En lååång resa

Mentalt har väl denna resa pågått en halv evighet redan, speciellt för mina två medresenärer. Själv blev jag medlurad på planerna en blöt kväll på Sturecompagniet någon gång i våras, tror att det var under någon slags 3-middag/fest. Så smått fantastiskt är det väl att vi alla sitter här och myser på ett fint hotellrum många månader senare. Jag har nog hört er som tvivlat på att vi (alla) skulle komma iväg, men tji fick ni minsann.

Den faktiska resan började i onsdags förmiddag. Innan dess hade det tagits hand om en jäkla massa packande och hej och hå, men i onsdags var vi äntligen på plats med de närmast sörjande. På något mirakulöst sett lyckades vi charma/ljuga oss igenom incheckningen så att vi slapp betala någon övervikt och dessutom komma ombord med 4 rejäla handbagage var. Tro mig mina vänner, det krävde sin kvinna att släpa alla dessa grejer över halva jordklotet. Och alla som bara säger typ ?res med en tandborste och det du har på dig, resten kan ni köpa där?. För det första är vi ju inte gjorda av pengar, och även om vi lever galet gott på csn här så är det ju bara onödigt att köpa precis allt här för det kostar ju ändå lite och dessa pengar lägger jag då hellre på onödiga småprylar och resor. Så det så. För det andra måste jag skriva något om också eftersom jag började med för det första i förra och visst hade jag något att säga men det har jag dessvärre glömt. Och för det tredje (fast egentligen andra då) så är det ju faktiskt jobbigt och tråkigt att behöva köpa precis allt i början, ska vi vara här i sju månader lär man ju vilja shoppa hela tiden.

Oki nu ska jag återgå till resandet. Allt och alla kom med hela vägen, det var trångt på hyllorna ovanför våra säten (och ovanför våra grannars säten också hehe), ingen av oss fick mer än några minuters sammanhängande sömn och mot förmodan fick vi tag på en minibuss på flygplatsen så vi slapp åka i två olika taxis in till hotellet. Inte en chans att vi hade fått plats med allt i samma nämligen. Oki och här så hoppar jag till ett nytt inlägg för det är så jobbigt att läsa allt för långa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0