Martina

Den är ledsen. Innerst inne. På ytan funkar allt som det ska och den lyder snällt det jag ber den göra. Men innerst inne gömmer sig en djup sorg som gör att allting tar lite längre tid, vissa saker funkar faktiskt inte alls till och med. Inte blir det väl bättre av att jag gräver i det heller och försöker göra det hela bättre, verkar snarare som om jag lyckas vrida om kniven i såret eller vad man säger. Jag som bara vill hjälpa.

Snälla dator, bli frisk igen!

Kollar på en dokumentär som handlar om hur människan är beroende av dopamin och hur det forskas mycket på området och hur  mycket av detta är relaterat till drogmissbruk. Och för att undersöka hur olika sociala grupper ligger i olika riskzoner för att fastna i ett drogmissbruk testar de detta på apor. En apa som står högt i rang i flocken och en som ligger i det lägre sociala skiktet. Så får aporna välja att dra i två spakar, varav den ena belönar dem med kokain och den andra med godis eller vad det var som smakar banan. Det visar sig då att apan med hög social rang i mycket större utsträckning äter banangodiset och på så sätt undviker att bli beroende av drogen, medans den andra snart enbart väljer kokainet.

Jag tycker synd om den stackars apan som elaka människor gjort till ett drogberoende monster.

Nu är det helg och det käns väl ganska trevligt. Efter en ganska produktiv förmiddag i skolan övergick eftermiddagen i flamsets tecken (ovanligt) så vi bestämde oss för att call it a day redan vid halv tre. Ikväll ska vi kolla på idol och ta det lugnt, kanske dricka men förmodligen inte. Jag måste upp och jobba imorn och på kvällen ska förhoppningsvis Bella återinviga Stockholms nattliv vilket kommer bli fantastiskt roligt känner jag på mig. Får jag med mig mina andra vapendragare också kan det ju inte bli annat än gryyymt. Dyker Linus upp också kommer det sluta med en väldigt full Martina men det är väl inget fel med det. Hoppas även få umgås lite med broder som kommer hem ett par dagar innan han flyger vidare till Thailand. Vissa lever ett hårt liv minsann. Och Louise måste jag se till att hinna träffa också! Kanske Alex, Ninnie? Jag förstår nu att den här helgen har för få timmar för att hinna med allt detta men det får lösa sig på något sätt. Nedrans jobb som måste lägga beslag på en hel dag. Men det blir väl lite cash iaf. Kanske blir det julklappar i år också då. Usch nu fick jag lite ångest när jag började tänka på den hemska komersiella julrush som snart kommer infinna sig. Borde den inte redan börjat förresten?

Nej det gör jag inte. Har åkt hemifrån tidigt på morgonen och kommit hem vid 23 de tre senaste dagarna. Idag blev det några minuters sovmorgon och eftersom jag inte skulle jobba kom jag hem från skolan redan vid 19. Dock går tiden alldeles för fort ikväll, skulle bara vilja slappa slappa slappa men det blev lite jobb hemifrån samt lungnande av två föräldrar som båda vill lägga beslag på lillebror när han kommer hem ett par dagar till helgen. Lillebror har själv tydligen ingen förmåga att planera eller framföra sin egen vilja, så jag hamnade i någon slags medlingssituation. Fantastiskt att vara skilsmässobarn ibland, verklingen.

Så därför orkar jag nu inte dela med mig av något alls faktikst. Det blir tv för hela slanten ikväll, eller åtminstone den timmen framöver jag kommer vara vaken, sen ämnar jag slockna. Idag har jag provat att spraya granatäpplekoncentrat direkt i munnen, det luktade väldigt gott men smakade mest äckligt. Lite hamnade på kinden så jag gick omkring och doftade granatäpple ett par timmar. Ansökningarna till Shanghai är nu postade och på väg så nu är det bara till att vänta och se vad som händer. Hålla tummarna kan man göra också, vad nu det ska hjälpa.

Jo en grej till orkar jag dela med mig av: Blir något så fruktansvärt äcklad av SL som tillåter "mamma pappa barn-kampanjen" i sina tåg och bussar. En kampanj som fördömmer allt annat än äktenskapet mellan en man och en kvinna. På www.bevaraaktenskapet.se kan beskåda det så kallade upproret. Notera gärna att utrikesministerns fru skrivit under, är det så vi vill ha det? Bildt är en av mina favoritpolitiker genom tiderna, men det här är inte ok. Och om man betänker vilka andra kampanjer som vid tidigare tillfällen tagits bort från vår åsyn blir man nästan mörkrädd. Vi klarar inte av att se en kampanj för trosor, där man förvisso ser olika kvinnor bakifrån - dock utan att på något sätt sexifiera dem - men det tillåts att sätta upp en kampanj som inte bara kränker allmänheten utan säkerligen påverkar ett väldigt stort antal barn som antingen lever med bara en förälder, och då känner att de inte är normala då de inte lever enligt den norm som presenteras i kampanjen, eller lever i en familj med två mammor eller två pappor. Hur ska dessa barn känna sig när de över hela stan ser affischer som i sak fördömmer deras familjesituation? Vidrigt av SL att godkänna kampanjen, vidrigt av Clear Channel som tagit fram den, och vidrigt av alla de människor samt organisationer och företag som skrivit under uppropet och initierat kampanjen. Och är det inte lite vidrigt också att så många människor orkar skapa en folkstorm över några oskyldiga bilder på rumpor i rulltrappan, men negligerar denna kampanj? Visst att det har uppstått en debatt kring den nu, och det pluppar upp nya grupper som fördömmer den på Facebook hela tiden, men kampanjen pågår fortfarande. Ganska vidrigt faktiskt.

Kan väl kanske avsluta med något roligare för att lugna ner mig själv lite också. Igår när Marianna och jag var i Täby Centrum kom jag på att jag ville spana in hur tv i mobilen ser ut hos Telenor så vi gick in i deras butik och spelade dumma och frågade om vi fick kolla. Killen langar upp sin egen mobil och visar villigt upp ett  grynigt klipp ur programmet Insider. Sen ska han börja sälja grejer, och försöker pracka på mig en av de tristare modeller Sony Ericsson kommit med den senaste tiden och påstå att den är så jääävla grym. Jotack, den mobilen kostar mig 250 riksdaler att köpa loss själv, det är väl inget fel på den men inte på något sätt märkvärdig. Men på honom lät det som om det var århundradets grej. Ganska roligt när man har det jobb jag har och när man var där. Sen frågade Marianna vad de skulle ha för ett visst minneskort, han svarar ett pris som han påstår vara gryyymt billigt, varpå Marianna säger att det finns för två tredjedelar av priset hos flera andra återförsäljare. Då slänger han ur sig "jävla fascister". ?? Jaja, när vi sagt att vi skulle fundera på saken så sa han iaf att jag var välkommen att komma tillbaka och kolla på mobil-tv med honom när som helst. Jo man tackar!

Hemmaaa. Sen omsider. Sjukt konstigt uttryck btw. Vart kommer det ifrån? Och heter det sent om sider eller sent omsider? Vem vet. Inte jag. Antar att det inte heter cider med c iaf. Kanske gör det det bara därför. Vi skulle hem från jobbet, kommer upp mot Fridhemsplan och det är 14 minuter tills 1an går. Orka vänta. Så M2 kommer på den briljanta idén att vi ska ta 1an åt andra hållet som precis rullade in, för den ska ju bara till Stora Essingen och vända så det måste ju vara den bussen vi ändå väntade på. Säkert. Chauffören var jättesnäll när vi frågade om vi fick åka med och vända, och ja det fick vi ju gärna göra, även om han tittade lite konstigt på oss. Så vi beger oss ut på nattlig sight seeing och åker över broar, spanar på mysiga hus och blablabla. Vet inte om vi passerade Lilla Essingen på vägen, har så dålig koll på hur Stockholm hänger ihop och jag har nog nästan aldrig varit varken på lilla eller stora. Till slut stannar bussen och jag konstaterar (högt) att alla går av. En jättegullig tjej vänder sig om och förklarar att det är ändhållplatsen. Jaha säger jag. Inte tack eller nåt annat trevligt, nejdå. Så vi sitter där och tittar med spänning ut genom fönstret, det såg väldigt trevligt ut. Essingetorget hette det och fint var det faktiskt. Så efter en väldans lång väntan och lite skrattande från chaufförens sida (oj ska ni till Gärdet, då måste ni åka heeela vägen tillbaka) åkte vi tillbaka hela långa vägen. Det tog väl sisådär 80min att komma hem från jobbet, men det var det väl värt. Mycket skratt och flams, utforskande av nya delar av staden och jaa, vad mer egentligen? Och nej, det var uppenbarligen inte den vändande bussen vi åkte med, det gick åtminstone en emellan. Nu vet vi det iaf. Och nu är jag hemma och har precis insett att jag måste åka en buss som går kl 07.35 imorn för att hinna till tandläkaren. Skoja. Och jag vet inte ens vad jag ska göra där ju. Hoppas det inte är något smärtsamt, det går inte för sig. Ska väl gå och borsta tänderna nu eller nåt antar jag.

Jävla skit AIK förlorade så klart också.

På riktigt, vad är grejen? Är det så spännande med idol? Jag erkänner villigt att jag hade det på i bakgrunden igår kväll också och visst är det bra tidsfördriv, men att det kan engagera så många? Kollar man på blogg.se's startsida så har de senaste inläggen, ända sedan kl 23 igårkväll, till största del bara handlat om mysiga hemmakvällar med godis och idol. Orka. Och som förra året, när det här Bonde söker fru gick för första gången. Jag hade ingen tv under hela den perioden så jag såg inte ett endaste avsnitt, förvånades bara över hur många löpsedlar programmet lyckats dra till sig. Och så nu i år när jag sett nåt avsnitt, och höll på att somna för att det var så ospännande? Vad är grejen, på riktigt?

Jag är ju generellt rätt lättroad annars, så att ingen tror att jag bara är fröken pessimist som vill dissa alla andras smak.

Har inte hon ett konstigt program? Slog precis på tvn, och där står hon och instruerar publiken och en halvgalen kvinna på telefon hur man ska skala en mango och en kiwi. Efter mycket om och men ligger där en halv mango utan skal i skivor samt en lika naken kiwi, också den i skivor. Och publiken brister ut i hejdlösa applåder. Och varje gång jag råkat vila mina ögon på hennes program är det något liknande. En dag verkade hela programmet handla om scrap books och annat krimskrams. Är det inte lite överdrivet? Hela glädjen när jag själv målar eller pysslar med saker ligger ju i att man gör det själv och får en egen touch på det. Så kommer hon där och vill att man ska köpa hennes gigantiska scrap book-kit, så att alla kan göra likadana fotoramar, album, inbjudningskort osv. Ne. Sen att kvinnan har en intressant historia är ju en helt annan sak.

Men det blev det inte. När vi till slut lyckats samla ihop oss hemma hos mig (det var inte det lättaste vill jag lova) och skulle boka biljetterna till Kina blev det helt plötsligt becksvart i hela kvarteret. Mitt när Marianna höll på att boka. Vad, om inte det, är ett dåligt tecken? Så istället för att boka flyg fick vi sitta och mysa till massa stearinljus och med spänning invänta fortsättningen. På marken sprang securitaskillar omkring med ficklampor och skulle väl försöka styra upp det hela så att strömmen kom tillbaka, och till slut lyckades de. Så den 23e januari bär det av mina vänner. Då ser ni inte skymten av mig igen på ett halvår, om ni inte kommer och hälsar på så klart. Välkomna ska ni vara. Får min pappa bestämma ser ni inte skymten av mig på ett helt år. Så om jag kommer hem i augusti och ber att få gömma mig hos er, snälla ställ upp, det är bara för min pappa jag gömmer mig.

Dagens kommentar: "Jaha ska du till Shanghai, det är ju inte så långt ifrån Dubai, då kan du åka skidor i deras inomhusbacke". Vad fan har hänt med geografiundervisninen i det här landet? På min tid satt man åtminstone och fyllde i städer på världskartor. Att jag sedan inte kan Sveriges alla landskap och vart de är situerade kommer jag för all framtid skylla på det faktum att jag bodde i Ungern det året mina svenska kamrater fick lära sig detta. I stället är jag en fena på de ungerska distrikten. Kan vi säga.

Bara liiite. Läste igenom förra inlägget och blev på fullaste allvar lite upprörd över att jag inte satt en fotnot efter citatet och en fullständig referens till min pappa på slutet. Nog tur att det blir tre dagars paus från skrivandet nu.

På den tiden då jag hade (den dyra) lyxen att ha min kära bil här inne i stan var det faktiskt så. Det kändes som om det fanns mångdubbelt så många måndagar i veckan än andra dagar. Anledningen var förstås att natten mellan måndag och tisdag så är det städdag här på gatan, vilket alltså innebär att man måste flytta bilen. Inte så jobbigt i sig, om det inte vore för att det alltid är smockfullt på gatorna runt omkring dessa måndagar. Dock hade jag ett litet knep (jag var mindre lat än alla andra) och ställde mig på den närmsta gatan där det alltid fanns plats, bara att man måste flytta bilen igen morgonen efter då man inte får stå där dagtid. Men det tog verkligen emot när jag kom hem från jobbet strax före elva på kvällen och bara ville sova, så var jag istället tvungen att sätta mig i en kall bil, hoppas på att den startar, vilket Alfred iofs alltid gör, och rulla de få metrarna till nästa gata. Och sen se till att aldrig sova länge morgonen efter. Ja det var jobbigt det. Men nu när Alfred förflyttats till billigare delar av staden har veckan återgått till att ha endast en måndag. Känns bra för strukturens skull. Min far droppade för övrigt kommentaren att "ja det är väl kanske nästan lite synd att ingen stulit Alfred från där han står parkerad nu, kanske hade varit lika skönt att bara få ut pengarna från försäkringen". Ack så tyst han blev då jag upplyste honom om att jag endast innehar trafikförsäkring vilket inte inbringar ett endaste öre om bilen blir stulen. Försäkringsbolaget i fråga var inte ens intresserade av att notera inbrottet jag hade i bilen i våras. Så jag hoppas snällt att ingen lägger vantarna på min bil innan han blir såld.

Ikväll ska vi boka biljetterna till Shanghai. Spännande spännande. Det hela ska bli fantastiskt roligt, har inte kommit in i den här nedräkningen ännu men det tycker jag egentligen bara är skönt, vill ju inte slösa bort ett fjärdedels år med att bara räkna ned till en resa, det gäller ju att leva och göra det bästa av den tiden som är kvar här också! Det kommer ju bli nog med tid över för Shanghaiande när vi väl är där liksom. De praktiska detaljerna kan ju dock vara bra att styra upp i god tid. Som biljetten ikväll, ansökningarna nästa vecka, vaccinationerna för någon vecka sedan osv.

Fantastiskt vad dessa rader blev pretentiösa och lät som om de skrivits av någon annan än mig. Meeeen. Ska ägna mig åt annat nu, typ styra upp så att jag faktiskt har några pengar att boka biljett med.

Satt precis och fånstirrade lite på min kylskåpsdörr. Och inser att den är belamrad med djur av alla dess arter. Varför då? Djuret med slipsen i pannan är min bror.

Det ryktas att Alfred ska upp på operationsbordet under dagen. Känns lite olustigt men jag tror att det kommer gå bra. Snälla Micke ska plocka fram svetsen och en gång för alla lappa ihop hålen på avgassytemet. Sen får vi se om någon vill köpa honom. Alfred alltså, jag tror inte att Micke är till salu och dessutom är det väl inte särskilt lagligt att handla  med människor i Sverige.

Fredagskvällen ägnades åt jobb, och som vi jobbade. Grymma var vi. Sen drog jag igång ett sådant där dumt städprojekt igår som aldrig slutar bra. Istället för att bara städa så fastnar man i att studera innehållet i varenda liten låda, vilket slutar med att det i bästa fall ändå blir lite rent, men med gigantiska högar på golvet som ska gås igenom. Med grejer som egentligen skulle kunna slängas rakt av men som man ändå vill fundera lite över. Sen kommer det aldrig att slängas utan istället hamna i en låda eller på en hylla igen. Dagens utmaning är alltså att tackla högarna på golvet. Är även i desperat behov av att rensa bland alla kläder men det vågar jag mig nog inte på idag, för då kommer det bli högar som inte ens ryms i mitt lilla rum. Tack och lov räddade Johan mig från högarna ett tag på kvällen och vi var på söder och drack öl. Mycket trevlig sammankomst då jag inte sett honom sen typ augusti. Fick mig även en titt på Erics bubbla igår, den är fin den. Inte lika utsliten som Alfred om man säger så. Då den inte har något batteri i sig för tillfället tyckte Eric att Marianna och jag skulle knuffa igång den medan han satt vid ratten. Vi hade väl ca 20 meter till vårt förfogande och man kan väl säga att det inte riktigt räckte. Vi blev utnämnda till de sämsta puttarna någonsin. Så det blev inte av att lyssna på det mysiga ljudet av en gammal motor, kanske en annan gång. Så här såg det ut när Eric själv skulle styra upp det hela:

Ja det är faktiskt det. Att jobba alltså. Heltid. På dagen.

Klockan är 21.36 och jag kan knappt hålla ögonen öppna. Sitter här vid datorn ändå och funderar på om jag skulle leka lite med flash, men jag tror att jag ska gå och lägga mig istället. Jag har ju faktiskt jobbat en hel dag idag. I och för sig inte tillbringat mer tid hemifrån än vad jag gör när vi kör heldag i skolan, men tydligen är det mer utmattande att jobba. Inte för att det här på något sätt var den första dagen i mitt liv jag jobbat nio timmar, men det tog på krafterna. Men det gick bra och blev mycket cash så jag är glad ändå. Lika bra att sova tidigt så att det kan bli något gjort i skolan imorgon. Och på jobbet. Och eventuellt på någon slags korridorsfest. Inte i min korridor, nejnej, jag umgås fortfarande inte med folket här. Plus att de ändå inte verkar vara några partymänniksor.

Dagens höjdpungt var att sitta med handkontrollen till ett gammalt Nintendo 8-bitars och låtsas som om jag spelade. Anna hjälpte till med ljudeffekterna, och tänkta sig, på bara ett par minuter hade jag klarat hela spelet. Magiskt. Ganska intressant vad mycket jag ändå hunnit med idag. Sålt en massa, pluggat lite och till och med lyckats skriva ihop en halv sida eller så, spelat Nintendo, målat lite, munhuggits med Emanuel... Fina grejer det. För att inte tala om att jag ätit en förträfligt trevlig middag med Anna och Sanna efter jobbet. Men nu är det som sagt nog dags att sova. Måste bara ventilera en väldigt märklig grej. När vi åkte från jobbet, strax efter kl. 18, så var det som om Stockholm var öde. Detta är ju annars fortfarande en tid då rusningstrafiken i tunnelbanan ska vara i full gång, men det var som om alla försvunnit från undervärlden. Tunnelbanan gick med tiominuterstrafik och ändå var det knappt trångt i vagnarna, restaurangen vi var på var inte alls så full som den tydligen brukar vara osv osv. Det kändes lite öde helt enkelt. Jättemärkligt. Får se om mänskligheten återuppstått tills imorgon. Vet inte om jag hoppas på att den har eller inte har det. Jaja. God natt vänner.

Borde inte ha långtråkigt med tanke på hur mycket material jag har att läsa och skriva och analysera. Men ändå. Det är inte samma sak att sitta hemma och plugga som det är i mitt kära, unkna, gamla bibliotek. Där flyger tiden iväg, här hemma sniglar den sig fram. Har på något vis lyckats producera lite text idag i alla fall, hade kunnat vara betydligt mer dock. Första deadlinen närmar sig med stormsteg känns det plötsligt som. Menmen, det kommer lösa sig, det är ju kul att skriva.

Igår åkte vi iväg och skulle vaccinera oss inför våren. Två sprutor fick jag minsann, en i varje arm. Förmodligen blir det två till innan avfärd också. Trevligt var det, jag kan inte minnas sist jag fick några sprutor men det var helt klart en angenäm upplvelse. Om än en dyr sådan.

Ska snart bege mig till jobbet och försöka styra upp lite affärer med en gammal tant från Malmö, ser inte fram emot det. Eller det ska bli jättekul att jobba som vanligt, bara den där tanten som stör mig lite. Inspirationen flödar verkligen idag...

Hallååå. hur gick matcheeen? pallar inte kolla själ.v. jag blev ivägreaden på singstar istället. sjukt kul jag var asgrym. u viöö jag helst inte gå oc lägga mig för då måste jag gå upp och åa till skolan. rka. det flyter typ gin o tonic i mitt blofd just nu. hur sja kag få brot det på 6 ttummar innan jag måste gå upp? det dåg inte. hiooas ail vann iaf. pretty please?

Hade ju långt gångna planer på att åka hem efter skolan igår, gå och lägga mig och inte gå upp igen förrän nu på morgonen och åka till jobbet. Ett rent under att jag över huvud taget tog mig igenom dagen i skolan igår med tanke på torsdagkvällens intag av gin o tonic. Slog nog rekord i antal gäspningar, men vi hade det mysigt i vårt grupprum med gröna fåtöljer iaf. Åter till saken. Det började bra, kom hem strax före fyra, fixade lite grejer och hamnade sen i horisontellt läge på sängen och somnade. Och sov. Tills Bea ringde och frågade om jag skulle med på Lena & Orup på Kinateatern. Haha tänkte jag, jag är dödstrött, måste gå upp på en gång om jag ska hinna dit, de är två av de artister jag har allra minst till över för i hela världen osv. Så tänkte jag. Och sa till Bea att självklart ska jag med va roligt! Så det vara bara att byta ut mjukiströjan mot en något mer presentabel kofta, slänga sig på bussen och sen...eh...njuta? Vet inte riktigt vad jag tycker om showen fortfarande faktiskt. Kände knappt igen några låtar (till Beas stora förtret), deras mellansnack var helt otroligt jättestelt, för att inte tala om de krystade skämten. Men stundtals var det väl ändå en bra show på nåt vis. Mitt största nöje låg nog ändå i att studera publiken, heeelt sjukt hur mycket tanter och gubbar som satt och dregglade och verkade dyrka dessa två, i mina ögon halväckliga, artister. Folk satt som förtrollade och sjöng med och diggade som om de vore i himlen. Rätt kul om än lite skrämmande. Det var helt klart värt att gå dit iaf. Sen åkte jag hem och fick äntligen min efterlängtade sömn och nu sitter jag här på jobbet och säljer skitdåligt. Det ringer ju för tusan ingenting. Svenska folket, upp och hoppa och ring till mig! Vi fixat nåt bra åt er, jag lovar! Försöker tagga mig själv till att sälja och supa in den nya, mer seriösa attityd som så sakta växt fram här. Möttes i morse av ett stort plakat där det står: "God morgon! Fokus! Kreativitet! Mer jobb - mindre dagis!" Tycker jag kan vara ledorden för dagen.

Att fotbollsupplevelserna så ofta ska sluta i bråk. Igår till och med sluta med att polisen tvingas avlossa varningsskott. Ledsamt också att det allt som oftast är mitt eget favoritlag som är inblandat. Dock frågar jag mig den här gången vad Helsingborgs supportrar tänkte med igår? De vann ju för tusan. Stort dessutom. Varför då förvandla fest till pest?

Ordet firmafest har för mig en otroligt negativ klang. Förmodligen beror det på de tillställningar jag bevittnat och tyst genomlidit under tiden på UPS, där allt och inget var tillåtet, budgeten låg kring 15 kr per person, hade man tur fick man genomlida två timmars statistiktugg av någon aldrig annars närvarande chef. Lokalerna skulle helst vara så skabbiga som möjligt, maten likaså, det var lite ofint att prata med folk från andra avdelningar tidigt på kvällen. Senare var det däremot fritt fram att välja ut ett offer, supa sig redlös och göra allt i sin makt att få hem denna. Aldrig har det nog funnits ett företag med en så strikt uttalad policy om förbud för förhållande mellan anställda, men där det samtidigt blandats kroppsvätskor i så många olika kombinationer. Så jävla vidrigt. Sakar har hänt på dessa så kallade fester som jag mår illa av bara av att tänka på. Skabbigt. Själv drack jag aldrig mer än ett glas vin eller motsvarande, allt för att dels kunna värja mig mot eventuella påhopp och för att alternativet för att stå ut hade varit att bli likadan som de andra själv och det fanns liksom inte. Ska sägas att det självklart finns personer som är undantagna från beskrivningen ovan, men de är få. Ack så få.

Så. Med den lilla inledningen skulle jag bra klargöra att det vi gjorde med 3 igår inte var en firmafest. Låt oss istället kalla det för en trevlig kväll med trevliga människor som umgicks under trevliga former. Eftermiddagen inleddes med fotografering för den nya hemsidan, bildbevis finns redan nu men jag vet inte om jag får visa det ännu så jag återkommer med det senare. Bäst att vara på den säkra sidan så ingen blir stött. Sedan följde några lättsamma genomgångar med eminenta personer inom företaget, alla lika positiva, drivna och engagerade. Och kan ni tänka er, ingen blev halshuggen för att de skämtade eller gav gliringar. Fantastiskt. Därefter rullade vi vidare in mot stan för middag. Rullade gjorde väl i och för sig inte vi som åkte med Ruslan som kör som en polsk biltjuv. Fast han är från Ryssland. Vi flög väl mer fram. Men det var roligt, jag gillar att åka fort. Sen hade vi alla en mycket trevlig stund med mat och vin och öl, innan några tappra krigare gick vidare till O-baren. Där svepte vi en drink och konstaterade att chefen är från Täby. Klart han är, han är ju grym. Marianna och jag avslutade sedan kvällen med världens snabbaste besök på Utecompagniet. Vi drack inte ens upp våra drinkar innan vi gick, hur tänkte vi där? Har visserligen ett minne av att jag vid det laget var väldigt trött, men ändå! Sen var det hem och sova och idag är jag inte det minstaste bakis. Skönt. Skulle det vara så att jag hade några bilder att visa er skulle jag göra det, men det har jag inte. Högst ovanligt för att vara ett 3-event då alla brukar sitta som de trogna mobilnördar vi är och fota hej vilt. Men det ryktas om en fest till inom en snar framtid och då jäklar.

Slutligen, klasskillnad är ordet som ligger på mina läppar just nu. Ingen jävla firmafest. Klasskillnad. Som jag egentligen skulle vilja stava med tre S men det får man ju inte. Ajabaja.

Vaknade kl 6 imorse och har inte sovit sedan dess. Och för att göra det hela mer tragiskt vaknade jag av en dröm där jag drömde att jag försovit mig till en viktig grej som jag tydligen skulle vara på kl 17 en eftermiddag, och i drömmen vaknar jag och inser att klockan är 17.22. Som om jag någonsin skulle försova mig. Eller det kanske jag skulle, men föga troligt till ett möte som börjar klockan 17. Jaja, det är väl bara att sätta igång den här dagen då. Den har inletts med en brutal dos träningsverk som måste motarbetas på något vis. Kanske med en kopp thé och ett återtåg till sängen? Det blir nog bra.

Har ni någonsin sett en hamster som varit 30cm lång? Det låter ju helt bissart som helst. Tydligen kan de vara så långa, i alla fall enligt ledtråden man fick av tjejen på ett sånt där gissa-vilket-ord-vi-söker-och-ring-in-till-oss-så-har-du-chansen-att-ha-pengarna-på-kontot-redan-idag-program. En annan ledtråd var att djuret de sökte (vilket alltså var hamster) ofta kryper omkring i underjordiska gångar två meter under marken. ??. Jag har visserligen aldrig haft en egen hamster, men desto fler marsvin och inte ens de blev ju 30 cm ens när de gäspade och sträckte på sig. Man undrar ju vad det är för ljushuvud som står där i rutan dygnet runt och lurar folk på pengar. Dock var den här tjejen i alla fall trevlig nog att låta bli att spy i rutan, det ska hon väl ha lite cred för. Jag tycker för övrigt att hamstrar är lite äckliga.

Fötst slutar Calle och idag var det Alexs tur att lägga ned. Två favoritbloggar inom loppet av bara några dagar. Trist. Och till råga på allt så lyckas Katrin totalsåga min arbetsgivare i samma veva. Trist. Vad ska jag läsa nu? Jag kommer sakna familjen Schulman.

Kanske är det lika bra att det blir mer tid över till annat dock. Typ plugga. Dags att sätta igång igen eftern en ledig fredag och helg. Nätdejting, here we come. Alla verkar tro att jag har något slags djupare intresse av detta fenomen och att jag skulle ha en bred erfarenhet av att själv utövat det. Nej vänner, det har jag inte. Har inget intresse av att göra det heller. Full respekt till er som gör det, men jag själv känner mig inte lockad. Så nu har vi rett ut det. Däremot är det en otroligt spännande bransch ur ett ekonomiskt och marknadsföringsmässigt perspektiv, därför föll valet just här.

Joråsatt... I vilken ände ska jag börja attackera den här dagen?  Tål att tänkas på över ett glas juice.

Peace