Martina

Igår när jag gick till jobbet glömde jag passerkortet hemma och eftersom jag sovit ute i Täby inatt så hade jag inte med mig det idag heller när jag kom hit. Så jag stod utanför och väntade och visste att Johan skulle dyka upp när som helst, men så såg jag vakten som är här dygnet runt traska omkring innanför dörrarna så jag knackade på och han kom och öppnade. Efter lite tvekan släppte han in mig och sen blev det ett himla hallaballå om hur jag skulle komma upp på rätt våning. Då han verkade så ohjälpsam frågade jag inte ens om han inte kunde åka med upp och släppa in mig men till slut kom han ju fram till själv att det kanske inte var en så dum idé. Så vi åker upp och han kör värsta finterna, typ gick åt fel håll när vi kom ut ur hissarna för att kolla om jag reagerade osv. Väl inne så börjar han babbla om att "ja jag kommer upp vid nio igen då så får vi reda ut det här ärendet omedelbart och se hur vi ska lösa det därifrån". Eeeh, lösa vadå liksom? Jag är inne, allt är bra. Men sen dök han iaf upp igen när vi börjat jobba och avkrävde Johan en bekräftelse på att jag verkligen jobbar här. Kan ju tyckas lite märkligt att han skulle sitta där i goan ro och pilla med sin dator när jag sitter bredvid om det var så att han inte visste vem jag var. Menmen, egentligen tycker jag att det är otroligt bra att det alltid finns vakter i huset, särskilt när man jobbar sen själv och det är i stort sett öde här annars, men det blev så tjatigt i morse bara. Dessutom har han ju säkert sett mig minst 50 ggr här tidigare. Jaja. Sjukt ointressant.