Martina

Idag har jag börjat ett nytt projektjobb som ska hålla på i 7-9 dagar. Så hette det innan i alla fall, men idag har vi klarat av cirka en tredjedel av det som ska göras så jag tvivlar på att det kommer ta så lång tid. Trist för jag hade räknat med pengarna men skönt för det var kanske inte det roligaste göromålen. Dessutom klarar jag inte av när saker sköts så innefektivt som det stundtals gjorde, snacka om att flera personer gjorde samma arbete dubbelt. Nu är jag brutalt trött och möts av en mailbox från det förbannade företaget jag försöker jobba för åt pappa (här har det minsann inte skrivits på något tysthetskontrakt hehe). En massa glädjehistorier om hur bra det går för andra länder som gör samma jobb som jag. KUL för dem då, för mig går det käpprätt åt helvete.

Var köper man det där gamla täcket man ska ha att dra över sig när man är less? Haha, nu börjar jag skratt åt mitt tycka-synd-om-mig-självande, då känns det genast bättre.