Martina

Igår träffade jag min kära vän och före detta arbetskamrat Elisabeth. Precis som jag har hon nyligen bott ett år i Kina, dock i Peking medan jag bodde i Shanghai. Tacka gudarna för att ingen annan var med på vår fikadejt, för jag tror vi lyckades undvika att i tre timmar prata om något annat än om hur underbart man lever i Kina. Det var välbehövligt, det var länge sen jag fick drömma mig bort lite med någon! Och så intressant hur vi på många sätt haft samma upplevelser även om vi inte träffades en enda gång när vi var där. Jag undrar när den dagen kommer som jag vaknar, lever och somnar utan att tänka på hur mycket jag vill tillbaka. Förhoppningsvis har jag hittat ett sätt att ta mig tillbaka innan den kommer.


Efter att ha satt i oss lite chokladhaltiga bakelser knatade vi över till den mycket intressanta Kina-affär som ligger här vid Skanstull. De har allt möjligt krims krams och vi lyckades plocka på oss diverse 'nödvändigheter'. Bettan gick därifrån med en finfin teservis och jag fick med mig en livsförbrukning sambal olek från den asiatiska livsmedelsavdelningen. En jättefin pytteliten burk med tigerbalsam köpte jag också, men den är så pillig att jag knappt får upp den. Dock blev jag påmind om ett tidigare beroende - att dutta lite tigerbalm under näsan och sen gå och sniffa på det resten av dagen. Yum! Kanske bra att den var så svåröppnad så att jag inte faller tillbaka.

Har suttit och ögnat igenom en nyss publicerad rapport om religionsfrihet i diverse länder. Rapporten publiceras av amerikanska Department of State och sammanställs av deras medarbetare runt om i världen. Kanske inte jättespännande att läsa om just Sverige, men rapporten är uppdelad per land så det går bra att klicka sig fram till valfritt land.

Läs International Religious Freedom Report 2009

Jag har hamnat i någon slags trans tror jag. Både min hjärna och mina fingrar strejkar. De vägrar göra något nyttigt alls innan dess att hantverkaren har lämnat lägenheten. Han skulle bara sätta dit en liten planka men dett har nu hållt på i nästan tre timmar. Så under tiden läser jag samma bloggar om och om igen, stirrar på mina att-göra-listor många gånger om och fick till och med in en liten runda Hearts på datorn också. Jag tror att jag har drabbats av hanterkarkoma och jag skulle så gärna vilja att han gick härifrån nu faktiskt så att jag får något gjort. Inte för att det är hans fel att jag blir blockerad av hans närvaro, men ändå liksom. Faktum kvarstår.

Friday, October 23, 2009
COPENHAGEN

Corks popped this month in Copenhagen, with Rio de Janeiro voted as host city for the 2016 Summer Games and the convening of the XIII Olympic Congress, the first since 1994. Meanwhile, in a dark cell in Fuzhou, a coastal city on the East China Sea, Ji Sizun has no cause to celebrate. The 59-year-old legal activist was sentenced to three years in prison in January. His crime? He took the International Olympic Committee (IOC) and the Chinese government at their word when authorities set up three official protest zones during the Beijing Games and said that any citizen could apply to protest.

In fact, not one of the 77 applications filed by Chinese citizens was accepted. Instead, applicants were detained, harassed or jailed. Two women in their 70s were sentenced to camps to be "reeducated" through forced labor, before an international outcry sprang them. Two days before the Opening Ceremonies of the Beijing Games, IOC President Jacques Rogge told Reuters: "We believe the Games are going to move ahead the agenda of the social and human rights as far as possible; the Games are going to be a force for good."

More than a year later, however, it is clear that awarding the 2008 Games to Beijing actually worsened the human rights climate in China.

Consider: Thousands of Beijing residents were evicted to make way for Olympic construction. The Chinese media and Internet sites remained censored despite the pledges of "complete press freedom" that Beijing made while bidding for the Games. That censorship had deadly consequences during the Olympics, when an enforced news blackout of China's melamine-tainted milk supply may have contributed to the toll of tens of thousands of sick children (six of whom died).

The Beijing Games led to a deep freeze of civil society development in China and unleashed a wave of xenophobia and nationalism -- especially after protests during the Olympic torch relay -- which gave rise to attacks on foreign journalists and tightened Internet censorship. The unrest in Tibet in February and in Xinjiang in July may have been a byproduct of intense security preparations across the country.

Yet absent from the agenda of the Olympic Congress that just met here was any discussion of how China's Olympics went so wrong in terms of human rights, how Olympic officials failed to anticipate and react to entirely predictable abuses by Chinese authorities, or how to prevent such a debacle in the future. And the false narrative of success in Beijing could set the stage for similar issues at Russia's 2014 Sochi Games or other host cities.

Why worry now about the Sochi Games? This year alone, several Russian rights activists and journalists have been killed within a few hundred miles of Sochi. The Committee to Protect Journalists ranks Russia as the world's third-deadliest country for reporters. Seventeen Russian journalists have been killed since 2000. Journalists and citizens know a climate of impunity toward these deaths has been fostered.

Research by Human Rights Watch in Sochi this year has uncovered potential problems that, if unaddressed, could develop into rights violations linked to preparations for the Games. Olympic construction in and near Sochi is a potential source of grave health hazards. One village has been without running water for a year; all of its wells have been shut down because of construction or pollution.

Researchers also observed a depressingly familiar lack of transparency in land expropriations. On just one street in Sochi, for example, residents face the expropriation by local authorities of 119 properties and dozens of plots of land to make room for Olympics-related construction. Residents are given little or no information on compensation or resettlement options, or on how to dispute official appraisal values.

In Copenhagen this month, Human Rights Watch presented its proposal for institutional reform to monitor host countries' compliance with international human rights norms. We also believe that the IOC should make host city contracts public. Reforms have been made to the Olympic system related to doping, graft and environmental degradation, but only after international embarrassment on a grand scale.

Human Rights Watch is not suggesting that the IOC monitor all human rights in a host country -- that's our job -- just abuses directly tied to or caused by the Games. The lesson of Beijing is that voluntary pledges by host countries don't prevent rights violations. Only by creating a body to monitor human rights violations before, during and after the Games can we ensure that future Olympics won't be tainted by human rights abuses.

Minky Worden is director of media at Human Rights Watch and the editor of "China's Great Leap: The Beijing Games and Olympian Human Rights Challenges."

Inte nog med att det blir mörkt så fort det blivit ljust, solen har inte visat sig på veckor känns det som! Idag regnade det dessutom rejält. Jag tror att jag ska undvika att gå utanför dörren idag om det går.

Idag har det varit en hantverkare i min lägenhet hela dagen för att göra om snickerierna på balkongdörrarna. Högst otrevligt då dörrarna har stått öppna hela dagen och nu är det lite av en frys-känsla här inne. Tack och lov att det inte är allt för kallt ute just nu, men ändå! Fårskinnstofflor, strumpor och dubbla tröjor får sitta på ett tag till.

Ja herre min skapare vad trött jag är nu. Borde sova för länge sen.

Väldigt givande dag i alla fall. Intervju på förmiddagen och sen som sagt European Development Days. Sjukt påkostat arrangemang. Bestämde mig till slut för att gå på sessionerna om Trade and the Private Sector och Women and Security. Den första var nog mest lärorik, i den andra hade de svårt att fördjupa sig utan det vart mest att Margot Wallström satt och promotade kvotering av kvinnor och att Gunilla Carlsson till slut började be om ursäkt för hon insett att de inte jobbar tillräckligt med frågorna. Själva mässan var också bra med miljarders utställare från världens alla hörn.

Efter lunch kom min förra handledare Rick och min efterträdare Elin dit och höll mig sällskap och jobbade. Blev presenterad för Alonzo Fulgham (han som hade föreläsningen på UI igår) från USAID vilket var stort. Rick hjälpte mig ännu mer på traven och sa att jag letade jobb osv, och Mr. Fulgham var väldigt trevlig och tipsade hej vilt men på ett genuint sätt.

Imorgon bitti bär det av igen för mer lyssning. Gratis mat hela dagen får man också, hoho. (Ehhehe kanske inte så finkänsligt att prata om när det handlar om en värld i kris, men hey, jag är rätt pank för tillfället jag med faktiskt!)

Ja herre min skapare vad trött jag är nu. Borde sova för länge sen.

Väldigt givande dag i alla fall. Intervju på förmiddagen och sen som sagt European Development Days. Sjukt påkostat arrangemang. Bestämde mig till slut för att gå på sessionerna om Trade and the Private Sector och Women and Security. Den första var nog mest lärorik, i den andra hade de svårt att fördjupa sig utan det vart mest att Margot Wallström satt och promotade kvotering av kvinnor och att Gunilla Carlsson till slut började be om ursäkt för hon insett att de inte jobbar tillräckligt med frågorna. Själva mässan var också bra med miljarders utställare från världens alla hörn.

Efter lunch kom min förra handledare Rick och min efterträdare Elin dit och höll mig sällskap och jobbade. Blev presenterad för Alonzo Fulgham (han som hade föreläsningen på UI igår) från USAID vilket var stort. Rick hjälpte mig ännu mer på traven och sa att jag letade jobb osv, och Mr. Fulgham var väldigt trevlig och tipsade hej vilt men på ett genuint sätt.

Imorgon bitti bär det av igen för mer lyssning. Gratis mat hela dagen får man också, hoho. (Ehhehe kanske inte så finkänsligt att prata om när det handlar om en värld i kris, men hey, jag är rätt pank för tillfället jag med faktiskt!)

Morgonen har bjudit på en salig förvirring kring eventuella jobb. Jag ska på intervju för ett 2-månaders projekt nu, men ser nu att det i annonsen står "Ersättning utgår" vilket låter lite oroväckande. Typ som att man får en klubba vid avsluttat arbete. Men jag åker dit så får vi se. Academic Work har trollat fram ett jobb också, men samtidigt är jag där aktiv i en annan process hos dem för ett jobb jag tusen gånger hellre vill ha så jag kan inte tacka ja till det här andra. Suck.

Efter lunch blir det betydligt trevligare, då ska jag ut till Stockholmsmässan och välja och vraka bland olika föreläsningar. Svåra val dock, allt låter, och ÄR, så intressant!

Se här:

14.45-16.45

• Development beyond 2015
• Aid relevance
• Trade and the private sector
• Voices for rural development
• Transperancy

17.00-19.00

• Global health challenges
• European aid architecture
• Global land acquisition
• Women and security
• Culture in action

Har ingen aning vad jag ska välja ännu, hoppas kunna få tag i ett mer detaljerat program på plats också så att man vet mer. Later!

Diskussionen kring Afghanistan var ganska intressant. Det var framförallt kul att den fördes kring utvecklingsarbete och de skillnader som faktiskt gjorts de senaste åren, annars är det ju mest de militära insatserna det snackas om. Fulgham började med att dra lite demografiska fakta från 2002, och vissa siffror var rent av hårresande. 1/4 barn dog då före 4 års ålder. Ett av fyra! Medellivslängden låg på 42 år, är detta inte helt sjukt, när vi i Sverige ligger på nästan det dubbla! Skrämmande fakta.

En tankeställare som jag själv inte reflekterat så mycket över tidigare är hur man bör hantera uppbyggandet av den privata sektorn. Dels är det för utländska företag en oerhört riskfylld investering att till exempel bygga en fabrik i ett land som Afghanistan, men det finns även ett problem i att de företag som faktiskt vågar får en stämpel att enbart vilja exploatera mindre lyckligt lottade. Det är viktigt att de får stöd och hjälp i denna process, och framför allt är det viktigt att investeringarna bygger på att lokalbefolkningen är delaktig på alla plan och att de i slutändan kommer dem till nytta. Annars är det lätt att exploateringsstämpeln faktiskt blir sanning.

Som alltid när man lyssnar på framföranden inom detta område blir man återigen varse hur lyckligt lottade vi faktiskt är. Jag må vara utan fast arbete för tillfället och tight om pengar, men jag vet ju att jag klarar mig och att jag har ett stöd både från min familj och från samhället om det skulle behövas.

Efter seminariet gick jag en sväng på stan med min före detta kollega från praktiken. En kaffe på Lisa på torget och ett bra pep-talk från hennes sida så kändes livet lite lättare och jag tog en promenad hem.

Nu är det off to bed strax, måste upp tidigt imorgon och förbereda en intervju för ett projektjobb samt välja ut vilka föredrag jag vill gå på nu när European Development Days äntligen drar igång imorgon! Ska blir riktigt härligt att bli pepprad med kunskap i dagarna tre!

Det ryktas att Starbucks ska öppna sitt första café i Sverige! Ryktats har det väl i och för sig gjort flera gånger (och på många hästar), så låt oss hoppas att det ligger sanning bakom den här gången. Är det sant dröjer det väl inte länge innan vi hittar dem lite var stans i stan. Inte mig emot! Yum.

I eftermiddag ska jag iväg på ett intressant seminarie på Utrikespolitiska Institutet. UI anordnar med jämna mellanrum debatter, föreläsningar och seminarium med väldigt intressanta gäster. Man måste anmäla sig i förväg, men annars är vem som helst välkommen att komma dit och lyssna. Idag får jag också tillfälle att träffa några från min gamla praktikplats där, och det är ju alltid roligt!

Dagens gäst är Alonzo L. Fulgham och kommer från USAID - USAs motsvarighet till Sida. Ämnet idag är Aid to Afghanistan: US-EU Development Cooperation in Afghanistan. Ska bli kul att fylla hjärnan med vettiga saker, händer tyvärr inte varje dag för tillfället.

Min pappa är grymt bra på att spele små spratt man aldrig skulle förvänta sig av honom. Typ knyta ihop ens pjamas som ligger under kudden så när man ska ta på sig den blir allt ett enda trassel. Eller skriva julrim som inte riktigt har med saken att göra. Oftast rimmar de inte heller. Med detta som inspiration gömde jag sist jag var hemma hos mamma en skidstav i min brorsas säng, och när han igår kom hem från Linköping för att hänga i Stockholm ett tag upptäckte han tydligen detta efter att ha sovit några timmar. Hehehemuhahahahoho. Jag är sjukt nöjd över mitt trick, dessutom hade jag glömt bort det så då blev det än roligare. Jag undrade om han först skulle upptäcka att han sov på en stav, eller att han skulle märka att det bara låg tre istället för fyra stavar kvar i högen på golvet.

Det är de små sakerna som förgyller vardagen, what can I say.

Trots att jag ser mig själv som en ganska modern och teknikintresserad människa suckar jag ibland när jag ser över de tekniska aparaterna i mitt hem. Jag äger för tillfället inte en fungerande mp3-spelare. Mobiler har jag i massor, men ingen som är nyare än snart två år, och dessutom inte ett enda headset som fungerear som det ska. Tv... Ja. Årsmodell -83 kanske? Den har tillhört min kompis föräldrar som haft den som reserv-tv på landet! Jag fick ta över den efter att min gamla (och ganska fina) tv gått sönder för fyra år sedan. Mindre tv går nog inte att finna. Inte tjockare heller. Och på senare år har den börjat dö efter att ha stått på några timmar. Då bara lägger den av och så får man vänta några dagar innan man använder den igen. Småjobbigt att planera sitt tv-tittande, så jag låter oftast bli.

Avslutningsvis skulle jag kunna berätta om alla egenheter min dator har för sig, men då alla dessa uppstod efter att jag på egen hand meckat in lite kinesiska reservdelar i den i våras väljer jag att avstå. Det får mig bara att känna mig så korkad...

Bloggen is back!

Allmän begäran kanske var att tänja på sanningen lite. Alternativt omdefiniera konceptet allmänhet. Två personer och min egen vilja? Gott så, vad mer behövs när man tänker efter. Jag säger då det.