Martina

Mycket krig och katastrofer och nöd. Varje gång jag ser bilder på soldater i fält blir jag lika imponerad över hur de av mina vänner som själva varit stationerade i Irak och Afghanistan klarar av att gå vidare så bra som de verkar göra. Det kan inte vara lätt alla gånger, och jag fascineras av hur de är militärer ut i fingerspetsarna, även när de befinner sig på svensk mark på poster som är i jämförelse helt ofarliga. Och mitt i allt det hemska så skrattade vi också förra veckan åt hur lustigt det är att man på deras arbetsplats och där jag tidigare hade praktik inte reagerar när någon går förbi i full mundering och vapen i högsta hugg. (Nu syftar jag väl främst på min amerikanska vänner även om jag har full respekt för vad de svenska militärer jag känner gör också och hoppas att jag aldrig någonsin behöver se dem skickas ut i skarpt läge.) När jag tänker efter så är det nog någon av dessa vänner jag helst skulle ha med mig om det höll på att gå riktigt illa någon gång, jag beundrar deras beslutsamthet när det väl gäller.