dag då det faktiskt finns en tenta att vakta
  • Och givetvis får man betalt även nästa dag då man kommer tillbaka.
Tadaa! Svårare än så är det inte! Helst ska det vara kaos i kollektivtrafiken på morgonen så att man får lite extra spänning i och med stressen att hinna i tid.

A photo a day - Shanghai dag 13

Lots of shopping this particular day. I realize most of the stuff that was bought only lasted a few month before braking down. At least these ear rings are still with me, although they usually make my ears sore but that's ok. Mei wenti.

 

This was me, lightly dressed. Usually I was covered in many more layers and a hat. Also gloves. And then three blankets in bed. Yes our apartment was cold and we didn't want the electriccal bill to be too bad from overusing the heaters haha.


Ikväll hände det!

Jag har länge väntat på att den rätta känslan ska infinna sig för att jag för första gången för den här julen ska sätta på min fabulösa Spotify-jul-playlist. Och ikväll smög den sig på. Gossip Girl var avklarat, jag hade med en suck insett att det inte blir något mer jobbande ikväll även om jag bordebordeborde, och thékoppen var fylld till bredden med rykande thé (som i och för sig luktade suspekt men det var inte av betydelse i det stora hela). Med andakt högerklickade jag på listan och valde play. Den första som fick äran att inviga jullåtslyssnadet var Elvis och Silent Night, och nog kändes det ganska bra allt! Om ni vill lyssna på allt från Fitzgerald till Cash till Presley kan ni dela denna lista med mig, och det gör ni i så fall här: Xmas

Ska sägas att jag inte hunnit utvärdera den ännu, har bara lagt till massa låtar allt eftersom de pluppat upp på Spotifys startsida, men helt fel kan det väl ändå inte bli. Fast okej, nu väser Sting fram några smöriga toner som faktiskt inte var så heta.

Man skulle kunna säga...

...att det luktar jäkligt mycket curry i min lägenhet. Kanske borde dra på fläkten lite bättre nästa gång jag använder denna fantastiska kryddblandning.

Curry får mig osökt att tänka på en gång när Ulrika och jag bodde i Paris. Hennes syrra plus kompis var på besök och vi skulle laga något med curry till middag i vårat extremt primitiva kök. Vi hade köpt en helt ny burk med curry, men hur mycket vi än hade i så smakade det aldrig något. Desto gulare blev det. Det slutade med att vi hade i precis hela burken, vilket ändå resulterade i en rätt smaklös (men desto gulare) middag. Åh herre jisses, vilka minnen som kommer tillbaka när jag tänker på korridoren vi bodde i.

Det tar sig

Eftermiddagen bjöd på ännu en dramatisk, om än molntäckt, solnedgång över söders takåsar. Cerisrosa var dagens färg, och jag trooor att jag kanske lyckades fånga en del av det fina. Med lite hjälp av photoshop skulle det kunna bli en pangbild.

Idag har jag fått jobb som tentavakt, nu får studenterna passa sig från allt vad fuskande heter!

World AIDS Day

Idag är det World AIDS Day, detta fenomen som är så tabubelagt, leder till diskriminering, och framförallt, drabbar de fattiga värst. 40 cent per dag, så mycket kostar de två piller som krävs för att behandla de drabbade i den fattiga världen. Tänk på det nästa gång ni gnäller över att ni inte har råd att köpa den dyra väskan eller inte har råd att åka på ännu en semester. 40 cent per dag, som de flesta inte har råd med.

Besök http://www.worldaidsday.org/ och läs berättelser från verkligheten.


A photo a day - Shanghai dag 12

Other side of the street from our complex...

...Our side of the street, our complex

The contrasts of rich and poor were to be found everywhere.

First visit ever to a Saizeriya restaurant, where the pastas are 9kr...

...the pizzas are 19...

...and the (alcoholic) drinks 12. A perfect safe haven for days when Chinese food wasn't our first craving.


RSS 2.0