Martina

Jag gillar det! Ödets ironi liksom. Och håll med om att det faktiskt händer rätt ofta att något händer där just detta uttryck passar in. I alla fall. Den här gången handlar det om pärlörhängena som finns på bild lite längre ned. Och hur glad jag var för att de överlevt så länge och att jag fortfarande har dem. Tji fick jag för igår var jag på middag med min kära praktikantkollega och när jag skulle ta av mig jackan så måste även ett örhänge följt med och sen var det poff borta. Nu är de ju köpte i Kina och kostade nog inte många kronor, men ändå. Typiskt när jag precis hyllat dem.