En spännande morgon
Den här dagen började klockan 04.45 med att mobilen väckte mig för första gången. Efter lite snoozande tog jag mig upp och drog på de närmsta kläderna jag kunde hitta och sen gick vi ner för att ta en taxi till skolan. Känns redan som att det var flera dagar sen, dagarna blir så galet lång när man är uppe så tidigt! Taxichaffisen hade lite svårt att hitta men han var tålmodig och lät oss läsa på vår karta och peka vart vi skulle när vi närmade oss. Sen irrade vi omkring lite i mörkret på området för studentkorridorer men isåg efter en stund att vi gick omkring bland de kinesiska korridorerna fast vi skulle vara vid dem för utländska studenter (ja det är skillnad på dem, och de utländska studenterna betalar betydligt mer per person och månad för ett rum utan kök än vad vi gör för vår lägenhet). Till slut hittade vi rätt byggnad men då var grindarna stängda, så vi klättrade helt enkelt över staketet för att komma in på området. Tre koreaner satt och stirrade storögt på oss, som tur var inga vakter. Sen hittade vi en ingång och kunde till vår lättnad konstatera att det bara var just tre personer i kön framför oss. Varför vi var där så himla tidigt var för att vi på flera håll hört att det blir kaos vid hälsoundersökningarna och att det förra året hade varit slut på nummerlappar även om man var där två timmar före det hela satte igång. Men nu var vi i alla fall på plats och förutom att det var väldigt kallt så var det nemas prolbemas att vänta de två och en halv timmarna. Vi hade korsod och jag hade även en oläst Åka Skidor, då kan jag vänta hur länge som helst.
Det skulle vara att ljuga att säga att allt var redo för start i tid, men med bara en halvtimmes försening så började i alla fall undersökningarna, och vid det laget hade kön växt sig till åtminstone 50 personer som fick stå ute i en trång korridor, då var vi allt glada att ha varit där så tidigt. Det hela gick sen till på följande sätt:
Vid ett långt bord satt massa kineser uppradade och sen började man helt enkelt i ena änden och lämnade fram olika papper och blanketter vid varje person, som i sin tur skrev något, satte en stämpel eller en klisterlapp på dem. Varför det behövdes 10 personer för detta och inte en kan nog bara kineserna själva svara på. När långbordet var avklarat fick man så gå in bakom en liten skärm där det var dags för blodprov. Jag hade fasat lite för detta med tanke på hygien osv, men det var inga problem. Rena sprutor och ren sjuksköterska och inte gjorde det ont heller. Sen var det två män som tog ens väska och saker och satte på en annan stol, där man skulle vänta några minuter och kolla att det inte blödde längre. Det hade ryktats om en buss blablabla, så vi trodde att vi skulle bli ivägbussade någon annanstans för att göra mer undersökningar, men det slapp vi som tur var utan det var helt enkelt en mobil hälsocentral inhyst i en stor buss. Det fanns tre små rum, i det första var det lungröntgen som gällde, i det andra tog de blodtrycket samt klämde väldigt hårt på magen (tydligen behövde inte killar göra detta andra steg så vi misstänker att det hade med att kontrollera för graviditet att göra) och i det sista rummet fick man ligga ner och få ekg taget samt ett ultraljud på magen/lungorna. Ulraljudet var spännande, jag låg och kollade på skärmen och inbillade mig att det skulle dyka upp ett litet barn där hela tiden, det var obehagligt. Och sen var det klart! Vi var väl klara strax efter tio, då var kön ännu mycket längre och de som stod mot slutet då fick förmodligen vänta hela dagen stackarna.
Efter detta äventyr strosade vi över till Foreign Students Office där vi behövde hämta ut ett orginal av antagningsbeviset eftersom vi bara fått det mailat förut och det inte gilldes vid ansökan om förlängt visum. Sen var en kvinna där även uppmärksam nog att kolla om vi hade ett till formulär som skulle skickats per post, men det hade vi ju inte fått heller. Så då gav de oss en två decimeter tjock bunt med alla utländska studenters blanketter och bad oss leta igenom och se om vi hittade våra. Rätt intressant att de gav oss tillgång till all information som fanns där, och lyckligtvis fanns även våra papper där! Så nu måste vi bara vänta till tisdag och få den godkända läkarundersökningen tillbaka så är vi all set för ett längre visum och fler in- och utresor i landet. Skönt. Sen åkte vi bara och åt lunch och tog en snabb manikyr och sen gick jag hem och fastnade framför datorn i många många timmar. Städade gjorde vi också iofs.
Var så härligt att se alla riktigt gamla människor som verkar våga sig ut nu när solen tittar fram, de satt i mängder i sköna stolar ute på trottoarerna och myste!
Det skulle vara att ljuga att säga att allt var redo för start i tid, men med bara en halvtimmes försening så började i alla fall undersökningarna, och vid det laget hade kön växt sig till åtminstone 50 personer som fick stå ute i en trång korridor, då var vi allt glada att ha varit där så tidigt. Det hela gick sen till på följande sätt:
Vid ett långt bord satt massa kineser uppradade och sen började man helt enkelt i ena änden och lämnade fram olika papper och blanketter vid varje person, som i sin tur skrev något, satte en stämpel eller en klisterlapp på dem. Varför det behövdes 10 personer för detta och inte en kan nog bara kineserna själva svara på. När långbordet var avklarat fick man så gå in bakom en liten skärm där det var dags för blodprov. Jag hade fasat lite för detta med tanke på hygien osv, men det var inga problem. Rena sprutor och ren sjuksköterska och inte gjorde det ont heller. Sen var det två män som tog ens väska och saker och satte på en annan stol, där man skulle vänta några minuter och kolla att det inte blödde längre. Det hade ryktats om en buss blablabla, så vi trodde att vi skulle bli ivägbussade någon annanstans för att göra mer undersökningar, men det slapp vi som tur var utan det var helt enkelt en mobil hälsocentral inhyst i en stor buss. Det fanns tre små rum, i det första var det lungröntgen som gällde, i det andra tog de blodtrycket samt klämde väldigt hårt på magen (tydligen behövde inte killar göra detta andra steg så vi misstänker att det hade med att kontrollera för graviditet att göra) och i det sista rummet fick man ligga ner och få ekg taget samt ett ultraljud på magen/lungorna. Ulraljudet var spännande, jag låg och kollade på skärmen och inbillade mig att det skulle dyka upp ett litet barn där hela tiden, det var obehagligt. Och sen var det klart! Vi var väl klara strax efter tio, då var kön ännu mycket längre och de som stod mot slutet då fick förmodligen vänta hela dagen stackarna.
Efter detta äventyr strosade vi över till Foreign Students Office där vi behövde hämta ut ett orginal av antagningsbeviset eftersom vi bara fått det mailat förut och det inte gilldes vid ansökan om förlängt visum. Sen var en kvinna där även uppmärksam nog att kolla om vi hade ett till formulär som skulle skickats per post, men det hade vi ju inte fått heller. Så då gav de oss en två decimeter tjock bunt med alla utländska studenters blanketter och bad oss leta igenom och se om vi hittade våra. Rätt intressant att de gav oss tillgång till all information som fanns där, och lyckligtvis fanns även våra papper där! Så nu måste vi bara vänta till tisdag och få den godkända läkarundersökningen tillbaka så är vi all set för ett längre visum och fler in- och utresor i landet. Skönt. Sen åkte vi bara och åt lunch och tog en snabb manikyr och sen gick jag hem och fastnade framför datorn i många många timmar. Städade gjorde vi också iofs.
Var så härligt att se alla riktigt gamla människor som verkar våga sig ut nu när solen tittar fram, de satt i mängder i sköna stolar ute på trottoarerna och myste!
Kommentarer
Trackback
