Martina

Ja det var titeln på gårdagens föreläsning av Yash Tandon från Uganda. Ämnet han belyste var hur, enligt hans egna teorier, utvecklingsländerna måste skära av banden av beroende från väst och våra pengar. Han ville helt enkelt ta bort biståndet. Det här är ju en väldigt kontroversiell fråga och något rätt eller fel finns knappast, men jag ansåg själv att han var alldeles för extrem i sina åsikter. Han menade i princip att biståndspengarna måste försvinna för att Afrika fullt ut ska återvinna sin frihet. En nobel tanke, det håller jag med om, och självklart det vi ska sträva efter på väldigt lång sikt. Jag inser nu att jag kan skriva hur långt som helst om det här så jag ska genast stoppa mig själv för det här är inte rätt forum för det. Kort sagt så sa han mycket tankeväckande saker och kunde väl till viss del presentera konkreta lösningar på hur det skulle kunna gå till, men det kändes som han ville hoppa från dagens läge direkt till en situation som i bästa fall skulle kunna figurera ett femtiotal år in i framtiden. Jag hade verkligen velat diskutera med honom efteråt och ställa frågor, men jag blev för blyg där jag satt som ensam svensk bland ett trettiotal känslofyllda afrikaner från diverse länder som alla var så otroligt kunniga så jag vågade inte komma där med mina simpla frågor.

Idag är det World AIDS Day, detta fenomen som är så tabubelagt, leder till diskriminering, och framförallt, drabbar de fattiga värst. 40 cent per dag, så mycket kostar de två piller som krävs för att behandla de drabbade i den fattiga världen. Tänk på det nästa gång ni gnäller över att ni inte har råd att köpa den dyra väskan eller inte har råd att åka på ännu en semester. 40 cent per dag, som de flesta inte har råd med.

Besök http://www.worldaidsday.org/ och läs berättelser från verkligheten.

SvD.se har dragit igång en granskning av de biståndspengar som delas ut till svenska kommuner för att främja samarbeten mellan kommuner/städer/regioner i Sverige och i länder som tar emot ekonomiskt stöd av Sverige. Jag tycker den här granskningen är jättebra, återstår att se om den kan föra upp debatten till ytan. Jag hoppas det.

Sverige är ett av bara tre länder i världen som 2008 uppfyllde det så kallade 1%-målet - vi ger varje år nästan 1% av landets BNI till utvecklingsländer. Större länder som till exempel USA ger oändligt mycket mer i absoluta kvantiteter, men är inte ens i närheten av att uppnå målet på en procent. Jag tycker att det är fantastiskt att Sverige når upp till målet, men självklart är god insyn och granskning viktigt förr att säkerställa att pengarna används effektivt. Detta sker genom internationella organ, men bör så klart också ske på hemmaplan. SvD verkar nu har åtagit sig att granska en del av de miljoner som årligen delas ut till kommuner runt om i landet och ett av de exempel man kan läsa om handlar om Kina.

I ett inlägg skriver reportrarna att Vara kommun förra året inlett ett sambarbete med staden Huangshan i Kina. Syftet sägs ha varit att främja turismen för båda parter och att utveckla affärskontakter. Efter över 300.000 spenderade kronor hade i stort sett inget åstadkommits, och ärligt talat, jag är inte förvånad. Sverige är mycket respekterat i Kina, men att jämföra Huangshan (som för övrigt betyder Gula Bergen, jag vet inte varför de i inlägget skiljer de två åt) med vara kommun? Huangshan är för det första redan ett mycket välbesökt turistmål i Kina, både av kineserna själva men också av utlänningar. Sedan kan jag tycka att det är lite magstarkt att säga att man vill locka kinesiska turister till Vara, när många kineser inte ens kan få tillstånd att lämna landet. Handen på hjärtat, om de nu fick den möjligheten, skulle Vara då stå högst på listan av besöksmål?

Jag tror personligen inte att detta är rätt sätt att bedriva utvecklingssamarbete på. Nog för att det är viktigt att skapa utbyten och förståelse för andra kulturer - internationellt bistånd är så mycket mer än humanitär hjälp - och långsiktiga affärsmöjligheter, men Sveriges kommuner har ännu att bevisa att de kan hantera detta på egen hand på ett ansvarsfullt och kostnadseffektivt sätt!


Uppdatering: Här kan man nu läsa en intervju med Jan-Erik Wallin (M), kommunstyrelsens ordförande i Vara. Jag tycker att han argumenterar bra för syftet med projekten, men det är så lätt att man flummar iväg och pratar om att "skapa relationer" utan att veta vad man egentligen menar med det. De konkreta exempel han nämner är lovvärda, men hade de inte kunnat genomföras av organisationer med betydligt mer kunskap och erfarenhet? Jag har svårt att se att de mest kompetenta personerna att göra detta är kommunpolitiker.