Martina

Den långa resan till Shanghai var tänkt att ta en herrans lång tid. Flyg i ottan till London för att sedan vänta där sex timmar innan det var dags att flyga tillbaka över Sverige med destination Shanghai. Men kvällen innan avfärd fick jag ett sms från British Airways som vänligt meddelade att första planet var inställt. På onlinebokningen såg det ut som att de bokat om mig på ett senare plan som skulle ge mig 1h20min på Heathrow vilket borde varit lugnt eftersom planen skulle komma och gå från samma terminal. Åkte ändå ut till Arlanda i god tid, och lyckades där nästan bli ombokad igen på en Finnair-flight vilket hade varit fantastic eftersom de faktiskt flyger åt rätt håll hela vägen. Men icke, jag fick istället snällt knata iväg till London-gaten. Väl på planet var det lite sent iväg. Ännu lite efter tidsschemat tog vi mark i London. Och ytterligare 20 min senare fick jag gå av planet. Vid det här laget var det 50 min kvar tills nästa plan skulle avgå och här påbörjade jag nog någon slags rekordrusning genom terminal 5 på Heathrow. Lååååång trång gång avverkades i språng, nästlade mig igenom priority linen i varenda kontroll jag skulle igenom och höll på fullaste allvar att gå i bitar när en familj framför  mig i stora säkerhetskontrollen skulle krångla. Vill inte ta av skorna, är emot religionen att ta av något annat, barnet skriker, oj-där-var-visst-en-till-flaska-längst-ned-i-väskan-som-inte-fick-tas-med, smaka barnmaten, recept på medicinen.... Jag trodde aldrig att det skulle ta slut, och när jag väl packat upp och ner mina två datorer och diverse andra prylar så var det inte mer än 20 min kvar. Rusade ner till det lilla tåget som tar en ut till gaterna, upp för rulltrappor, genom gångar, och så uppenbarade den sig så äntligen - min fina gate som just då kändes som hemma. Inte sist på planet men nästan ville jag mest ligga i en hög på golvet och inte röra mig. Blev dock happy happy  när jag hittade min plats och det sen inte kom en enda person och satte sig bredvid så jag hade tre säten för mig själv. Yay. Kunde inte sova en blund när det väl begav sig, men jag kom med i alla fall. Vilket var mer än min väska gjorde, men det var ok ändå. Blev utropad i högtalarna vid bagagebandet i Shanghai som Mister Aberg Somomomonånting och fick snällt fylla i papper och blev lovad att väskan skulle komma följande dag. Men inte ens det fick mig på dåligt humör, utan jag gick ut till taxikön med ett stort smile på läpparna och lycklig över att vara hemma i Shanghai igen.

Och trots allt springande (eller tack vare egentligen) så blev ju faktiskt den långa färden några timmar kortare.