0086

0086. De siffrorna blinkade på min mobildisplay för någon timme sedan, följt av en rad andra siffror. I min bestörtning kunde jag inte komma på vilken landskod det var, men det slog mig i samma ögonblick jag svarade. KINA!! Hohoho, vem ringer mig från Kina undrade jag. Jo ser man på, det var en herre från Exportrådet som ville träffa mig för en jobbintervju senare i november. Man tackar man tackar, ibland flyter det på! I och för sig så har jag redan genomgått två intervjuer för dem, efter den första blev jag erbjuden jobbet/praktiken, men den blev sedan inställd strax innan jag skulle åkt. Som plåster på såren fick jag då en intervju för ett annat av deras kontor ute i världen men det visade sig att de redan hade tillsatt platsen. Lyckat. Men nu gäller det alltså praktik i mitt älskade Shanghai under våren 2010! Hur lyckat skulle inte det vara!!? Förutom att det är kasst betalt, men jag får väl extraknäcka som engelskalärare eller något. Eftersom jag inte tar ut segrar i förskott längre tänker jag inte bli överdrivet upphetsad över detta nu, utan tänker vänta med firandet (eller sörjandet) tills de bestämt sig. Men lite spännande var det allt, det ska inte förnekas!

Tredje gången gillt?

Kinasnack!

Igår träffade jag min kära vän och före detta arbetskamrat Elisabeth. Precis som jag har hon nyligen bott ett år i Kina, dock i Peking medan jag bodde i Shanghai. Tacka gudarna för att ingen annan var med på vår fikadejt, för jag tror vi lyckades undvika att i tre timmar prata om något annat än om hur underbart man lever i Kina. Det var välbehövligt, det var länge sen jag fick drömma mig bort lite med någon! Och så intressant hur vi på många sätt haft samma upplevelser även om vi inte träffades en enda gång när vi var där. Jag undrar när den dagen kommer som jag vaknar, lever och somnar utan att tänka på hur mycket jag vill tillbaka. Förhoppningsvis har jag hittat ett sätt att ta mig tillbaka innan den kommer.


En underbar kväll på någons balkong en dag förra året. Underbara människor som jag fortfarande har förmånen att vara nära vän med.

Efter att ha satt i oss lite chokladhaltiga bakelser knatade vi över till den mycket intressanta Kina-affär som ligger här vid Skanstull. De har allt möjligt krims krams och vi lyckades plocka på oss diverse 'nödvändigheter'. Bettan gick därifrån med en finfin teservis och jag fick med mig en livsförbrukning sambal olek från den asiatiska livsmedelsavdelningen. En jättefin pytteliten burk med tigerbalsam köpte jag också, men den är så pillig att jag knappt får upp den. Dock blev jag påmind om ett tidigare beroende - att dutta lite tigerbalm under näsan och sen gå och sniffa på det resten av dagen. Yum! Kanske bra att den var så svåröppnad så att jag inte faller tillbaka.

RSS 2.0