Martina

Idag lämnade vi vår lägenhet. Var väl med någon slags hatkärlek, den har varit bra på många sätt men väldigt mycket mindre bra på många andra också. Jaja, nu är den ett avslutat kapitel iaf. Bea och Marianna har installerat sig på ett hotell i närheten av flygplatsen för att varva ner lite, jag tog mitt pick och pack och flyttade in hos Victor, Victor och Julian istället. Inte redo att bara klippa banden sådär från dem ännu.

Victor och jag var på en snabb middag, sen satte jag mig på vardagsrumsgolvet och packade om lite, tänkte att jag skulle lyckas eliminera ett handbagage men det gick knappast vägen. Men lite bättre blev det väl iaf. Kanske. Sen har vi mest suttit med fötterna på balkongen och blåst såpbubblor och druckit gts och pratat. Imorgon ska Victor och jag laga lite lunch och sen kommer två av hans kompisar över och äter med oss, sen återstår att se vad som händer med resten av dagen. Måste klura ut vart sista middagen ska inmundas också! Sen på måndag morgon är det bara att åka ut till flygplatsen, kl 11 lyfter planet och kl 23.05 är det menat att landa på Arlanda, med ett litet stop i London däremellan.

Igår kväll försökte vi oss på en liten utgång, drog ihop lite blandat folk som fortfarande är kvar här och drack oss lite full på Volar. Var kul, men det är inte samma sak längre när halva järngänget har åkt hem.

Kvällen har verkligen gått över i sitt lite osocialare stadie nu, vi fyra sitter utspridda i soffan, alla med varsin laptop och Bictor och Julian spelar lite sporadiskt på x-boxen. Tror att jag ska ta mina farväl snart och dra mig tillbaka.

My time in Shanghai is soon coming to an end, and as much as I will miss the city itself I will miss my wonderful friends a thousand times more. Tonight was good bye to Lia, for real this time. I'm desperately putting off the other farewells as long as possible, but tomorrow there will be no choise but to take Sean to the airport and hug her to death and then let her go. I'm not a person that cries very easily but these last days have just been a rollercoaster of happy times and sad times. Tears are coming back as I'm writing this and all I want to do now is to hug Lia just one more time. Just one more. And I'm missing Victor already although we still have a few days. And most of all, I will miss all of us together! I never expected to come here and meet such amazing people that I feel completely devastated to leave.

Tonight will sure be an evening to remember, I think we all felt the same way when everyone else had left the apartment and there were just us left, having that last beer, not quite knowing what to say and those stupid tears coming back again. Standing on the balcony on the 26th floor, looking out on the Bund and Pudong and talking memories,  being quiet, crying a little bit from time to time, one of the most beautiful memories I will take back with me to Sweden. Along with so many others.

I'm sobbing away in my bed now, so I'll stop writing. This is the first and probably also the last post in English, but you can trust me that I will keep you updated in other ways.

I'm too tired to look for a pretty picture, but you all just think of the one Sean just put as her background picture on her computer: The best of the best of the best of Shanghai 2008. I love you guys to bits. I love you. Ok? Know that and do not foreget it.

Ja nu är alla borta igen. Eric, Ninnie och Viktor har lämnat oss efter en rolig vecka med fullspäckat schema från morgon till morgon. En vecka kvar nu. Helt stört. Hade en underbar utekväll igår men de allra bästa vännerna, slutade med att vi står på dansgolvet med tårarna sprutandes och bara kramas och försöker förstå att det här fantastiska halvåret tillsammans tar ett abrubt slut på onsdag. Jag som inte brukar gråta av farväl, nu känns det helt vidrigt att skiljas ifrån dem. Vi sågs för middag ikväll också och stämningen var väl kanske lite låg, men än är det inte riktigt farväl, vi har morgondagen och imorgon kväll också på oss.

Sjukt trött just nu, hann sova två timmar i morse innan det var dags att hoppa in i en taxi med Viktor och lämna honom på flygplatsen. Fick med en hel resväska med mina saker dock så det var skönt.

Kom precis på att jag ju har två stycken gamla svenska dagbladet med tillhörande korsord som jag inte har varken läst eller löst, det ska jag nog ägna mig åt nu innan jag somnar.

Vänner, vi ses snart! Smaka på den va! Om en vecka är jag på Heathrow och väntar på sista flighten över till Sverige, hur sjukt är inte det.

Jäklar vad tien flyger. Fem dagar sedan jag fick ur mig något här. Fem minst sagt fartfyllda dagar men fullt ös hela dagarna och nätterna. Ett tag var vi 8 svenskar i sällskapet, men imorse återvände Andy till Svealand så nu är vi bara 7. Marianna, Bea, Eric, Viktor, Ninnie och Henning. Kul! Och nu är det mindre än två veckor kvar tills vi åker hem. Detta mina vänner, är helt sjukt. Helt sjukt är det. Jag ska vid tillfälle försöka komma ihåg vad vi gjort de senaste dagarna, men det får nog bli när alla åkt härifrån och jag har tid att tänka lite igen. Men kul har vi haft det, och kommer så ha i flera dagar till!

Kanske dags att sova nu. Alternativt invänta Ninnie och Bea som verkar ha blivit kvar på pokerkvällen på the Spot. Antingen har de väl vunnit massa pengar och kan bege sig vidare till något partyställe, eller så sitter de på en trottoar helt panka och utan mobiler, för mobilerna har de sålt för att få mer pengar att satsa.

Innan herrarna anlänger i eftermiddag måste jag äta frukost, städa mitt rum så att en person till får plats, städa lite i vardagsrummet och köket, ja. Det var väl det som var det nödvändiga. Sen ska det slängas i lite mer färg i Beas hår och det skulle även vara underbart om det hanns med lite massage eller någon spa-aktivitet. Hm.

Frukosten avklarad, likaså en snabb spaning på vädret från balkongen. Varmt, fast inte sådär vidrigt, lite vind, lite moln. Kan nog bli en bra dag för att.... för att... Jag är verkligen uttråkad! Fast jag har massa nyttiga saker jag borde ta tag i här hemma, men det känns så trist. Men kanske ska göra det ändå. Bara för att liksom. Så har jag väl i princip gjort mig förtjänt av en liiiten liten spabehandling sen? Så är det nog. Ok. Projekt 1. Ta ner stor väska från garderoben. Helst utan att få den i huvudet.

Ska äta frukost strax. Det är en bra början. Sen när Bea vaknar hade vi tänkt att vi skulle få lite ordning på våra hår. Klippa och slinga mitt samt färga hennes utväxt. Sen vet jag inte. Jag är sugen på att bli lite ompysslad på ett spa. Men kanske inte. Kanske ska vänta tills Ninnie är här. Eller så går vi på billig massage då. Hm. Får väl se vad klockan blir också när håret är kirrat. Ringa Wyu och fråga om middag? Han reser bort imorn och är borta ett tag. Kanske det kanske. Får se.

Vi lagade mat! (Bara det är värt ett utropstecken) Vi åt potatis, gravad lax, sån dära laxsås, sill, gräddfil, bröd, ost... Hade man bara kollat på matbordet hade man nästan kunnat tro att vi var i Sverige! Förutom att ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle inhandla ett sådant matbord som vi har, men ändå. Och att det typ stod IKEA på såsburken. Osv. Men nästan, ni fattar grejen. Sjukt gott var det i vilket fall. Sjuuuuukt gott. Vin hade vi också. Sen flyttade vi ut oss själva på balkongen och satt där i över fyra timmar och drack lite vin och öl och lyssnade på Kent, Håkan Hellström och Lars Winnerbäck och pratade. Hur mysigt som helst var det.

Marianna är fortfarande med sin pappa, så att ingen tror att vi med flit exkluderade henne från denna myskväll!

Har även äntligen fått klarhet i när alla kommer hit, jag var lite vilse på ett par dagar här och där, men nu vet jag när jag ska befinna mig på flygplatsen. Både tidig lördag och tidig söndag, suck. Meeen, det är det värt!!

Det har börjat nu. Det där jobbiga med att säga hejdå till massa underbara människor jag träffat här. Än så länge återstår de svåraste, och dem jag redan kramat och kramat igen och kramat igen hoppas jag kunna träffa inom en ganska så snar framtid igen! Elin redan i sommar förhoppningsvis, på underbara västkusten! För att se Diana och Ollie krävs inget mer komplicerat än en kort flygresa till London, ska väl inte vara helt omöjligt det heller. Imorgon är det dags för Richie att ställa till med avskedsmiddag också. Jon och Julia är ute i medelhavet och kryssar någonstans, dem saknar jag väldigt mycket, men kommer jag hit i höst igen så kommer de vara på plats! Men hur det ska gå att säga hej då till Victor, Lia och Sean, det vet jag inte. Även om jag ser dem igen snart också. Kan inte förstå att de på så kort tid kommit att bli så bra vänner, men det är ju självklart bara något att glädjas över och de kommer finnas kvar länge länge som mina vänner. Och Holland ligger ju för den delen inte heller långt bort. För att inte prata om Malaysia, dit åker man ju på en kafferast! Usch nu fick jag dåligt samvete för att jag börjar nämna namn och låta som jag rangordnar mina vänner haha.

Alltså det är så vidrigt varmt här. Till och med folk som man tror kommer från länder där det ska vara ännu varmare lider. Och tänk på oss stackare från Sverige då... Ni vet hur vi svenskar slänger oss ut på uteserveringarna så fort de öppnar? Skit samma om man måste sitta i dubbla filtar och mössa, är det liiite lite sol och plusgrader så ska vi ut. Jag älskar ju det där, man vill ju sitta ute för att njuta av värmen. Så är det ju verkligen inte här. Vart man än går flyr man in i luftkonditioneringens underbara värld. Hemma likaså, i mitt rum är det väl drägligt just nu, men måste man ut i köket eller till badrummet då är man körd. Klockan är nu ett på natten och jag var precis ute på balkongen för att se om det svalkade lite. Icke sa nicke. Och inte ens kallvattnet i kranarna är kallt! Imorse låg jag i min säng och kunde gett vad som helst för att få ett dygn befinna mig på västkusten, sitta på klipporna, sola, bada i det kalla havet när det blir för varmt... Mmmm... Nu vet jag vad jag ska drömma om inatt i alla fall.

Ja den ägde rum innan den hemska händelsen i nedanstående inlägg. Var hur kul som helst, men även den slutade nog lite i misär då en ölflaska tappats/ramlat/kastats ned från deras balkong på 26e våningen och landat på en dyyyyyr BMW som stod parkerad typiskt olägligt rakt under. Polisen kom med buller och bång, bilägaren var - av förståeliga skäl - ganska så förbannad och alla var snabbt tvungna att utrymma lägenheten. Önskar jag hade bilderna från deras balkong på datorn, inte fy skam att sitta där och dricka sin morgonjuice och se ut över Shanghais vackraste skyline. Går allt som jag vill hoppas jag på att kunna göra just detta i ett par veckor i höst haha.

När alla gått fick vi i efterhand höra att Julian, en av värdarna tillika min klasskompis, brutit knogarna. Ung och jävligt dum som han ibland är hade han i ren ilska försökt slå ner en betongvägg. Antar att väggen vann. Igår sattes han på ett plan hem, och nu är han i Kanada för operation. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det hela så jag tror det är bäst att jag avstår helt enkelt.

Ja det gjorde det verkligen. Det var i fredags morse vid fyrasnåret och jag satt ensam i en taxi på väg hem från en kväll ute. Kommer farandes i kanske 50-60km/h på en bred folk- och biltom gata, när det helt plötsligt tar tvärstopp och man hör det där vidriga ljudet av krossat glas och mosade bilar. Jag satt i baksätet bakom passagerarsätet och fumlade med att få upp någonting ur min väska när hela jag plötsligt kastas fram mot bilens främre del. Pannan slår i en liten lcd-reklamskärm som sitter bakpå stolen framför mig och jag slår även i vänstra halvan av ansiktet i något, förmodligen plasthytten som omgärdar chaufförens säte. Även det högra knät åker in i något.

När jag väl fattar vad som hänt är jag helt disorienterad, men kan ändå känna efter om jag blöder någonstans eller om något verkar brutet eller liknande. Snyftandes sitter jag där i baksätet och undrar vad som hänt, men det enda chauffören gör att hoppa ur och börja skrika på den andra chauffören. På något jävla vänster har en annan taxi kommit snett från vänster och brakat rätt in i min bil. Jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till, det gjorde ont som tusan lite överallt, särskilt i huvudet, men jag tänkte att här vill jag inte vara kvar, av erfarenhet vet jag också vilka folksamlingar liknande händelse brukar dra till sig. Så jag lyckas samla ihop mina saker och sen kliver jag helt enkelt ur bilen och börjar gå hemåt. Som tur var var vi mindre än 500m hemifrån, så jag tar upp min mobil och ringer Marianna som likt en hjälte slänger på sig kläder och springer och möter mig i den vidriga värmen. Lyckades och ringa och skrämma upp stackars Sean på vägen. Vi satte oss på trotoaren ett tag och Marianna insåg att det nog var läge att åka till sjukan, så in i en ny och hel taxi och full fart dit. Läkaren konstaterade där att det inte rörde sig om något allvarligare än en lätt hjärnskakning och ett svullet knä och ansikte, men allting var tack och lov helt! Hade en himla tur med tanke på hur snabbt det gick och att jag inte hade något säkerhetlsbälte. (Hade det funnits det hade jag självklart använt det!) Inget roligt slut på en annars jätterolig kväll.

Så mina senaste dagar har mest bestått av sängvila, har visserligen tagit mig ut för att äta middag med kompisar som ska åka hem och så, men inte druckit en droppe och inte varit särskilt pigg heller. Är sjukt tacksam för att det inte gick värre, och ansiktet är redan utåt sett helt återställt, sen är det väldigt ömt på nästan hela vänstra halvan men det kommer gå över. Knät är numera bara lite svullet och ömt, men har antagit en härlig blandning av rött, blått, grönt, gult och lila.

Så kan det gå. Helt klart den obehagligaste upplevelsen här, men jag är så lättad att det inte gick värre och att ingen annan verkade bli skadad heller.

Sedan i tisdags förmiddag är jag en fri människa i Shanghai. Inte längre några tentor att plugga till, inga lektioner att gå upp klockan sex för, bara vakna och ta dagen som den kommer. Vi började firandet en dryg timme efter att proven var över med att åka till Xintiandi och slå läger på en uteservering. "Vi tar väl en flaska vin", tänkte de fyra blonda tjejerna. Fyra timmar senare hade en flaska blivit fem flaskor och humören var på topp hos alla. Helt underbart! Jag tog ett litet uppehåll i drickandet sen och åkte med Victor och Lia för att införskaffa diverse prylar till kvällens fest, skrattade mig igenom hela shoppingrundan och tvingade sen med dem hem till oss före middagen för att jag insisterade på att duscha. Middag sen på japansk restaurang, där jag tyvärr insåg att förra månadens överdosering av sake satt sina spår och att den numera mest vill vända i halsen när jag dricker den. Menmen. Ölen gick fortfarande ned som tur var. Därefter bar  det av till Barbarossa för lite mer drinkar, efter ett tag kom Lias pappa med kompis in i bilden och gjorde som sitt mission att få alla runt bordet riktigt fulla. Han lyckades nog bäst med sig själv och sin egen dotter :)

Igår blev slappardag som avslutades med middag på en helt underbar restarurang och sen en sväng förbi en av favoritklubbarna, Volar, och sen tidig hemgång för min del. Och ikväll blir det roooooligt kalas i regi av Victor, Victor och Julian i deras nya lägenhet. Kulkulkul. Fram tills dess ska jag ägna mig åt mindre glamourösa saker så som att städa och tvätta. Wohoo.