Martina

Kvällens uppdrag var alltså att äta Pekinganka. Siktet var satt på en speciell restaurang och efter lite vilsegång hamnade vi rätt. Dock var Pekinganka på riktigt kinesiskt vis kanske inte helt min grej. Ankan i sig var jättegod, men att få fat på fat serverade med fettbitar och stekta skinnbitar fick mig lite att tappa aptiten. Det roligaste var dock när Bea deklarerde att hon spanat in en bit som såg extra god ut. Jag hade redan tidigare sett vad det var men valt att hålla inne med det då jag vet att det skulle vända ut och in på magen hos vissa i sällskapet, men Bea var så snabb med pinnarna att innan jag han stoppa henne satt hon där med ankans huvud i handen haha. Det var ganska komiskt, behöver väl knappast tillägga att den "köttiga" biten ganska snabbt åkte tillbaka på serveringsfatet :)

Sen rullade vi över till en bar som var väldigt död förutom några som firade nån födelsedag och lite annat folk, men de hade i alla fall goda cosmopolitans. Sen gick vi vilse i ett kvarter i jakt på en annan bar (som aldrig hittades) och sen åkte vi till Malones som är ett säkert kort här om man vill se lite västerlänningar och få lite hemkänsla. Där blev vi snabbt uppraggade av två italienska herrar som iofs var väldigt trevliga. Drack lite drinkar och sen åkte vi hem. Ska upp alldeles för tidigt imorgon för att träffa vår mäklare och sen ska det vara fint väder så då ska vi väl ut på stan och utforska.

Bea är för övrigt värd en stjärna i kanten idag för att hon skrev en lapp med en kinesisk adress (med tecken alltså) som vi lämnade till en taxichaffis och han fattade på en gång! Ett stort steg! En av italienarna lärde oss även att "jag ska äta mat" och "jag ska gå på toa" låter likadant på kinesiska sånär som på nån liten uttalsskillnad så det kan lätt bli fel där. Ungefär lika riskfyllt som att kärlek och cancer är samma ord på det här mystiska språket. Även fyra och död. Hur ska det här inlärandet gå undrar jag bara.