Martina

Kommer ni ihåg när man var yngre och gick i grundskolan och läste språk och lärde sig genom att plugga glosor, härma läraren, ha små rollspel etc? Så är vår skola nu! Så himla kul!!! Min klass är jättetrevlig, lärarna är hur gulliga som helst, inget är svårt, allt är lätt (därmed inte sagt att det mesta glöms bort när man går ut genom dörren hehe), man får rast mest hela tiden, campus är hur bra som helst... Listan kan göras lång! Och det är så fascinerande att lära sig ett språk som verkligen verkligen ÄR utrikiska rakt igenom. Allt annat har man ju alltid haft någon liten koll på. Svenska räknas väl inte, ungerskan kom flygande in i hjärnan på ett par månader av att bo där, engelskan likaså (av att bo i Ungern alltså), franskan började ju från grunden men det är ju ändå en helt annan sak än kinesiskans kryptiska tecken, och till och med i min korta ryska-karriär fanns det mycket likheter med andra språk jag kunde innan. Men denna kinesiska alltså, den är ju helt ny. Och så häftig! Och det är så coolt att efter bara några veckor här och tre dagar i skolan så ser jag på tecknena på ett helt annat sätt. Det är inte alls samma virrvarr av streck, utan det finns en logik, ett system och en uppbyggnad som jag lärt mig genomskåda. Sen att jag inte har det blekaste om vad det mesta betyder är ju en annan femma. Den biten kommer snart. Har plöjt en halv säsong av Prison Break med kinesisk text till, jättebra träning att sitta och försöka känna igen tecken! Jag trivs ju allmänt väldigt bra på universitetet hemma i Stockholm också, men det här är kul på ett helt annat sätt!