Martina

Alltså jag är hemskt ledsen att jag tjatar om detta smällande, men ikväll hände det igen! Kineserna måste vara komplett galna när det kommer till fyrverkerier och smällare! Hela den senaste veckan har jag i princip vaknat av att det har smällt, och somnat till samma (knappast sövande) ljud. Nyårsafton var ju totalt urspårad, men jag undrar om inte ikväll var nästan ännu galnare! Vi hade oss en lugn hemmakväll med lite drinkar och så hör vi hur det börjar smälla mer än vad de gjort de senaste kvällarna ändå. Så efter ett tag går vi alla ut på balkongen, och mina vänner, det var som att stå med en kulspruta vid varje öra och ha någon som droppar bomber lite här och där. Plus de visuelle effekterna av en och annan raket som faktiskt visar sig vara fin att titta på och inte bara låter. Det var heeelt omöjligt att höra vad personen en decimeter bort sa! Och det bara fortsatte! Nu verkar det ha lugnat ned sig men så är klockan två också. Jag är bara så fascinerad över hur de orkar! För nu känner jag faktiskt att jag har fått nog av detta smällande. Dock skulle det vara intressant att få reda på vad det är vi firat ikväll eftersom det smällde så himla mycket. Jag menar, alla andar och så måste ju ha blivit utdrivna ur hemmen för länge sedan så som folk har hållt på? Jag fattar ingenting. Hoppas det här var något slags klimax i alla fall så att det kan ta slut snat. Det sitter för övrigt ett litet kryp på andra sida rummet på väggen som stör mig ganska mycket. Jag vågar inte gå upp och kolla vad det är, med fara för att det är något läskigt som jag inte vågar göra mig av med. Eller klart att det är läskigt eftersom det är ett kryp iofs. Det har annars varit väldigt skönt här till skillnad från de andra sunkiga lägenheterna vi kollade på innan, jag har inte sett minsta lilla äckeldjur här än så länge. Förutom det som sitter på väggen nu då men det ser itne allt för köttätande ut ändå. Ska nog släcka lampan och ignorera det snart, det brukar funka. Förvisso läskigt att inte veta vart det har tagit vägen sen när man vaknar, men hellre det än en garanterad adrenalinchock ikväll om jag ska börja ge mig på den nu... Fattar inte varför det aldrig är någon som tar mina julklappsönskningar om att få gå i sån här fobiterapi på allvar. Så länge får jag fortsätta förtränga. Fast Bea är ganska modig, kanske att jag kan få hjälp av henne eller Marianna om det skulle behövas senare under min vistelse här. Vissa av er glömmer väl aldrig fjällvandringen + martina + spindeln i tandborstspåsen... Inte jag heller.

Från smällare till småkryp, det svänger snabbt ibland. Nu ska jag ta min förkylda näsa och sova tror jag bestämt.

A demain.