Martina

Blev brutalt avbruten alldeles nyss mitt i skrivandet av föregående inlägg av att jag hör Bea (som för tillfället ligger på soffan) börja störtgråta och flämta något till Harald som hon pratade i telefon med. Jag blev så klart orolig och kilade ut på en gång, och då satt stackars Beis där och hade panik över att hon inte kunde andas. Stackarn har varit förkyld hur länge som helst och ikväll gick vi utomhus en massa när det var riktigt kyligt så det blev lite värre igen och nu var näsan helt igentäppt och hon tyckte det var svårt att andas genom munnen. Men hon lever och andas igen nu. Tur det.

Om ca 32 timmar sitter Marianna och jag i en taxi på väg till flygplatsen för att plocka upp Eric o Johan! Kuuuul! Om vi nu inte blir för fulla på studentpartyt imorn och somnar i en buske någonstans i Shanghai. Eller buskar är ju inte så vanligt förekommande här iofs, men kanske bakom en soptunna? Fast antalet soptunnor och buskar är nog rätt lika iofs. Ni förstår vart jag försöker komma. Jeje.