"Jag är faktiskt fin i det!"
Så brukade min fina vän Elin säga om saker hon hade på sig, och jag tycker det är bra! Vi säger inte så ofta att vi är fina i något faktiskt. Elin krossar just nu mitt hjärta genom att vara bosatt i Australien, men det gör inget för jag blir glad när jag tänker på att hon är en av ganska få personer jag känner som gör slag i saken och faktiskt går emot de normer och vägar samhället har stakat ut åt oss. Så jag förlåter henne och hoppas att vi kan ses snart ändå, kanske i Hongkong som vi pratade om förut! Jag känner mig lite på det sättet själv också ibland, men sen inser jag att jag nog misslyckats med just den här göra-slag-i-saken-biten och att det mesta hos mig förblir outövade idéer.
I alla fall. Jag kom att tänka på Elin nyss när jag tyckte att jag förtjänat att stänga ner jobbdagen, fixa lite middag och titta på några avsnitt av någon härlig dramafyll tv-serie. Då tänkte jag att "jag är faktiskt vär det". Sen insåg jag snabbt att jag inte alls är värd det eftersom min effektiva arbetstid idag kan räknas i minuter och jag mest suttit och väntat på ett samtal och sen pratat det här samtalet. Men ibland kan man inte kräva så mycket mer av en obeslutsam snart 25-åring som inte gillar sitt nuvarande jobb. Och som jag väntar. Blir det ett JA så blir det sjukt bra, dock måste jag då ta tag i att slingra mig ur ett annat jobb som jag egentligen tackat ja till. Och blir det NEJ så har jag ju det här andra jobbet, så då blir det ju bra ändå kan man tycka. Win-win helt enkelt, fast det ena är lite mer win än det andra. WIN-win kanske. Mina grannar har förresten satt upp en sån här ljusslinga på balkongen, men de släcker den när de går hemifrån. Är inte det lite snålt mot oss andra som vill beundra julepyntet? Jag kan tycka det.
I alla fall. Jag kom att tänka på Elin nyss när jag tyckte att jag förtjänat att stänga ner jobbdagen, fixa lite middag och titta på några avsnitt av någon härlig dramafyll tv-serie. Då tänkte jag att "jag är faktiskt vär det". Sen insåg jag snabbt att jag inte alls är värd det eftersom min effektiva arbetstid idag kan räknas i minuter och jag mest suttit och väntat på ett samtal och sen pratat det här samtalet. Men ibland kan man inte kräva så mycket mer av en obeslutsam snart 25-åring som inte gillar sitt nuvarande jobb. Och som jag väntar. Blir det ett JA så blir det sjukt bra, dock måste jag då ta tag i att slingra mig ur ett annat jobb som jag egentligen tackat ja till. Och blir det NEJ så har jag ju det här andra jobbet, så då blir det ju bra ändå kan man tycka. Win-win helt enkelt, fast det ena är lite mer win än det andra. WIN-win kanske. Mina grannar har förresten satt upp en sån här ljusslinga på balkongen, men de släcker den när de går hemifrån. Är inte det lite snålt mot oss andra som vill beundra julepyntet? Jag kan tycka det.
Kommentarer
Postat av: Elin
Roligt att jag inte alls ser mig själv som någon som "gör slag i saken".. Men tur är väl det fr herregud skulle jag göra slag i allt som pågår där uppe hade det blivit kortslutning på 2 röda. Procentuellt sätt tror jag att jag gör slag i saken lika ofta som alla andra, bara det att jag har fler saker att göra slag i för det dyker upp så mycket idéer hela tiden, så det verkar som jag kanske gör fler slag än andra, vilket jag nog gör rent antalsmässigt fast egentligen inte procentuellt räknat :)
HONGKONG 2010!
Trackback
