Pyttsan

Inte mycket till leende på läpparna när jag vaknade imorse va. Snoozade ett par gånger i hopp om att värken i hela kroppen, både på in- och utsidan, skulle släppa men det gjorde den inte. Sen kom Marianna in och kollade läget och frågade om jag skulle gå till skolan, Nej flög det ur mig då utan närmare eftertanke men det var nog kroppen som talade. Hon skulle också stanna hemma, och för en stund sedan så upptäckte jag att även Bea och Harald var kvar hemma. Harald hade tydligen vaknat upp mitt i natten med halsont han med. Vad är det för monstervirus som Julian smittat oss (mig) med? Hela gänget är utslaget. Eller Bea såg ganska  levande ut när hon kom in här tidigare, får kolla hur hon mår.

Känns som ett nederlag, har inte missat en enda lektion tidigare men nu missar jag två på morgonen. Men men, den här gången var det inte mycket att göra åt. Känns lite bättre nu i alla fall. Huvudet värker fortfarande och halsen litegrann och hostan attackerar då och då också men inte lika illa som det var i morse. Har varit uppe nu och pluppat i mig lite piller (då är det lite illa som ni som känner mig vet) och kokat thé och tagit fram nån mjuk kakgrej jag inhandlade igår. Måste varit synsk när jag handlade, för det enda jag kunde tänka mig att äta som vi hade hemma var den kakan. Fast Marianna har beställt McDonalds till gänget också, ska väl försöka pluppa i mig lite av det med även om det mest känns som om halsen kommer rivas sönder.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0