Och vi pratar fotboll

Om nu någon inte fattade det.

Och vägen till Sydfrika 2010 går via...


  • Portugal
  • Malta
  • Ungern
  • Danmark
  • Albanien


Ett angenämt dilemma

image45


Så mycket härlighet och så lite tid. Man kan skönja ett visst tema i högen, jag får kinarelaterad litteratur från höger och vänster helt plötsligt. Idag ägnas min uppmärksamhet åt den rosa boken, Shanghai Baby. Boken om Putin vill aldrig ta slut, dock är den väldigt intressant men tyvärr skriven på ett konstigt och svårgreppbart sätt. Då hamnar man längst ner i högen minsann.

Oförtjänt obakis

Jag hade räknat med att detta skulle bli en sån där bakisdag när man bara vill ligga i sängen och läsa och kolla på tv. Men så vaknar jag efter alldeles för få timmars sömn och är pigg som en lärka och inte alls bakis. Vad är då tanken att jag ska göra med den här dagen? Försöker desperat förtränga tanken på att den borde ägnas åt plugg. Har Idol på för tillfället men jag vet ju redan hur det slutar så det är inge kul heller. Rastlöshet är en odygd.



Ett urplock ur gårdagskvällen.

Det kan inte vara lätt att vara förälder och behöva hålla ordning på alla (2) barn...

Mamma ringer i en eftermiddag i veckan när jag sitter i bibliotekets tysta läsavdelning. Eftersom jag precis var på väg att gå så viskade jag tyst att jag skulle ringa upp henne inom 10 minuter. Hon blev helt tyst så jag tänkte att hon väl hört vad jag sa och la på. Sen ringer hon igen när jag är på väg till tunnelbanan och det första hon säger när hon hör att det är jag som svarar är att hon ringt fel, hon skulle ringa och prata med Viktor för hon är såååå orolig för att något har hänt honom, för när hon ringde honom för några minuter sedan så var det Isabelle (brors flickvän) som svarade och hon bara viskade och sa att de skulle ringa upp snart. Först blev jag lite ställd och fattade inte riktigt men sen föll polletten ned och jag förstod att hon ringt fel även första gången, när hon alltså ringde till mig och jag viskade, men mamma trodde att hon ringt till Viktor även den gången. Förvirrat nog så, men sen gjorde hon inte saken bättre genom att vägra inse hur det låg till, utan det krävdes flera minuters övertalning från min sida innan hon insåg att det blivit fel redan från början. När hon väl fattade hur det låg till muttrade hon surt och deklarerade att hon minsann inte kunde prata mer med mig nu för hon skulle minsann ringa Viktor och kolla att allt var ok. För säkerhets skull liksom.

LalalalaLagerbäck

Han må vara en hjälte för att lyckats med bravaden att ta lilla Sverige till sitt femte raka slutspel, men hans verbala förmåga har då inte utveklats i samma takt som hans landslag. Detta gjordes tydligt då han innan matchen igår blev intervjuad av tv3, och på frågan om hur det kommer gå svarar något i stil med:

"Ja vi är ett bättre lag så vi ska kunna ta det här. Vi är inte jättemycket bättre men vi är individuellt lite bättre. Så förutsatt att vi är det bättre laget ska vi kunna ta det här. Jag måste säga att vi är det bättre laget, men Lettland är ett bra lag också."


foto: scanpix

Egentligen?

Egentligen? Vad vore livet utan humor? Utan ironi? Utan sarkasm? Tycker synd om de som inte förstår sig på dessa kryddor i vardagen. Eller kakor på moset som jag brukar säga.

image41

Ska nog gå och borsta tänderna själv tror jag. Efter dagens sockerintag är de nog inte i bättre skick än de på bilden misstänker jag.

Så mycket att göra, så lite tid

Det var dagens insikt minst sagt. Tenta på fredag. Case som ska in nästa vecka. Case som ska in veckan därpå. 80% av uppsatsen ska vara klar veckan därpå. Innan dess bör vi även ha utfört flertalet intervjuer. Sen är det nästan jul. Sen ska hela uppsatsen vara klar. Sen är det bara litelite tid kvar och sen åker vi. Allt detta är ju egentligen bara roliga saker, men det blir lite mycket när allt kommer på en gång. Mon dieu. Och i frankrike bara strejkar de, kanske ska jag bosätta mig där istället och joina dem? Jag gick ju ändå överallt i Paris så jag skulle inte sakna kollektivtrafiken alltför mycket när den är i strejk. Paris Paris. Du magiska stad, hur ska jag klara mig så länge utan dig?


Jaså, det ska du

Pappa meddelade precis att han far iväg till Thailand efter jul och inte kommer hem förrän den 13e januari. Jag är inte helt nöjd med detta besked. Dels för att jag inte ens fick frågan om jag ville följa med (vilket jag inte kan/vill men det har ju inte med saken att göra), dels för att det då bara är tio dagar kvar tills jag åker. Noteras bör också att han inte riktigt verkade ha koll på när jag skulle åka utan kollade detta med mig ikväll, när han redan bokat resan som jag förstod det. De närmsta veckorna kommer vara totalt fullpackade i skolan så det kommer inte bli någon tid över till att träffa honom då, och sen är det som sagt bara tio dagar kvar när han kommer hem. Får väl se till att det blir lite till julen iaf. Jaja. Skönt att han kommer iväg till värmen iaf.

image38

Inte så Aktuellt

Haha har ni sett det nya Aktuellt? De har ju kört någon slags omstrukturering av både innehåll och utseende, och nu har jag två kvällar i rad bevittnat övergången från nyhetspratet till vädret. I bild får man då se två stycken kameragubbar med varsinn stor filmkamera på hjul, springandes och hoppandes baklänges för allt vad tygen håller. Jag kan varmt rekommendera denna kvällsunderhållning. Den varar bara ett fåtal sekunder så det gäller att hänga med.

Och vet ni vad

Jo igår var jag hemma hos Andy på kvällen. Hade väl sett fram emot det sådär trevligt mycket, det är ju alltid kul att träffa honom och Maja och de andra som var där, men tänk så ännu mycket roligare det blev när det visade sig att det fanns ett Nintendo64 i lägenheten! Jag är ju ett stort fan av framförallt 8-bits-konsollen, men 64an ligger på en hedrande andraplats. Sååå, vad gjorde vi? Vi spelade och spelade och spelade. Skrattade så vi dog och spelade lite mer. Det var så sjukt roligt. Timmarna bara flög. Weee! Det var en riktig höjdare det vill jag lova! Mario o co for life säger jag bara.


Tur att vakten är på sin vakt

Igår när jag gick till jobbet glömde jag passerkortet hemma och eftersom jag sovit ute i Täby inatt så hade jag inte med mig det idag heller när jag kom hit. Så jag stod utanför och väntade och visste att Johan skulle dyka upp när som helst, men så såg jag vakten som är här dygnet runt traska omkring innanför dörrarna så jag knackade på och han kom och öppnade. Efter lite tvekan släppte han in mig och sen blev det ett himla hallaballå om hur jag skulle komma upp på rätt våning. Då han verkade så ohjälpsam frågade jag inte ens om han inte kunde åka med upp och släppa in mig men till slut kom han ju fram till själv att det kanske inte var en så dum idé. Så vi åker upp och han kör värsta finterna, typ gick åt fel håll när vi kom ut ur hissarna för att kolla om jag reagerade osv. Väl inne så börjar han babbla om att "ja jag kommer upp vid nio igen då så får vi reda ut det här ärendet omedelbart och se hur vi ska lösa det därifrån". Eeeh, lösa vadå liksom? Jag är inne, allt är bra. Men sen dök han iaf upp igen när vi börjat jobba och avkrävde Johan en bekräftelse på att jag verkligen jobbar här. Kan ju tyckas lite märkligt att han skulle sitta där i goan ro och pilla med sin dator när jag sitter bredvid om det var så att han inte visste vem jag var. Menmen, egentligen tycker jag att det är otroligt bra att det alltid finns vakter i huset, särskilt när man jobbar sen själv och det är i stort sett öde här annars, men det blev så tjatigt i morse bara. Dessutom har han ju säkert sett mig minst 50 ggr här tidigare. Jaja. Sjukt ointressant.

DU kan va ett brand...

Det här med branding har länge fascinerat mig. Extra mycket tid har lagts på att fundra över fenomenet de senaste månaderna då kandidatuppsatsen som för närvarande skrivs utgår från diverse brandingteorier. Det är sjukt intressant. Brand, eller varumärken om man så önskar, finns precis överallt omkring oss och påverkar oss, både medvetet och omedvetet. Nästan så att man blir lite beklämd när man funderar på det, för det finns nog inget sätt att undvika denna påverkan, vilket kan tyckas lite skrämmande ibland. Samtidigt som det är fantastiskt intressant. Tycker alla borde ta sig en funderare på detta ämne, jag kan utlova många spännande tankebanor. Speciellt när man börjar reflektera över sig själv som ett brand. Säger inget mer, resten får ni tänka ut själva.

Lurad på snön

Jag känner mig lurad på snön. Läste i morse om snökaoset som varit under kvällen/natten vid Nynäshamn och fattade inte vad det var som kunde ställa till så mycket problem, det hade ju bara kommit lite lite snöflingor som knappt lags sig på marken. Lite halt var det väl iofs men inte såå farligt? Så såg jag sen lite bilder från bilköerna, och där var det ju snö! Jättejättemycket snö! Hallå. Varför kommer inte snön till mig? Jag tycker ju om den. Ja det gör jag.

image25

Suck

Loggade in på msn. Skrev i själva statusraden "lite trött på mitt vimsiga jag". Tar bort händerna från tangentbordet och har i samma veva ned ett glas som står och balanserar på bordskanten. Det går i tusen mijoner bitar och nu är jag paranoid att jag ska få splitter i fötterna så fort jag rör mig. Jag blir faktiskt lite trött på mitt vimsiga jag ibland.

I de djupaste av garderober...

...finner man säkert en hel del människor som ännu inte kommit ut med sin sexuella läggning. Dessa ämnar jag inte diskutera i dag. I mina, faktiskt onödigt djupa, garderober har jag precis funnit en hel hög med bortglömda kläder. Under de ihopmosade översta lagret döljer sig jeans, tröjor, koftor, ja allt möjligt jag helt hade glömt bort att jag hade. Och då har jag ännu bara plöjt igenom övre halvan av en av garderoberna. Dock tror jag att resten får vänta till senare tillfälle, det är farligt att ta på sig för mycket på en gång när det gäller garderobsrensing. Lätt att man tröttnar mitt i allt och så står man där med en gigantisk klädhög på golvet som kommer bli liggandes där och samla damm för all framtid.

Igår var det fredagspub på jobbet. En trevlig tillställning där de som vill samlas och dricker lite öl och cider och tar farväl av varandra innan det är dags att lämna 3 bakom sig för ett par dagar och ta helg. Sen var det Idoltittande hemma hos Bella och Liam. Eller vi tittade inte så mycket iofs men det stod på i bakgrunden. Jag känner mig ofta lite lost i situationer när det bara är tjejer jag inte känner så väl, och samtalen på något vis alltid handlar om trassliga intriger, ex och jag vet inte vad. Så var lite fallet igår. Och som vanligt i dessa situationer slutar det med att jag sitter tyst och bara iaktar och lyssnar fascinerat. I min närmsta umgängeskrets har det liksom aldrig riktigt varit av intresse att i timmar avhandla vad han eller hon sa för fem år sedan på den där festen, eller varför hon är en svikare som är ihop med den killen etc. Förmodligen mycket beroende av att det alltid funnit en stark överrepresentation av manliga kamrater bland mina vänner, men även när jag bara är med mina tjejkompisar så har vi bättre saker att avhandla än ovan nämnda ämnen. Eller skvaller är väl en sak, men det är det här uppsökandet och framtvingandet av intriger jag inte riktigt pallar. Så det så.

Annars så. Ikväll är det SingStar i massor chez M2, det var galet länge sen sist och det kommer bli grymt roligt. Ska pallra mig iväg till systemet innan de bommar igen för dagen. Undar om man fortfarande får en lite tablettask om man visar leg frivilligt?

Jaja

Nivån på förvirringen här på jobbet är för det mesta ganska hög, idag verkar den nå nya höjder. Det är inte hälsosamt för oss att inte ha något att göra, humorn sprutar ur ögon och öron och de stackars avdelningar som omgärdar oss kan inte annat än lyssna och våndas. För att toppa det hela lyckas jag smidigt slänga ur mig frasen "Dröj kvar ett ögonblick så kopplar jag dig till IKEA" till en kund. Jag råkade precis lägga ögonen på en text innehållandes ordet ikea på min datorskärm och i den allmäna förvirringen bytte jag ut kundtjänst mot ikea. Inte lätt alla gånger.


20/31

När klockan blir 16 i eftermiddag kommer jag att ha jobbat 20 av de senaste 31 timmarna. Igår hade vi en riktigt mysig dag här på kontoret men framemot kvällen verkade det som om resten av landet ägnade sig åt allt annat utom att köpa telefoner. Sista timmarna sniglade sig fram. Ni vet i den där takten när man kollar på klockan, konstaterar att hon är 19.27, och sen kollar vad som känns som en halv evighet senare och klockan då är 19.33. Vi satt som två döda fiskar på bussen hem. Och i morse var det bara att pallra sig iväg hit igen. Kunde ju lika gärna ha sovit här kan man tycka, vi har en väldigt skön sackosäck man kan ligga i.

Ikväll är jag dock ledig så då bär det av ut till Täby. Ska äta middag med mamma och sen vandra över och titta på Andys nya lägenhet. Imorn ämnar jag åka hem och göra ingentingalls och på måndag är det åter till biblioteket plus att en ny marknadsföringskurs drar igång också. Fantastiskt spännande.


Skön morgon

Idag skolkar vi från både biblioteket och uppsatsen. En hel dag till att göra annat än att skriva skriva skriva. Så börjar jag med att skriva här istället men det är ju inte samma sak. Det här kan jag ligga under täcket och skriva och samtidigt kolla på nyheterna och inte behöva stressa det minsta över att gå upp. Gå upp kommer jag nog göra ändå snart iofs, och se vad jag ska göra med den här dagen. Eller det vet jag redan för det finns en massa saker som inte hunnits med under dagarna vi tillbringat i biblioteket så det är nog bara till att ta tag i dessa mindre glamourösa sysslor. Sen måste jag en sväng till jobbet för något slags informationsmöte om en tävling och sen har Beas salong öppet hus. Vet inte vad vi ska göra där då men dit ska vi iaf. Adios Amigos.

RSS 2.0