Martina

Jag håller på att förgås av väntan. Det har gått så långt att jag är inte ens nervös över det besked jag väntar på, jag skiter i om det blir av det negativa slaget, så länge det kommer. Jag jonglerar för tillfället med två olika praktikplatser och jag vet inte hur det hela ska sluta och jag vet att om jag inte får slutgiltigt besked snarast från det ställe som ännu inte lämnat så kommer en av bollarna att falla platt till marken. Det känns som att jag hela tiden från maj månad gått och väntat på liknande besked. Oftast har det uppenbarligen blivit nej eftersom jag fortfarande väntar, men ett och annat ja har även slunkit med, men antingen har de kommit för sent eller så har de dragits tillbaka på grund av diverse orsaker, läs taskigt med pengar i företagen. Trist att det har blivit så, för nu har det gått så långt att glädjen liksom försvunnit ur det hela, och jag vill bara veta så att jag kan gå vidare utifrån det besked som kommer. Dessutom tycker jag att det är respektlöst att dra ut nåt så förbenat på tiden, tror de verkligen inte att man har annat att göra också?