Firmafest, är det så det heter?
Ordet firmafest har för mig en otroligt negativ klang. Förmodligen beror det på de tillställningar jag bevittnat och tyst genomlidit under tiden på UPS, där allt och inget var tillåtet, budgeten låg kring 15 kr per person, hade man tur fick man genomlida två timmars statistiktugg av någon aldrig annars närvarande chef. Lokalerna skulle helst vara så skabbiga som möjligt, maten likaså, det var lite ofint att prata med folk från andra avdelningar tidigt på kvällen. Senare var det däremot fritt fram att välja ut ett offer, supa sig redlös och göra allt i sin makt att få hem denna. Aldrig har det nog funnits ett företag med en så strikt uttalad policy om förbud för förhållande mellan anställda, men där det samtidigt blandats kroppsvätskor i så många olika kombinationer. Så jävla vidrigt. Sakar har hänt på dessa så kallade fester som jag mår illa av bara av att tänka på. Skabbigt. Själv drack jag aldrig mer än ett glas vin eller motsvarande, allt för att dels kunna värja mig mot eventuella påhopp och för att alternativet för att stå ut hade varit att bli likadan som de andra själv och det fanns liksom inte. Ska sägas att det självklart finns personer som är undantagna från beskrivningen ovan, men de är få. Ack så få.
Så. Med den lilla inledningen skulle jag bra klargöra att det vi gjorde med 3 igår inte var en firmafest. Låt oss istället kalla det för en trevlig kväll med trevliga människor som umgicks under trevliga former. Eftermiddagen inleddes med fotografering för den nya hemsidan, bildbevis finns redan nu men jag vet inte om jag får visa det ännu så jag återkommer med det senare. Bäst att vara på den säkra sidan så ingen blir stött. Sedan följde några lättsamma genomgångar med eminenta personer inom företaget, alla lika positiva, drivna och engagerade. Och kan ni tänka er, ingen blev halshuggen för att de skämtade eller gav gliringar. Fantastiskt. Därefter rullade vi vidare in mot stan för middag. Rullade gjorde väl i och för sig inte vi som åkte med Ruslan som kör som en polsk biltjuv. Fast han är från Ryssland. Vi flög väl mer fram. Men det var roligt, jag gillar att åka fort. Sen hade vi alla en mycket trevlig stund med mat och vin och öl, innan några tappra krigare gick vidare till O-baren. Där svepte vi en drink och konstaterade att chefen är från Täby. Klart han är, han är ju grym. Marianna och jag avslutade sedan kvällen med världens snabbaste besök på Utecompagniet. Vi drack inte ens upp våra drinkar innan vi gick, hur tänkte vi där? Har visserligen ett minne av att jag vid det laget var väldigt trött, men ändå! Sen var det hem och sova och idag är jag inte det minstaste bakis. Skönt. Skulle det vara så att jag hade några bilder att visa er skulle jag göra det, men det har jag inte. Högst ovanligt för att vara ett 3-event då alla brukar sitta som de trogna mobilnördar vi är och fota hej vilt. Men det ryktas om en fest till inom en snar framtid och då jäklar.
Slutligen, klasskillnad är ordet som ligger på mina läppar just nu. Ingen jävla firmafest. Klasskillnad. Som jag egentligen skulle vilja stava med tre S men det får man ju inte. Ajabaja.
Så. Med den lilla inledningen skulle jag bra klargöra att det vi gjorde med 3 igår inte var en firmafest. Låt oss istället kalla det för en trevlig kväll med trevliga människor som umgicks under trevliga former. Eftermiddagen inleddes med fotografering för den nya hemsidan, bildbevis finns redan nu men jag vet inte om jag får visa det ännu så jag återkommer med det senare. Bäst att vara på den säkra sidan så ingen blir stött. Sedan följde några lättsamma genomgångar med eminenta personer inom företaget, alla lika positiva, drivna och engagerade. Och kan ni tänka er, ingen blev halshuggen för att de skämtade eller gav gliringar. Fantastiskt. Därefter rullade vi vidare in mot stan för middag. Rullade gjorde väl i och för sig inte vi som åkte med Ruslan som kör som en polsk biltjuv. Fast han är från Ryssland. Vi flög väl mer fram. Men det var roligt, jag gillar att åka fort. Sen hade vi alla en mycket trevlig stund med mat och vin och öl, innan några tappra krigare gick vidare till O-baren. Där svepte vi en drink och konstaterade att chefen är från Täby. Klart han är, han är ju grym. Marianna och jag avslutade sedan kvällen med världens snabbaste besök på Utecompagniet. Vi drack inte ens upp våra drinkar innan vi gick, hur tänkte vi där? Har visserligen ett minne av att jag vid det laget var väldigt trött, men ändå! Sen var det hem och sova och idag är jag inte det minstaste bakis. Skönt. Skulle det vara så att jag hade några bilder att visa er skulle jag göra det, men det har jag inte. Högst ovanligt för att vara ett 3-event då alla brukar sitta som de trogna mobilnördar vi är och fota hej vilt. Men det ryktas om en fest till inom en snar framtid och då jäklar.
Slutligen, klasskillnad är ordet som ligger på mina läppar just nu. Ingen jävla firmafest. Klasskillnad. Som jag egentligen skulle vilja stava med tre S men det får man ju inte. Ajabaja.
Kommentarer
Trackback
